google-site-verification: google58c3283cb6669e49.html

About admin

Posts by :

Guds 7000-åriga plan

,

I både Gamla och Nya Testamentet återfinns ett högst intressant uttryck. Ett uttryck som troligtvis är långt mer än bara poetiskt språk. Upptäcken man kommer göra när man tar detta uttryck på allvar är att mänsklighetens historia de senaste sextusen åren redan var förutsagda i Bibelns första kapitel. Det här uttrycket är inte bara en nyckel till Bibelns första kapitel, utan låser även upp flera profetiskt dolda passager över hela Skriften med hjälp av denna uppenbarelse.

”Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag.” (Andra Petrusbrevet 3:8)

Uttrycket förekommer även i Psaltaren 90:4 (Gamla Testamentet): ”Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går.”

Gud ser en dag som tusen år och vice versa. Högst intressant. Speciellt då Gud också talar om för oss att vi ska: ”Komma ihåg det som hänt i det förgångna…” eftersom han ”förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett” enligt Jesaja 46:9-10.

Slår vi ihop dessa bibelverser kommer vi förstå att Gud valt att förkunna från början vad som ska ske. Vad hände i början? Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde. Kan dessa dagar vara kopplade till det faktum att han ser en dag som tusen år? Det är något vi ska utforska.

Inte en ny idé

Tanken att Gud har en 7000-årig plan är inte en ny lära. Om du söker den specifika termen i Bibeln kommer du inte finna den, men om du söker efter konceptet kommer du finna det genom hela Skriften. Precis som ordet treenigheten aldrig dyker upp som term i Bibeln är det trots det ett bibliskt koncept. (Jag likställer dock inte den essentiella läran om treenigheten med Guds 7000-åriga plan. Den sistnämnda är långt ifrån ett frälsningskrav.)

Som vi snart ska utforska är skapelseberättelsen bara en av många passager som stödjer denna idé.

Idén att Gud opererar genom en 7000-årig plan var en uppfattning även bland kyrkofäder. Till exempel talar Barnabasbrevet från första århundradet om den 7000-åriga planen.1 Irenaeus från 100-talet undervisade det och Commodianus under 200-talet. Under fjärde seklet skrev Lactantius om dessa saker också.2

Varför jag nämner dessa författare är inte för att deras skrifter skulle vara felfria, men det vittnar om att även forna bibellärare inom profetia undervisade detta. De såg mönstret från Guds ord och jag är mer än beredd att hålla med dem på denna punkt.

Därför ska vi nu utforska ställen där fenomenet med profetiska dagar finns i Bibeln.

Skapelseberättelsen

I 1 Mosebok kapitel ett har vi en redogörelse kring hur Gud gick till väga när han fullbordade sitt skapelseverk. Vad som är intressant här är hur han valde att fördela skapandet över sju specifika dagar:

Dag 1 – Gud såg att ljuset var gott och skilde ljuset från mörkret.

Dag 2 – Gud skapade ett valv som skilde vatten från vatten. Vatten ovan valvet samt vatten under valvet. Detta är den enda dagen av de sex om vilket Gud inte säger att han ”såg att det var gott”. Det kommer visa sig vara mycket betydelsefullt när vi applicerar principen “en dag är som tusen år” och jämför denna dag med det andra millenniet.

Dag 3 – Grönska, fröbärande örter och träd som bär frukt med frö i sig skapades på denna dag. Fokuset verkar ligga på växtorganismer med förmågan att föröka sig (har frön i sig). ”Och Gud såg att det var gott.”

Dag 4 – ”Gud sade: “Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det skedde så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, till att härska över dagen och natten och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.” (Första Mosebok 1:14-18)

Dag 5 – Under denna dag skapades levande varelser i vattnet och fåglar för himlen. Och Gud såg att det var gott, sedan välsignade han dem och gav befallningen ”Var fruktsamma och föröka er”.

Dag 6 – Under denna dag skapades levande varelser på jorden. Människan skapades i Guds avbild och fick befallningen ”var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!”. Sedan såg Gud på allt han hade gjort och se, det var mycket gott.

Dag 7 – Denna dag är unik på flera sätt. Gud vilar på denna dag från hela det verk som han hade gjort. Sedan välsignar han den sjunde dagen och helgar den. Det som utmärker denna dag är också att frasen ”och det blev afton och det blev morgon” inte dyker upp som den gör i de sex andra dagarna. Även detta kommer vara en ledtråd senare när vi försöker ta reda på om dessa sju dagar faktiskt kartlägger 7000 år i förväg.

De sju dagarna representerar 7000 år

Mycket har debatterats kring vad Bibeln lär angående jordens ålder och dylikt. Denna artikel kommer inte röra vid den frågan. Istället kommer vi här lyfta fram de övernaturliga förutsägelser som Bibeln gjort angående hur vår värld sett ut ur ett frälsningsperspektiv de senaste sextusen åren. 

Om vi nu tar frasen ”en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag” och applicerar den på skapelseberättelsens sju dagar får vi se om det kan vara så att dessa dagar modellerade i förväg det som ägt rum de senaste cirka 6000 åren:

Dag ett

Första dagen skapade Gud ljuset och skilde det från mörkret. Vi har därmed en separation som äger rum mellan ljus och mörker. Vad ägde rum det första millenniet? Syndafallet.

Dag två

Andra dagen handlar om vad Gud gjorde med vattnet. Som redan påpekat är det den enda dagen av de sex som Gud inte ”såg att det var gott”. Vi behöver inte söka långt för att förstå att detta i förväg preciserar den stora händelsen under det andra årtusendet – syndafloden.

Dag tre

Tredje dagen talar om hur fröbärande örter och träd som bar frukt med frö i sig skapades. Är det inte intressant att Abraham, han om vilken det sägs att ”i hans säd skall hela jorden bli välsignad”, trädde fram cirka 2000 år efter Adam, det vill säga under det tredje millenniet. Abraham fick löftet om att bli ett stort folk och till en stor välsignelse. Han förökar sig sedan och det tredje millenniet handlar mycket om hur Abrahams avkomma (hans frön) förökar sig på jorden och blir Guds folk. Tredje millenniet fokus ligger därmed på patriarkerna.

Dag fyra

Fjärde dagen handlar om att Gud skapar vägledande ljus och tecken i himlen för att utmärka särskilda saker. Inte heller här behöver vi söka långt för att finna parallellen till det fjärde årtusendet. Det är under det fjärde millenniet som majoriteten av alla profeter var verksamma. Från Davids texter till Malaki är allt skrivet under det millenniet. Att associera de profetiska texterna till ljusen och tecknen i himlen är inte heller en stretch då Andra Petrusbrevet 1:19 bekräftar den  bilden.3 

Dag fem och sex

Den femte dagen kombinerat med den sjätte dagen är unika på det sättet att det var endast under dessa dagar levande varelser skapades och Herren gav befallningen ”var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden”. Är det inte intressant att det som ägt rum de senaste cirka 2000 åren, ända från det att Kristus initierade det femte millenniet tills idag har det funnits en entitet på jorden kallad kyrkan vars uppgift varit att vara fruktsam, föröka sig och uppfylla jorden.4

Det är även först i samband med Kristi ankomst som sant ”levande” varelser kunnat finnas. Jesus kom för att ge oss ”liv, ja, liv i överflöd”5 och för att ”göra oss levande, vi som var döda genom våra överträdelser och synder”.6

Vi befinner oss just nu i slutet av den sjätte dagen och kommer snart slå över till den sjunde dagen. Med tanke på den precision Gud haft gällande de första sex dagarna är jag övertygad om att den sjunde dagen, det sjunde millenniet också kommer vara som skrifterna uppenbarar.

Dag sju

Dag sju talar om hur Gud ”vilade från hela det verk som han hade gjort” och hur denna dag blev välsignad och helgad. Ur en profetisk synvinkel är det extremt uppenbart att detta är en förebild för det kommande tusenårsriket. Det kommande fredsriket där Satan kommer vara bunden och Guds folk kommer regera som kungar och präster.

Sex gånger i Uppenbarelseboken 20 används termen ”tusen år” för att peka på det kommande riket innan vi kliver in i innan evighetens dag.

Hebreerbrevet 3:14-4:13 talar mycket om den framtida vilan. En sabbatsvila som finns kvar för Guds folk att ta del av och som vi ivrigt ska sträva efter för att få komma in i. Denna vila kan mycket väl vara det kommande tusenårsriket som den sjunde dagen i skapelseberättelsen profeterar om.

Snabb överblick

Det här var bara en snabb överblick av hur Guds profetiska cykler finns inbäddade i texten, redo att bli upptäckta av den flitige studenten. Det här fenomenet med profetiska dagar är inte en lära som endast är hämtad från skapelseberättelsen utan förekommer på flertalet platser. Om du vill fortsätta läsa om detta ämne är det bara att klicka på ”läs mer” nedan.

More

“Klippan var Kristus”

Teologer kommer ofta referera till en princip i Skriften som på engelska kallas ”Expositional Constancy”. En pretentiös term för den enkla observationen att den symbolik och de idiom som används i Bibeln är konsekventa. Det är med denna kunskap vi kan få profetiska insikter kring passager i Bibeln vi annars kanske inte lagt märke till.

1 Korintierbrevet 10:4 talar om för oss att ”klippan var Kristus”. Det betyder naturligtvis inte att Kristus transformerades till en sten, men ur ett andligt profetiskt perspektiv var han klippan. Det är när vi förstår detta vi inser hur referenser till klippan i Gamla Testamentet pekar på Kristus.

Vatten ur klippan

I Israels ökenvandring omnämns klippan flertalet gånger. De första två ställena jag tänkte fokusera på är då vatten kom ur klippan. Första gången det nämns är i Andra Mosebok 17. Där kan vi läsa om hur Israels menighet börjar klaga på Mose för att de inte har vatten att dricka. Mose ropar då ut till Herren: “Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.”1 Herrens respons blir att säga åt Mose att ta sin stav och slå på klippan. Då skall vatten flöda ut från klippan så att folket får att dricka. Mose gör det och det sker som Herren sagt.

I princip samma scenario uppstår en andra gång i Fjärde Mosebok 20. Folket klagar på brist av vatten och Mose ropar ut till Herren. Denna gång, den andra gången, instruerar Herren dock inte Mose att slå på klippan utan istället tala till den. Mose lyder inte och slår istället på klippan två gånger med sin stav. Vattnet kom ändå, men som straff för sin olydnad fick Mose inte komma in i det förlovade landet.2

Varför ville Gud att Mose inte skulle slå på klippan den andra gången? Och varför blev straffet så otroligt hårt för Mose? Han hade varit trogen sin tjänst i cirka 80 år, gör bort sig en gång och det ledde till bortschabblad möjlighet att få komma in i det förlovade landet. Det betyder att Gud tog den här händelsen på stort allvar.

När vi nu har i åtanke att ”klippan var Kristus” förstår vi varför Gud gav Mose de instruktioner han gjorde. Om Mose hade lytt instruktionerna hade dessa två klipp-incidenter modellerat Kristus första respektive andra ankomst. Likt klippan skulle slås första, men inte andra gången skulle Messias första gången bli slagen, för att sedan återvända i härlighet sin andra gång. Att klippan bara skulle slås en gång är en betoning på det Hebreerbrevet 9:28 lär oss: att ”Kristus blev offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.”

Efter att klippan blivit slagen flödar även vattnet. När vi vet om principen av konsekventa idiom förstår vi att även detta är en modell i förväg på hur Kristus först behövde bli slagen innan helige Ande kunde blivit utgjuten:

”På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” (Johannesevangeliet 7:37-39) 

När vattnet skulle komma från klippan en andra gång ville Gud att de skulle tala till klippan, inte slå den. Förutom att det pekar på hans andra ankomst som inte innefattar något lidande för Messias, är det även en modell på att Israel måste vända om till Kristus med åkallan vid hans andra ankomst så att han utgjuter sin Ande över dem.3

Att Moses slår på klippan den andra gången och inte får ärva landet som ett resultat av sin handling är också en bild av det Hebreerbrevet 6 varnar oss för: att ”korsfästa Guds Son på nytt.”4

Det var även därför Mose straff blev så hårt, för det är inte ok att korsfästa Guds Son på nytt; att slå på klippan som redan blivit slagen en gång.

Som vi ser är Skriften en integrerad helhet: ”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp.” (Romarbrevet 15:4)

Klippan gör att man kan ta del Herrens härlighet

Ett annat ställe ”klippan” dyker upp på är i Andra Mosebok 33, när Mose vill se Herrens härlighet:

”Mose sade: “Låt mig få se din härlighet.” Han svarade: “Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig och jag skall ropa ut namnet ‘ Herren ‘ inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över. Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Därefter sade Herren : “Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi. Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se.”” (Andra Mosebok 33:18-23)

Vad är Guds instruktioner till Mose att göra för att kunna få uppleva Herrens härlighet utan att bli förtärd? Att ställa sig på klippan. Att ställa sig i en klyfta i klippan. Jag tror kommentarer är överflödiga. Den som har andliga ögon ser parallellerna solklart. Det är endast via Jesus Kristus vi kan träda in i Guds närvaro och bestå.

Klippan försåg med olja

Annan intressant detalj vi får från Israels ökenvandring är att klippan försåg dem med olja enligt Femte Mosebok 32:13. Här har vi ytterligare en symbolik för hur vår klippa Jesus Kristus förser oss med vår olja, den helige Ande.

Verser

Förutom dessa typer funna i Moses liv i relation till klippan finns det tydliga referenser i resten av Bibeln till Messias som klippan/stenen. Den som frälser, men som skulle bli förkastad.

”Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.” (Psaltaren 118:22)

”Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla.” (Jesaja 8:14)

”Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.” (Jesaja 28:16)

”så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.” (Romarbrevet 9:33)

”Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden…Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.” (Daniel 2:34-35, 44-45)

”Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje. Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten , en stötesten och en klippa till fall . De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.” (1 Petrusbrevet 2:4-8)

Vi kan åter igen lämna ett studie med ett leende på läpparna och en full visshet om att Jesus är världens frälsare, vår klippa och den som tror på honom kommer inte stå där med skam.

Gideon – en förebild till Kristus

Gideon är en fascinerande typ till Kristus som tyvärr sällan studeras. När skuggbilder (förebilder) till Kristus studeras ur Gamla Testamentet är det ofta lätt att gå miste om de mindre självklara. För de flesta seriösa Bibelstudenter ses Adam, Mose, Josef och David som självklara modeller till Kristus. Det vi dock måste förstå är att bilder på den kommande Messias finns över hela Gamla Testamentet och personen Gideon är inget undantag. Om Josef uppenbarar den lidande Messias och David kung Messias, så uppenbarar Gideon primärt krigaren Messias.

Jesaja ger oss en ledtråd om att Gideon är en förebild

Varje jul läser vi den berömda Messias-profetian i Jesaja 9. Profetian där uppenbarar för oss hur barnet skulle födas och Sonen givas precis som vi ser uppfyllt i Nya Testamentet. 1

”Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid. Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.” (Jesaja 9:4-7)

Det intressanta med denna profetia från Jesaja är inte bara att han korrekt profeterar om det födda barnet och den givna Sonen, men att han också länkar samman Messias uppdrag med Gideon och hur Midjan besegrades på hans tid (Jesaja 9:4). Något som för mig är en skylt pekandes på Gideon och som säger åt oss: ”Gräv här”.

Därför grävde jag lite där för att se om man kan finna hur Gideons liv profeterar om Jesus. Upptäckterna är fascinerande.

Gideon och Kristus

Domarboken kapitel 6 inleds med att säga att Israel blev överlämnade i midjaniternas hand i sju år. Sju år är naturligtvis väldigt bekant för de som studerar eskatologi (läran om den sista tiden), då sista tiden präglas av just sju specifika år och den så kallade vedermödan.2 Vedermödan kallas även klassiskt sett för en ”tid av nöd för Jakob” (Jeremia 30:7), på samma sätt var dessa sju år i Domarboken en tid av nöd för Jakob (Israel).Att Gideon därmed träder fram som frälsare efter 7 år av nöd är samma mönster som kommer ske när Jesus återvänder.

Nästa sak vi ser i kapitel 6 är att innan Gideon träder fram som frälsare går en profet före honom som predikar omvändelse.3 Vilket hände innan Jesus trädde fram då Johannes Döparen gick före honom.4 Och samma mönster kommer upprepas innan Jesu andra ankomst.5

Gideon var från den oansenligaste ätten och den ringaste i sin fars hus.6 Jesus trädde fram som en ”späd planta, som ett rotskott ur torr jord”, föddes i en av de minsta städerna i Israel och växte upp i en föraktad, ringa stad.7

Gideon rensade rent sin fars hus från avgudadyrkan (genom att slå ner Baals altare och Aseran) och dedikerade det till Herren istället.8 Detta likt hur Kristus vid sin första ankomst gick in i templet och rensade sin Faders hus rent från avgudadyrkan (girghet): ”I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: “Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!”” (Johannesevangeliet 2:14-16) En handling som både Gideon och Kristus blev starkt ifrågasatta för av sina judiska bröder.9

Både Gideon och Kristus bar fram ett godkänt, accepterat offer inför Herren.10 Herrens Ande vilade över Gideon precis som med Kristus.11.

Gideon samlar samman Guds folk genom att blåsa i ett horn12, precis som Jesus Kristus ska samla samman sina utvalda genom ett basunljud i Matteusevangeliet 24:31.

Gideon övervinner sina fiender med hjälp av endast 300 man, och Jesus Kristus övervann naturligtvis första århundradets värld med endast 12 apostlar. Kanske denna är en stretch men ändå: Gideons armé vann med hjälp av horn (basuner) och tomma krossade krukor med facklor inne i krukorna. Församlingens vapen är evangeliet som vi ”basunerar”, och våra brustna liv så att Guds ljus (helige Andes fackla) kan lysa klart.

Gideon vann striden genom ett medel som i mänskliga ögon är total dårskap – att reducera sin armé från 22 000 till 300. Kristus vann striden genom ett medel som i mänskliga ögon är total dårskap – att anta en tjänares gestalt, bli människa och dö en grym förnedrande död på ett kors.

Jesu återkomst och Gideons strid

Som redan påpekat inleds historien om Gideon med att peka på sju år av förtryck. Något som direkt ger oss en ledtråd till att mycket av Gideons liv speglar det som kommer ske i samband med Jesu återkomst och vedermödan.

Det verkar även som om Gideon-historien uppenbarar för oss starka arab/Islam kopplingar till skeendena i sista tiden, något vi ska kika lite närmre på. En stark parallell man dock kan se direkt är denna:

I historien om Gideon samlas Guds folks fiender i Jisreels dal, det ställe som idag även kallas Meggido, eller ”Harmagedon”.13 Detta är väldigt intressant då Guds folks fiender kommer samlas på samma plats i Uppenbarelseboken 16:16 när de gör sig redo för den sista striden. I Uppenbarelseboken kommer det dock inte vara Gideon som är härförare för Guds folk, utan Jesus Kristus.

Islam

Flertalet bibellärare är eniga om att Psaltaren 83 (skriven av Asaf) är en ouppfylld profetia om ett krig initierat av arabländerna som kommer ske i sista tiden. Vers fyra av den psalmen talar om för oss att syftet med fiendens attack mot Israel är för att ”utrota dem”. Men oj vad intressant Asafs profetiska bön då är, då den kopplar samman fiendens öde med hur Gud gjorde via Gideon på Midjans tid:

Gör med dem som du gjorde med Midjan, som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck, dem som förgjordes vid En-Dor och blev till gödsel på marken. Låt det gå deras stormän som det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar som det gick Seba och Salmunna, eftersom de säger: “Guds betesmarker vill vi erövra.” (Psaltaren 83:10-13)

Asaf ber att det ska gå med arabfienderna listade i Ps 83:7-9 som det gjorde under Gideons tid. Det är därför mycket rimligt att anta att Gideons krig var en profetisk skuggbild av de händelser som kommer ske i sista tiden. Och vad gjorde Gideon med Seba och Salmunna? Han dödade dem inte bara, utan han beslagtog deras smycken som var formade likt en månskära. Något som tyvärr inte översätts i den svenska texten, men som översätts korrekt i engelskan från hebreiskan:

”So Zebah and Zalmunna said, “Rise yourself, and kill us; for as a man is, so is his strength.” So Gideon arose and killed Zebah and Zalmunna, and took the crescent ornaments that were on their camels’ necks.” (Domarboken 8:21 NKJV)

Väldigt häftigt att Gideon stred mot folk bärandes på en månskära. Här är ytterligare en anledning till att tro att Islam kommer spela en prominent roll i den sista tiden hos Guds fiender. Gideon stred mot avgudadyrkare och så kommer också Kristus göra. Precis som i Gideons fall kommer Kristus besegra dessa avgudadyrkare. Det intressanta här är att Islam inte är bara 1400 år gammalt, det är en uråldrig dyrkan av månguden ompaketerad i ny form. Och här har vi det profetiska mönstret med hur det kommer sluta för dem redan utstakat åt oss i förväg!

Min uppmaning här är att du studerar detta själv, för provocerande insikter kan dras från detta, men det känns väldigt uppenbart från Skriften att Islam kommer spela en stor roll nu i dessa sista dagar.14

Övriga paralleller

Precis som när Josua intog Jeriko vinner Gideon och hans armé striden genom basunblåsande runt omkring fienden, för att sedan utplåna motståndarna.15 Samma sak kommer ske vid Jesu återkomst. Vi ser det i Uppenbarelseboken där sju basuner ljuder, innan det deklareras att segern är vunnen. Sen är det bara dags för Guds folk att ta striden och vinna.16

Efter striden är vunnen deklarerar Gideon ”Herren skall härska över er” (Domarboken 8:23). En profetisk ”typ” på att tusenårsriket med Herren Jesus Kristus (Gud) som regent slussas in efter att segern blivit vunnen.17

Lista:

  1. Gideon kom från en ringa, oansenlig bakgrund (Dom 6:15) – Kristus likaså (Jes 53, Joh 1:45-46)
  2. Innan Gideon trädde fram som frälsare gick en omvändelseprofet före honom (Dom 6:7-10) – Innan Jesus trädde fram som frälsare gick Johannes Döparen före honom (Mark 1)
  3. Gideon rensade rent sin fars hus från avgudadyrkan för Herrens skull (Dom 6:25-32) – Kristus rensade rent sin fars hus från avgudadyrkan (girighet) för Herrens skull (Joh 2:14-16)
  4. Gideon och Kristus blev starkt ifrågasatta av sina judiska bröder (Dom 6:29-30, Matt 13:57)
  5. Både Gideon och Kristus bar fram ett godkänt, accepterat offer inför Herren. (Dom 6:21, Heb 9:14)
  6. Herrens Ande vilade över Gideon precis som med Kristus. (Dom 6:34, Luk 4:18)
  7. Gideon samlar samman Guds folk genom att blåsa i ett horn (Dom 6:34) – Jesus Kristus samlar samman sina utvalda genom ett basunljud i Matt 24:31.
  8. Gideon övervann sina fiender med en liten skara på 300 personer – Jesus Kristus övervann första århundrandets värld med bara 12 apostlar och 120 människor samlade i övre salen.
  9. Gideon vann striden genom ett medel som i mänskliga ögon är total dårskap (att reducera sin armé från 22 000 till 300) – Kristus vann striden genom ett medel som i mänskliga ögon är total dårskap – att anta en tjänares gestalt, bli människa och dö en grym förnedrande död på ett kors. (1 Kor 1:18)
  10. Gideon trädde fram som frälsare efter sju år av förtryck av Guds folk (Dom 6:1-2) – Jesus Kristus kommer träda fram som frälsare en andra gång efter sju år av förtryck i vedermödan
  11. Gideon möter Guds folks fiender som samlas i ”Jisreels dal” (armageddon) (Dom 6:33) – samma ställe kommer Guds folks fiender samlas när Jesus ska strida mot dem i Upp 16:16
  12. Gideon besegrar fiender bärandes månskäror (crescents) (Dom 8:21) – Jesus kommer besegra Isalm (symboliserat av en månskära) när han återvänder
  13. Gideon och hans armé vann striden efter basunblåsande och sedan strid (Dom 7:18-8:21) – Jesus Kristus och hans armé kommer vinna striden efter basunblåsande och strid i Uppenbarelseboken (11:15, 12:7-12, 19:11-21 mm.)
  14. Efter att striden är vunnen säger Gideon att Herren ska härska över Israel (Dom 8:23) – Efter Jesu seger kommer Herren härska över Israel (Mika 5:2, Upp 20 mm.)
Symbolik och saker du troligtvis inte tänkt på i julberättelsen

Symbolik och saker du troligtvis inte tänkt på i julberättelsen

,

Att Jesus inte föddes vid den tid på året när vi firar jul tror jag de flesta känner till. Om du inte var medveten om det – sorry to break it to you- han gjorde inte det. Det är hur som helst inte ett ämne vi behöver gå in på här. Vad jag istället med denna artikel ska upplysa är saker som är inbäddade i julberättelsen, men som de flesta troligtvis inte tänkt på. Min förhoppning och bön är att du ska lämna denna läsning med ett ”wow”-moment över hur häftig och avsiktlig Gud var kring allt som omger de saker vi associerar till jul utifrån Bibeln.

Julberättelsen

Vi alla känner till julberättelsen. Maria blir gravid som jungfru genom den helige Ande. Att Maria blivit gravid chockar naturligtvis Josef som hon var trolovad1 till. Josef beslutar sig därför för att i hemlighet skilja sig från henne. När han dock tänkte göra detta uppenbarar sig en Herrens ängel för honom som hindrar honom från att göra det. Ängeln Gabriel förklarar även för Maria och Josef att barnets namn ska vara Jesus, eftersom han ska frälsa sitt folk från deras synder.2

Maria och Josef var bosatta i Nasaret (Något som är av profetisk relevans), en föraktad stad på den tiden, och där befinner sig Maria under större delen av sin graviditet. När hon dock är höggravid går ett påbud ut från kejsar Augustus att hela världen skulle skatteskrivas. Detta forcerar Josef och Maria att fara till Betlehem, Davids stad. Detta då Josef var av Davids hus och släkt.

När de anländer till Betlehem ska Maria föda. Det finns dock ingen plats i härbärget och Jesus får födas i ett stall och placeras som nyfödd i en krubba. (Stallet och krubban såg naturligtvis ut väldigt långt ifrån hur de porträtteras i den konst vi är vana att se)

Precis allt med den här historien verkar olägligt. Att bli gravid som ung oskuld? Att tvingas färdas mer än 11 mil som höggravid för en skatteskrivning? Att det inte finns någon plats i härberget så att man tvingas föda i ett stall och lägga sitt barn i en krubba?

Till det yttre kan det verka som om det fanns många skäl att tvivla på att detta var Guds plan. Det som verkar olägligt och olämpligt för oss är dock sällan det för Gud. Detta var helt i linje med Guds vilja och plan. Allt detta ägde rum precis i den tid Gud planerat. Som Galaterbrevet uttrycker det:

”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” (Galaterbrevet 4:4-5)

De saker som ägde rum kring Jesu födelse hände inte bara för att visa oss att Gud verkar genom det till synes olägliga. Nästan allt som utgör julberättelsen besitter mycket djupare symboliska lager.

Varför Betlehem?

Varför Gud valde just Betlehem som staden Messias skulle födas i är en bra fråga. Hade det inte varit rimligare att födas i Jerusalem eller någon annan stor stad? Det finns dock flera väldigt intressanta, avsiktliga anledningar till varför det var just Betlehem Jesus skulle födas i.

1. Först och främst utvaldes Betlehem därför att det var Davids stad. Det var den stad kung David kom ifrån, den man Gud lovat med ett villkorslöst förbund att Messias skulle komma från.3

2. För det andra därför att profeten Mika förutsagt cirka 700 år f.kr. att Messias skulle födas där:

”Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.” (Mika 5:2)

3. För det tredje därför att Betlehem betyder just ”brödhus”.4 Denna plats hade därmed ett profetiskt namn för den dag då han som är ”Livets bröd” (Johannesevangeliet 6:48) skulle födas där. Han som är världens provision.

4. För det fjärde utvalde Gud denna lilla, obetydliga stad därför att den var just det – obetydlig i mänskliga ögon. Messias kom inte till världen på grund av vår förtjänst eller prestation. Han väljer inte städer efter deras inflytande eller storhet. Han valde Betlehem för att tala om för oss att han kan komma till vad han vill. Gud kan uppenbara sig i det ringa och står emot det stolta och högmodiga.

5. För det femte var Betlehem staden där Rakel, Jakob/Israels fru, begravdes. Rakel dog där i samband med en svår förlossning. Något som går att läsa om i 1 Mosebok 35:16-22.

Precis innan Rakel dör ger hon det nykomna barnet namnet Ben-Oni. Ett namn som betyder ”min smärtas son”. Det här namnet gillade dock inte fadern Jakob och väljer istället att kalla barnet Benjamin – ett namn som betyder ”Min högra hands son”.

Få se om du kan se de messianska kopplingarna här i texten. Smärtans son föds i Betlehem, liksom Jesus Kristus föds i Betlehem med uppdraget att vara Herrens tjänare, en smärtornas man och förtrogen med lidande (Jesaja 53:3). Liksom Ben-Oni dock går från att vara smärtans son till att bli min högra hands son, går Jesus från att vara en smärtornas man till att uppstå och upphöjas till Gud Faderns högra sida.

En progression Jesus själv bekräftar när han som smärtornas man står inför det stora rådet och deklarerar:

”Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida.” (Lukasevangeliet 22:69)

Betlehems koppling till Rakel och Jesu födelse är ännu mer betydelsefull då Jeremia profeterat (ca 588 f.kr.) om en barnamassaker där i Jeremia 31:15.5  Något som Matteus lyser upp för oss i Nya Testamentet:

”När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.” (Matteusevangeliet 2:16-18)

Massakern av de stackars barnen i Betlehem inträffade som ett resultat av att Herodes försökte utplåna Messias. Detta gjorde i sin tur att Jeremias förutsägelse gick i uppfyllan.

Det finns garanterat ännu fler anledningar till varför Betlehem, men hoppas att denna korta lista väckt några tankar.

Varför ett stall och en krubba och inte ett härbärge?

När det kommer till Jesu födsel kan man inte undvika att bli förundrad över den ringhet genom vilken han kom till världen. Han föds så simpelt att det nästan är provocerande.

När det därför kommer till att besvara rubrikens fråga ”Varför ett stall och krubba” kommer därför det vanligaste svaret från kristna vara att Gud valde det ringa över det höga. Han valde ett stall så att ingen värdshusvärd skulle kunna skryta. Han valde en krubba över en säng och visade sin ödmjukhet.

Allt detta är naturligtvis sant och har med sig många andliga lärdomar. Det är dock inte bara av dessa anledningar Jesu födelse såg ut som den gjorde.

Har du till exempel tänkt på att det antagligen är i ett stall alla offerdjur föds och växer upp? Jesus som identifieras av Johannes Döparen som ”Guds Lamm som tar bort världens synd” (Johannesevangeliet 1:29) föddes precis som alla offerdjur i ett stall. (Nu står det aldrig explicit i Bibeln att det var ett stall han föddes i, men det är den naturliga och rimliga härledningen då han placerades i en krubba.) Vi förstår därför att det var högst avsiktligt av Gud att låta sin Son födas i samma miljö som alla andra offerdjur vistas i. Allt för att peka på hans uppdrag.

Och varför lades han i en krubba? En krubba är egentligen en plats där djurfoder läggs och platsen där djuren får sin mat ifrån. Även denna detalj är inte någon godtycklig sak, utan till för att förmedla en symbolisk bild. Det lilla gossebarnet Messias lades i en krubba för att förmedla att det är till honom vi måste komma för vår provision.

”Jesus svarade: ’Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta’” (Johannesevangeliet 6:35)

Det vi nu kan se är att dessa tillsynes små detaljer är laddade med symbolik. Symboliken som förmedlas i dessa detaljer förstärks ytterligare när vi ser att de första som får se det nyfödda barnet är några herdar.

Varför herdar?

”I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.’” (Lukasevangeliet 2:8-11)

Varför valde himlens härlighet att uppenbara sig för dessa ”nobodies” mitt ute i ingenstans? För det är verkligen vad herdar var på den tiden – ingenting. De var låginkomsttagande, fårluktande individer som var avskilda från resten av samhället. Det är dock just dessa Gud väljer att uppenbara för att världens frälsare blivit född.

Som vi redan rört vid i tidigare rubriker handlar det om att Gud vill förmedla för oss att ingen är för låg, obetydlig, kraftlös eller för smutsig för att kunna få ett möte med Gud. Att Frälsaren Jesus kom till världen på ett ödmjukt, ringa sätt.

Att det var herdar som fick det uppenbarat för sig har också garanterat en koppling till Jesu då kommande offerdöd. Herdarna var de som födde upp offerlammen inför varje judisk påsk och nu fick de vara med och se det verkliga offerlammet – Guds offerlamm, och hans entré in i världen.

Det kan även vara för att påminna oss om att det var just den Gode Herden själv som föddes intill världen.

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” (Johannesevangeliet 10:11)

En liten kuriosadetalj är att trakten vid Betlehem där herdarna uppehöll sig och vaktade sin hjord, troligtvis var precis samma plats som där Rut och Boas åkermark låg. Rut och Boas som är med i Jesu Kristi släkttavla i Matteusevangeliet 1:1-17.

De vise männen

Innan vi går in på symboliken bakom de vise männen och händelserna kring det kan det vara bra att fastställa något: Nej, det var antagligen inte tre vise män. Om man läser historien kommer vi inse att det troligtvis var en drös med människor. Hela staden blev förskräckt av deras ankomst. Något som knappast skulle skett om det bara varit tre män vi är vana vid att se i ett julspel. (Varför julspelen ofta innehåller tre visa män är på grund av att de ger tre olika slags gåvor.)

”När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.” (Matteusevangeliet 2:1-3)

Dessa vise män far sedan ner till Betlehem för att tillbe det nyfödda barnet. De följer en stjärna som de sett gå upp och som gick före dem ända fram till den plats där barnet var. Många människor försöker identifiera vilken stjärna det kan ha varit de följde utifrån astronomiska kalkyler och dylikt. Detta är enligt mig slöseri med tid då texten tydligt förmedlar att det var en stjärna som rörde på sig och sedan stannade över den plats där barnet var. Det var därför antagligen Guds härlighet som manifesterade sig övernaturligt och ledde de vise männen till Kristus.

Väl där tillber de Jesus och ger honom gåvor: guld, rökelse och myrra. Varför var det just dessa tre gåvor? Därför att de var profetiska angående Kristus uppdrag.

Guld talar om hans konungslighet och gudomlighet.6 När tabernaklet bygges, platsen för Gud att bo i, användes guld väldigt mycket i bygget.

Rökelse var det som användes i samband med prästerliga tjänster och associeras därför med hans prästerskap.7

Myrra var dels en viktig del i smörjelseoljans ingredienser, vilket gör att den kopplas till smörjelsen. Messias/Kristus betyder just den smorde. Denna smörjelseolja användes på både kungar och profeter.8 Det Myrra dock talar starkast om är hans då kommande död. Detta då myrra är något som användes vid begravningar. Vi ser det även vid Jesu begravning.9 Han blir även erbjuden myrra på korset precis innan han avlider.10

Draget till sin spets inser vi därmed att vise männens gåvor förmedlade det födda barnets profetiska betydelse. Barnet i Betlehem var den gudomligt smorde konungsliga prästen som fötts för en specifik död.

Det är intressant att Jesus Kristus kommer få gåvorna av guld och rökelse igen i början av tusenårsriket då han regerar i Jerusalem enligt Jesaja 60:6. Varför inte myrra denna gång? Därför att hans död är då bakom honom.

Evangeliernas design

Evangeliernas design

,

evangeliernas-design

Denna hemsida vill gång på gång igen lyfta fram Bibelns integrerade design. När det kommer till evangelierna är det inget undantag. Det finns flera anledningar varför Gud gav oss fyra evangelier. Några av anledningarna som skulle kunna listas är följande:

  • De ger oss en mer komplett bild av Kristus.
  • Det ökar den historiska trovärdigheten
  • De upplyser Bibelns integrerade design ännu mer

När man ställer evangelierna sida vid sida inser man hur skickligt sammanflätade och kompletterande de är till varandra. Det är inte bara fyra olika skildringar av fyra olika personer om samma Jesus, utan deras skildringar bildar även ett porträtt av Guds tronrum, något vi ska kolla närmare på.

Matteus

Matteus, som den jude han är, väljer att fokusera på Jesus som den utlovade Messias, lejonet av Juda stam. Alla små detaljer i hans evangelium verkar stödja detta tema: Han inleder sitt evangelium med Jesu släktträd från den första juden Abraham för att sedan visa upp att Jesus har den juridiska rätten till Davids tron. Detta gör han genom att gå från Abraham till kung David via Salomo (det konungsliga ledet) ända fram till Josef, Jesu fosterfar. Allt för att visa att Jesus legitimt är Messias, kungen som ska regera på Davids tron.

Matteus lägger tonvikten på att bevisa Jesus från profetiorna hämtade ur de judiska skrifterna, Gamla Testamentet.

Då Matteus var tullindrivare förstår vi att han bemästrade takygrafi, konsten att skriva snabbt. Därför förefaller det även naturligt att Matteus skrev ned så mycket kring vad Jesus sa.1

Det första miraklet Jesus gör i Matteusevangeliet är hur han botar en spetälsk, (ett väldigt judiskt idiom för synd)2. Parallellismen till judendomens mest centrala person Mose blir därför solklar; likt de första två miraklen Mose gjorde var att ha makt över en orm och ha makt över spetälska blir de två första mirakulösa sakerna Jesus gör att ha makt över Djävulen och makt över spetälska.3

Hans evangelium avslutas med uppståndelsen, ett centralt tema i judendomen.

Markus

Markus har en annan framtoning än Matteus och presenterar honom istället som Herrens tjänare. Markus var aposteln Petrus sekreterare och som vi kan se ur evangelierna var Petrus en action-orienterad individ, därför är det inte konstigt att hans evangelium präglas av det.

Markusevangeliet speglar därför vad Jesus gjorde. Då fokuset ligger på Jesu roll som tjänare, finns det inget släktträd i evangeliet. Evangeliet är snabbt och pang-på. Första miraklet nedskrivet är utdrivandet av en ond ande och det avslutas med himmelsfärden.

Lukas

Lukas var en läkare och hedning. Hans evangelium skildrar Jesus som människosonen, eller snarare – Jesu mänsklighet. Han lägger mycket fokus på hur Jesus var beroende av den helige Ande, och betonar Jesu böneliv.

Han inleder sitt släktträd med Adam, den förste människan, och fortsätter sedan fram till Abraham och är sedan identisk med Matteus släktträds-skildring fram till David. Från David skiljer han sig dock från Matteus och går istället via Davids son Nathan istället för Salomo ända fram till Eli, Marias far. Josef var Elis svärson med andra ord, något grekiska texten även antyder.4

 Jesu släktled i Lukas är därför från Adam till Maria, med fullt fokus på hans mänsklighet.

Lukasevangeliet skildrar hur Jesus mådde/kände. Även i Lukas är första miraklet demonutdrivelse. Lukas avslutar sitt evangelium genom att skapa en naturlig övergång till sin efterföljande bok Apostlagärningarna – han avslutar med löftet om utgjutandet av helige Ande.

Johannes

Johannes evangelium är det mest unika av de fyra. Även han porträtterar Jesus ur en speciell synvinkel och denna synvinkel är som Guds Son. Hans fokus ligger i att tala om för oss vem Jesus verkligen är.

Även Johannes har ett släktträd i sitt evangelium – de inledande verserna i sin prolog där han talar om för oss om Jesu preexistens:

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud.” (Johannesevangeliet 1:1-2)

Johannesevangeliet tar upp Jesu sju ”Jag är”-uttalanden. Här får vi tydligt reda på att Jesus var rösten i den brinnande busken till Moses.5

Första miraklet skildrat är hur Jesus förvandlar vatten till vin. 

Johannes gör sedan precis som Lukas och avslutar sitt evangelium genom att skapa en teaser till sin efterföljare. I Johannes fall är det Uppenbarelseboken och gör det genom att avsluta evangeliet med löftet om Jesu återkomst.

Gemensamt

Då Johannesevangeliet är skrivet mycket senare än de andra tre och inte är en del av de synoptiska evangelierna, fyller den även ett komplementerande element. Därför kan man verkligen se vad som är essensen i  evangeliet om Jesus Kristus genom att jämföra de fyra. Det alla fyra evangelier tar upp är inte mycket: varken jungfrufödseln eller att han gick på vatten nämns av alla fyra. Det alla fyra nämner är: Jesu död, begravning och uppståndelse. Det är essensen i evangeliet, något även Paulus talar om för oss i Första Korintierbrevet 15.6

Förutom Jesu tre dagars verk nämner alla fyra även dopet i den helige Ande och ett mirakel – när Jesus mättar 5000 män med fem bröd och två fiskar. Du är välkommen att dra dina egna slutsatser från den informationen.

Det alla evangelier dock gör klart för oss är att Jesus är Gud, Herre över levande och döda.

Bildar tronrummet

De gånger Skriften ger inblickar i det himmelska är det intressant att framför Guds tron finns det varelser kallade keruber. Dessa supervarelser som står inför tronen har fyra olika ansikten: ett lejon, en tjur/oxe, en människa och en örn.7 Det är även dessa ansikten som utgör de fyra baneren (de fyra olika stammarna Juda, Ruben, Efraim och Dans fälttecken) som svajade i Israels läger när de slog läger runt tabernaklet i Fjärde Mosebok 2.

Det är högst provokativt att dessa ansikten är suggestiva för de fyra evangelierna. Något som även kyrkofäderna snappade upp redan under andra århundrandet.

Matteus presenterar Jesus som lejonet av Juda; Lukas tar fram människan Jesus; Tjuren/oxen representerar Markus skildring av Jesus som tjänare, då det är ett klassiskt emblem för tjänandeskap; Johannesevangeliet får representeras av örnen, då den anses vara den fågel som flyger högst och blir en perfekt bild på Kristus som Guds Son från himlen.

Vi ser därmed att de fyra evangelierna vi har är precis de evangelierna som Gud tänkt sig att vi skulle ha. Designade att uppenbara för oss han som keruberna faller ner och tillber dag och natt, ropandes helig, helig, helig.

Var står det att Jesus skulle kallas nasaré (komma från Nasaret)?

”Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré.” (Matteusevangeliet 2:23)

Har du någonsin läst detta och undrat vad Matteus refererar till? Generellt sett är Matteus rätt duktig i sitt evangelium på att lyfta fram explicita profetior från Gamla Testamentets profeter som refererar till Jesus. I denna passage refererar han dock inte till en bestämd profet. Istället väljer han att skriva ”för att det skulle uppfyllas som det var sagt genom profeterna”. Vilka profeter är det han refererar till? Var i Gamla Testamentet står det att Messias skulle vara nasaré, det vill säga komma från Nasaret?

Det finns faktiskt inte ett enda direkt citat som ordagrant säger det. Den lilla staden Nasaret är inte ens nämnd i Gamla Testamentet. Det betyder dock inte att Bibeln inte lär att han skulle komma från Nasaret.

Matteus talar om för oss att profeterna (plural) sagt det. Därav förstår vi att det är flera ställen som talar om Jesus som nasaré.

Föraktad

Då Nasaret var en liten, föraktad stad på den tiden1, kan han dels mena att profeterna över allt säger att Messias skulle vara föraktad. Om det är ett genomgående profetiskt tema i Gamla Testamentet så är det hur Messias skulle komma för att lida, bli föraktad, hatad och förkastad.2

Ordlek

Det finns dock en annan sak Matteus kan ha haft i åtanke. Något som resonerar mer med den respekt vi borde ha för texten. En ordlek som pekar på att Messias skulle vara från Nasaret:

”Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt.” (Jesaja 11:1)

I denna passage får vi en av Messias titlar introducerat för oss: telningen. Det hebreiska ordet här är ordet נֵ֫צֶר som uttalas netser.3 Tre hebreiska bokstäver, vilket är samma bokstäver som i ordet NaSaRé. Matteus verkar därmed lyfta fram för oss att Messias titel telningen var också samtidigt en profetisk förutsägelse att han skulle komma från Nasaret.

Åter igen lyfter helige Ande fram åt oss att undren i Guds undervisning finns i detaljerna. Varje ord i texten verkar vara väl valt för ett specifikt syfte. Detta är långt ifrån enda stället i Bibeln där det lönar sig att lägga märke till det specifika ordvalet. Om du är intresserad av sådana orddetaljer rekommenderar jag en läsning kring profetian från Rahabs rep. Något du kan läsa om i artikeln ”Tre dagar som var bestämda före all tid”. Även artikeln Evangeliet i Första Mosebok lyfter fram sådana här fascinerande detaljer.

Profetior om Jesus Kristus i Jesaja

,

Jesus Kristus i Jesaja

“Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder… Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” (Jesaja 9:1,6)

Nedan följer profetior uppfyllda av Jesus i Nya Testamentet från profeten Jesaja, verksam 700 före Kristus.

Ämne
Profetia
Uppfyllande

Judarna skulle ha ett förhärdat hjärta mot Messias
Jes 6:9-10
Joh 12:37-40 
Messias skulle tala i liknelser
Jes 6:9-10
Matt 13:13-15
Messias skulle komma från Davids hus
Jes 7:13-14
Matt 1:1
Messias skulle födas av en jungfru
Jes 7:14
Luk 1:31-35
Barnet som föddes skulle vara Immanuel – Gud med oss
Jes 7:14
Matt 1:21-23
Innan Messias skulle träda fram skulle Assyrien och Israel bli övergivna
Jes 7:16
Luk 2:1, Jesus trädde fram århundranden senare
Messias skulle vara en stötesten för det judiska folket
Jes 8:14
Rom 9:32-33
Messias skulle göra det möjligt för troende att bli Guds barn
Jes 8:18
Heb 2:13
Messias skulle ha sin tjänst i Galiléen
Jes 9:1-2
Matt 4:12-17
Messias skulle vara ljus och glädje åt hedningarna
Jes 9:1-3
Luk 2:28-32
Messias skulle födas som ett barn
Jes 9:6
Luk 2:11
En Son skulle bli given
Jes 9:6
Joh 3:16
Messias skulle vara kung
Jes 9:6
Joh 18:37, Upp 19:16
Messias skulle vara Gud
Jes 9:6
Joh 1:1-3, Heb 1:1-3
Messias skulle vara rådgivare
Jes 9:6
Kol 2:3
Messias skulle vara evig
Jes 9:6
Joh 8:58
Messias skulle uppenbara den evige Fadern
Jes 9:6
Joh 14:9
Messias skulle komma med frid
Jes 9:6
Joh 14:27
Messias skulle få Davids tron
Jes 9:7
Luk 1:32
Messias skulle komma från Isais avkomma
Jes 11:1
Luk 3:23-32
Messias skulle komma från Nasaret
Jes 11:1
Matt 2:23
Herrens Ande skulle vila över honom
Jes 11:2
Matt 3:16-17
Messias skulle ha en Ande av vishet
Jes 11:2
Matt 13:54, Luk 2:40
Messias skulle ha en Ande av kunskap
Jes 11:2
Joh 7:15
Messias skulle ha Anden av råd
Jes 11:2
Joh 7:46
Messias skulle ha Anden av styrka
Jes 11:2
Apg 10:38
Messias skulle ha Anden med kunskap om Herren
Jes 11:2
Joh 7:29, 8:55
Messias skulle ha Anden med fruktan för Herren
Jes 11:2
Joh 8:29
Messias skulle inte döma till det yttre
Jes 11:3
Joh 2:24-25, 7:24
Messias skulle döma de fattiga med rättvisa
Jes 11:4
Mark 12:41-44
Messias ska döda den ogudaktige med sin muns ande
Jes 11:4
2 Tess 2:8
Messias skulle komma från Isais rot
Jes 11:10
Luk 3:23-32
Messias skulle komma för alla folk
Jes 11:10
Apg 13:47-48
Messias skulle ha Davids nyckel
Jes 22:22
Upp 3:7
Han skulle besegra döden
Jes 25:8
Upp 1:17-18
Messias skulle vara hörnstenen
Jes 28:16
1 Pet 2:4-6
Den som tror på honom ska inte behöva fly
Jes 28:16
Joh 3:16
Messias skulle vara rik på frälsning
Jes 33:6
Apg 4:12
Messias skulle vara rik på vishet och kunskap
Jes 33:6
Kol 2:3
Messias skulle öppna ögonen på de blinda
Jes 35:5
Mark 10:51-52
Messias skulle få döva att höra
Jes 35:5
Matt 11:5
Messias skulle få lama att gå
Jes 35:6
Matt 11:5
Messias skulle bota den stumme
Jes 35:6
Matt 9:32-33
En röst i öknen skulle bereda vägen åt honom
Jes 40:3
Mark 1:3
Messias skulle vara Gud
Jes 40:3
Fil 2:5-7
Han skulle uppenbara Guds härlighet
Jes 40:5
Joh 1:14
Han skulle komma med lön en dag
Jes 4010
Upp 22:12
Messias skulle vara en herde
Jes 40:11
Joh 10:11
Messias skulle vara Herrens tjänare
Jes 42:1
Matt 12:18
Guds Ande skulle vila över Messias
Jes 42:1
Matt 3:16-17
Messias skulle behaga Gud
Jes 42:1
Matt 17:5
Messias skulle förkunna rätten för folken
Jes 42:1
Matt 12:18
Messias skulle inte bruka våld
Jes 42:2-3
Matt 12:18
Messias undervisning skulle gå ut till havsländerna
Jes 42:4
Apg 1:8
Messias skulle vara ledd av Gud
Jes 42:6
Joh 5:19-20
Messias skulle vara ett förbund
Jes 42:6
Matt 26:28
Messias skulle vara ett ljus till hedningarna
Jes 42:6
Luk 2:29-32
Messias skulle öppna blinda ögon
Jes 42:7
Joh 9:1-7
Messias skulle sätta fångar fria
Jes 42:7
Luk 4:18-21
Han skulle föra folk ut ur mörkrets välde
Jes 42:7
Kol 1:13
Messias skulle vara från begynnelsen
Jes 48:16
Joh 8:25
Messias skulle vara sänd av Gud
Jes 48:16
Joh 7:29, 8:42
Messias skulle komma för alla folk
Jes 49:1
Rom 15:8-9
Messias skulle vara avskild redan i moderlivet
Jes 49:1
Luk 1:30-33
Messias skulle kallas vid namn redan i moderlivet
Jes 49:1
Matt 1:20-21
Hans mun skulle vara likt ett skarpt svärd
Jes 49:2
Upp 1:16
Hans mun skulle Herrens tjänare
Jes 49:3
Matt 12:18
Messias arbete skulle se förgäves ut i människors ögon
Jes 49:4
1 Kor 15:57-58
Messias arbete skulle se förgäves ut i människors ögon
Jes 49:4
1 Kor 15:58
Messias skulle komma för att föra Israels folk tillbaka till Gud
Jes 49:5
Matt 15:24
…men inte bara Israel utan också hednafolken
Jes 49:6
Apg 1:8
Messias skulle föraktas
Jes 49:7
Mark 10:33-34
Messias skulle hatas av världen
Jes 49:7
Joh 15:18
Messias skulle vara ett förbund
Jes 49:8
Matt 26:28
De som kommer till Messias ska aldrig hungra eller törsta
Jes 49:8
Joh 6:35, Upp 7:16
Messias ska leda troende till vattenkällor
Jes 49:8
Upp 7:17
Messias skulle visa upp tecknet på sina händer
Jes 49:16
Luk 24:39-40, Joh 20:27-28
Messias skulle tala ord av vederkvickelse
Jes 50:4
Joh 6:63
Messias skulle höra Guds röst
Jes 50:4
Joh 12:49
Messias skulle lyda Gud och inte var upprorisk
Jes 50:5
Fil 2:6-8
Messias skulle få sin rygg piskad
Jes 50:6
Matt 27:26
Messias skulle bli hånad
Jes 50:6
Luk 22:63
Messias skulle bli spottad på
Jes 50:6
Matt 27:30
Messias skulle vara helt fokuserad på sitt uppdrag
Jes 50:7
Luk 9:51-53
Messias skulle bli förklarad rättfärdig
Jes 50:8
1 Tim 3:16
Messias skulle lita helt på Gud
Jes 50:9
1 Pet 2:23
Messias skulle inte vara förgänglig som alla andra människor
Jes 50:9
Apg 2:27-32
Goda nyheter angående frälsning skulle proklameras
Jes 52:7
Rom 10:15
Messias skulle vara en tjänare som blev högt upphöjd
Jes 52:13
Fil 2:5-11
Han skulle bli så slagen att hans utseende fördärvades
Jes 52:14
Matt 26:67-27:30
Hans blod skulle utgjutas för hela mänskligheten
Jes 52:14
Upp 1:5, 1 Joh 2:2
Hans eget folk skulle inte tro på honom
Jes 53:1
Joh 12:37-38
Han skulle komma från en ringa bakgrund
Jes 53:2
Luk 2:7, 2 Kor 8:9
Han skulle se ut som en vanlig människa
Jes 53:2
Fil 2:7
Messias skulle bli föraktad
Jes 53:3
Matt 13:57
Messias skulle bli övergiven av människor
Jes 53:3
Mark 14:50
Messias skulle lida
Jes 53:3
1 Pet 2:23
Messias skulle bli övergiven av människor
Jes 53:3
Mark 14:50
Messias skulle inte matcha upp med folks förväntan
Jes 53:3
Joh 12:34
Messias skulle bära folks sjukdomar
Jes 53:4
Matt 8:17
Messias skulle bära folks smärtor
Jes 53:4
Matt 8:17
Folk skulle tro att han blev förbannad av Gud
Jes 53:4
Matt 27:41-43
Messias skulle bli genomborrad
Jes 53:5
Joh 19:34-37
Messias skulle ta på sig straffet för mänsklighetens synd
Jes 53:5
Rom 3:21-26
Han skulle skapa frid mellan Gud och människor
Jes 53:5
Rom 5:1, Ef 2:13-18
“Genom hans sår är vi helade”
Jes 53:5
1 Pet 2:24
Han skulle bära hela mänsklighetens skuld
Jes 53:6
Gal 1:4, 2 Kor 5:21
Han skulle komma för att kalla hem de förlorade fåren
Jes 53:6
Luk 15:1-7, Matt 15:24 
Messias skulle bli misshandlad
Jes 53:7
Luk 22:63
Messias skulle ödmjuka sig
Jes 53:7
Fil 2:6-11
Messias skulle inte öppna sin mun mot sina åklagare
Jes 53:7
1 Pet 2:23
Messias skulle vara likt ett offerlamm
Jes 53:7
Joh 1:29
Messias skulle dö en våldsam död
Jes 53:8
Matt 27:26
Få i hans generation skulle förstå att han dog för deras synder
Jes 53:8
Se hela Apg mm.
Han skulle begravas i en rik mans grav
Jes 53:9
Matt 27:57-60
Messias skulle vara syndfri
Jes 53:9
1 Pet 2:22
Det var Guds vilja att låta honom lida
Jes 53:10
Joh 18:11
Messias skulle vara ett syndoffer
Jes 53:10
Matt 20:28
Den som gör Messias liv till ett skuldoffer får leva
Jes 53:10
Rom 3:23-25
Gud skulle utföra sin vilja genom Messias
Jes 53:10
Joh 6:38
Hans liv och död skulle producera avkomma
Jes 53:10
Gal 3:29
Hans själ skulle få utstå vedermöda
Jes 53:11
Mark 14:34
Han skulle förklara de många rättfärdiga
Jes 53:11
Rom 3:23-25
Han skulle bära människornas skuld
Jes 53:11
2 Kor 5:21
Eftersom Messias gick i döden skulle han få auktoritet
Jes 53:12
Matt 28:18-20
Messias skulle räknas bland förbrytare
Jes 53:12
Luk 22:37
Messias skulle träda in i överträdarnas ställe
Jes 53:12
Joh 18:40
Messias skulle uppfylla de löften David fick (bl.a. löftet om uppståndelsen)
Jes 55:3
Apg 13:34
Messias skulle vara ett vittne för folken
Jes 55:4
Upp 1:5
Messias skulle vara en furste och ledare
Jes 55:4
Upp 19:14
Messias skulle förse med räddning och rättvisa
Jes 59:16-17
1 Tess 5:8-10
Messias ska förse var och en efter sina gärningar
Jes 59:18
Upp 22:12
Återlösaren skulle komma till Sion
Jes 59:20
Luk 2:38
Herrens Ande skulle vila över Messias
Jes 61:1
Matt 3:16-17
Han skulle predika glädjens budskap
Jes 61:1
Luk 4:17-21
Han skulle komma med frihet och befrielse till de budnda
Jes 61:1
Joh 8:31-32, Rom 8:2-4
Messias skulle predika nåd
Jes 61:2
Joh 1:14-16
Messias ska komma med en hämndens dag från Gud
Jes 61:2
2 Tess 1:6-10, Upp 19:11-21
Messias skulle jubla i Gud
Jes 61:10
Luk 10:21
Messias skulle vara lik en brudgum
Jes 61:10
Ef 5:25-27
Frälsaren ska komma med lön
Jes 62:11
Upp 22:12
Han ska komma med eld och svärd en dag
Jes 66:16
2 Tess 1:7-8, Upp 19:11-21

Profetior om Jesus Kristus i psalmerna

,

Kristus i psalmerna

“Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.” (Ps 40:8)

Nedan följer mer än 90 profetior uppfyllda av Jesus i Nya Testamentet, alla hämtade ur Psaltaren.

Ämne
Profetia
Uppfyllande

Messias skulle väcka ilska hos hedningarna
Ps 2:1
Apg 4:25-28
Ledare i världen skulle komma samman mot Messias
Ps 2:2
Matt 26:3-4, Upp 16:14
Messias skulle vara kung
Ps 2:6
Joh 12:13, Upp 11:15
Messias skulle vara Guds Son
Ps 2:7
Luk 1:31-35
Herren skulle säga till Messias att han är Guds Son
Ps 2:7
Matt 3:17, 17:5
Messias, Guds Son skulle födas
Ps 2:7
Luk 2:11
Messias skulle bli arvinge till allt 
Ps 2:8
Heb 1:1-2
Messias skulle be och få auktoritet över hela jorden
Ps 2:8
Matt 28:18-20
Messias ska styra folken med järnspira som man krossar lerkärl
Ps 2:9
Upp 2:27
De som inte flyr till Messias, Guds Son, för skydd kommer gå under
Ps 2:12
Joh 3:36
Messias kommer en dag komma med vrede
Ps 2:12
Upp 19:11-21
Barn och spädbarn skulle lovsjunga Messias
Ps 8:3
Matt 21:15-16
En liten tid innan sitt upphöjande skulle Messias vara ringare än änglarna
Ps 8:6
Heb 2:9
Allt skulle läggas under Messias fötter
Ps 8:7
Heb 2:8-9, 1 Kor 15:27
Messias skulle uppstå från det döda
Ps 16:8-10
Apg 2:25-32
Messias skulle inte se förgängelsen
Ps 16:8-10
Apg 13:34-37
Messias skulle upphöjas inför Guds ansikte
Ps 16:10
Apg 2:25-32
Messias skulle ropa ut till Gud
Ps 22:2
Matt 27:46
Messias skulle bli övergiven av Gud
Ps 22:2
Mark 15:34
Messias skulle be ut till Gud om natten utan att få ro
Ps 22:3
Matt 26:36-46
Messias skulle vara som en tola-mask
Ps 22:7
Se denna artikel för uppfyllandet
Messias skulle bli hånad och föraktad
Ps 22:7
Mark 10:34
Folk skulle skaka på huvudet åt Messias och håna honom
Ps 22:8
Matt 27:39
Folket skulle hånfullt be Messias “som är älskad” lita på Gud
Ps 22:9
Matt 27:43
Messias skulle känna Gud redan i moderlivet
Ps 22:10-11
Luk 1:30-33
Messias skulle bli övergiven från all hjälp
Ps 22:12
Mark 14:50
Messias skulle bli korsfäst
Ps 22:13-18
Matt 27:35
Demoniska entiteter skulle omge Messias under korsfästelsen
Ps 22:13-18
Kol 2:15
Messias hjärta skulle brista och vatten skulle flöda från hans kropp
Ps 22:15
Joh 19:34
Messias ben skulle gå ur led
Ps 22:15
Matt 27:35
Messias skulle törsta medan han blev korsfäst
Ps 22:16
Joh 19:28
Messias skulle dö
Ps 22:16
Rom 4:25
Messias skulle vara omringad av både judar och hedningar på korset
Ps 22:17
Luk 23:36, Matt 27:41-43
Messias skulle bli genomborrad
Ps 22:17
Joh 19:34-37
Messias skulle vara helt utblottad och stirrad på under sitt lidande
Ps 22:18
Luk 23:33-49
De skulle kasta lott om hans klädnad
Ps 22:19
Joh 19:23-24
Hans försoning skulle göra troende till hans “bröder”
Ps 22:23
Heb 2:10-12
Falska vittnen skulle uppträda mot honom
Ps 27:13
Matt 26:60
Messias skulle uppstå från det döda
Ps 30:4
Luk 24:5-6
Messias skulle bringa jubel på morgonen efter kväll av sorg 
Ps 30:6
Luk 24:1-8
Messias skulle överlämna sin ande i Guds händer
Ps 31:6
Luk 23:46
Många skulle planera att ta  Messias liv
Ps 31:14
Matt 12:14, 27:1
Han skulle förtrösta helt på Gud
Ps 31:15-16
Heb 2:13, 1 Pet 2:23
Messias den rättfärdige skulle få lida
Ps 34:20
1 Pet 2:21, 4:1
Inget av hans ben skulle krossas
Ps 34:21
Joh 19:32-33
Messias skulle vara tyst och inte försvara sig själv
Ps 38:14-16
Matt 27:14, 1 Pet 2:23
Kristi offer skulle ersätta alla andra offer
Ps 40:7-9
Heb 10:7-13
Skrifterna skulle vittna om honom
Ps 40:8
Joh 5:39, Heb 10:7
Messias skulle göra Guds vilja
Ps 40:8-9
Joh 5:30
Messias skulle inte dölja budskapet från församlingen
Ps 40:10-11
Joh 18:20
Hans förrädare skulle dela bröd med honom
Ps 41:10
Mark 14:17-18
Messias skulle tala nådens ord
Ps 45:3
Luk 4:22
Messias skulle vara välsignad av Gud för evigt
Ps 45:3
Ef 1:3
Messias skulle vara en hjälte med svärd
Ps 45:4
Upp 19:11-20
Messias skulle komma för sanningen
Ps 45:5
Joh 18:37
Messias skulle vara Gud
Ps 45:7-8
Heb 1:8-9, Joh 1:1-3
Messias tron skulle vara evig 
Ps 45:7-8
Heb 1:8-9, Luk 1:31-33
Messias skulle agera rättfärdigt
Ps 45:7-8
Joh 5:30
Messias skulle göra troende till sina “bröder”
Ps 45:8
Heb 2:10-11
Folken ska lova kung Messias alltid och för evigt
Ps 45:18
Upp 7:9-17
Messias själ skulle inte förbli i dödsriket
Ps 49:16
Apg 2:24
Messias skulle stiga upp i himlen
Ps 68:19
Ef 4:8
Han skulle ge gåvor till människorna 
Ps 68:19
Ef 4:7-11
Messias skulle bli hatad utan anledning
Ps 69:5
Joh 15:24-25
Messias skulle lida för Herrens sak
Ps 69:7
Fil 2:6-8
Hans judiska bröder skulle inte känna honom
Ps 69:9
Joh 1:10-11
Hans biologiska bröder skulle inte vet vem han var
Ps 69:9
Joh 7:5
Messias skulle ivra för Herrens hus
Ps 69:10
Joh 2:13-17
Messias skulle bära smädelser för Guds skull
Ps 69:10
Rom 15:3
Messias skulle få utstå hån, skam och vanära
Ps 69:20
Matt 27:27-44
Messias skulle bli övergiven och sakna tröstare 
Ps 69:21
Mark 14:50
Messias skulle bli erbjuden galla och ättika
Ps 69:22
Matt 27:34
Messias skulle få ättika för att släcka sin törst
Ps 69:22
Joh 19:29-30
Messias skulle bli slagen av Herren och förföljd av judarna
Ps 69:23-27
Rom 11:7-10, Joh 19:11
Messias skulle bli ett tecken för många
Ps 71:7
Luk 2:34
Messias skulle tala i liknelser
Ps 78:1-2
Matt 13:34-35
Messias skulle sitta på Guds högra sida
Ps 80:18
Apg 5:31
Messias skulle vara en ättling till kung David
Ps 89:4-38
Matt 1:1
Messias skulle kalla Gud “Fader”
Ps 89:27
Matt 11:27
Messias skulle vara Guds “förstfödde”
Ps 89:28
Kol 1:15
Messias skulle vara evig
Ps 102:26-28
Heb 1:10-12, 13:8
Messias skulle vara Skaparen
Ps 102:26-28
Heb 1:10-12, Joh 1:3
Falska vittnen skulle träda upp emot Messias
Ps 109:2
Mark 14:56
Messias skulle be för sina åklagare/fiender
Ps 109:4
Luk 23:34
Messias förrädare skulle leva ett kort liv
Ps 109:4
Apg 1:16-20
Messias förrädare skulle få sitt ämbete ersatt 
Ps 109:4
Apg 1:16-20
Folk skulle håna och skaka på huvudet åt honom
Ps 109:25
Mark 15:29-30
Messias skulle vara Herren
Ps 110:1
Matt 22:41-45
Messias skulle sitta på Guds högra sida
Ps 110:1
Mark 16:19
Messias skulle få sina fiender under sina fötter
Ps 110:1
1 Kor 15:25
Messias skulle vara en präst likt Melkisedek
Ps 110:4
Heb 5,6,7 (Läs mer här)
Messias ska besegra jordens kungar
Ps 110:5-6
Upp 17:14, 19:11-21
Messias ska hålla dom bland hednafolken
Ps 110:6
Matt 25:31-46
Han skulle vara stenen som byggnadsarbetarna kastat bort
Ps 118:22
Matt 21:42-43
Han skulle komma i Herrens namn
Ps 118:26
Matt 21:9
Han skulle komma när Herrens hus (templet) fortfarande fanns
Ps 118:26
Matt 21:9 (läs mer här)
Han skulle bli hyllad med lövrika kvistar
Ps 118:27
Joh 12:13
Kungen Messias skulle komma från David
Ps 132:11
Matt 1:1
“Ett horn” skulle skjuta upp åt David
Ps 132:17
Luk 1:68-70

Kung Koresh i profetia

Vi kommer nu utforska en av Bibelns mest imponerande profetior som gått i uppfyllelse och finns att bli funnen i Jesaja 44:24-45:6.

Kung Koresh

I din Bibel kan du läsa om en karaktär kallad Koresh. Han kallas i andra källor även för Kyros II eller den latinska varianten Cyrus. Koresh var kung av Persien och var den förste av de persiska kungarna att kallas ”den store”. Han regerade i Persien mellan 559-530 f.Kr.

Varför vi ska tala om denne kung är därför att han fick vara med om ett av de mest absurda scenariona man kan vara med om:

Tänk dig att du är kung över Persien parallellt som världens största rike Babylon existerar. En dag får du för dig att du ska invadera Babylonien och staden Babel som ansågs ointaglig. Babel präglades av floden Eufrat som flöt genom staden och omringade den. Men en dag får du den briljanta idén att omdirigera floden så att vattnet runt omkring Babel börjar sjunka. När vattnet sjunkit så pass lågt att din armé kan gå över tar du dig in i staden utan problem. Folket och kungen i Babel är helt ovetandes och tack vare din skickliga manöver lyckas du inta den ”ointagliga” staden utan en strid på en enda dag!1

 Du tar över babyloniska riket och det blir nu en del av ditt rike. I samband med att du tar över riket finns det massa judiska fångar du får ta över. Dessa judar har massa ”heliga skrifter” och när du tar över riket blir du räckt en gammal skriftrulle från profeten Jesaja som nämner dig vid namn cirka 170 år i förväg.2 Du börjar läsa:

”Så säger Herren, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden Vem var med mig? Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de visa komma till korta och gör deras kunskap till dårskap, men som bekräftar sin tjänares ord och fullbordar sina sändebuds råd. Jag är den som säger om Jerusalem: “Det skall bli bebott” och om Juda städer: “De skall bli uppbyggda. Jag skall resa upp deras ruiner.”

Jag är den som säger till havsdjupet: “Torka ut! Dina strömmar skall jag låta sina.” Jag är den som säger om Koresh: “Han är min herde, han skall fullborda allt det jag vill. Han skall säga om Jerusalem: Det skall bli uppbyggt, och till templet: Din grund skall bli lagd på nytt.” (Jesaja 44:24-28)

Kan du tänka dig chocken! Du ser hur den judiske Guden HERREN adresserar dig vid namn 170 år i förväg och dessutom talar han om hur strömmarna skulle sina – sättet du intagit Babel med! Du fortsätter sedan läsa till din förvåning hur du också kallas ”Herrens smorde” och att han hjälper dig:

Så säger Herren till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda: Själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder.  Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är Herren , som kallar dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.

För min tjänare Jakobs skull, för Israels skull, min utvalde, kallade jag dig vid namn. Jag gav dig ett ärenamn, fastän du inte kände mig.  Jag är Herren och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig, för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är Herren och det finns ingen annan.” (Jesaja 45:1-45:6)

Wow! Gud adresserar dig vid namn – fastän du inte kände honom, kände han dig. Och dessutom ger han dig en arbetsbeskrivning.

Koresh respons

Det här gör naturligtvis Koresh helt ”mindblown”. Skulle inte du ha blivit det? Han blir så tagen av detta att han gör precis som Jesaja profeterat och säger åt judarna att återvända till Jerusalem för att bygga upp templet. Något bland annat Esra talar om:

“Detta hände i den persiske kungen Koresh första regeringsår. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, påverkade Herren den persiske kungen Koresh sinne, så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:

‘Så säger Koresh, kungen i Persien: Herren , himmelens Gud, har givit mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk må bege sig upp till Jerusalem i Juda för att bygga upp Herrens , Israels Guds, hus, och hans Gud skall vara med honom. Han är den Gud som bor i Jerusalem. Alla som finns kvar skall få hjälp av folket på den ort där de bor som främlingar. De skall få silver och guld, gods och boskap, förutom vad som frivilligt ges till Guds hus i Jerusalem.’” (Esra 1:1-4)

Det här är något inte bara Bibeln bekräftar utan även sekulära källor som t.ex. Encyclopedia Britannica.

Jesaja förutsade därmed med Guds hjälp att Koresh skulle ta över Babylon, låta judarna återvända samt att de skulle bygga upp templet och sedan staden.

”Kom ihåg det som har hänt i det förgångna, ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag. Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra” (Jesaja 46:9-10)

Det finns ingen som Gud!

Messias ankomst skulle äga rum innan det andra templet blev förstört

Som den här hemsidan gång på gång igen betonar är Gamla Testamentet fyllt med förutsägelser om den kommande Messias. En av de mest intressanta aspekterna kring alla förutsägelser är timingen för när Messias skulle komma.

När man börjar gräva lite i de judiska skrifterna kommer vi märka att de preciserar för oss en tidsram för vilken Messias skulle träda fram inom. När vi sedan börjar leta efter en Messias inom det tidsspannet kommer vi inse att det bara finns en person i historien som uppfyllde kriterierna för att vara den utlovade.

Minst tre ställen i Gamla Testamentet kommer uppenbara för oss att Messias ankomst skulle äga rum innan det andra templets förstörelse.

De två templen

För att förstå sig på detta behöver vi ha någorlunda historisk bakgrund till det judiska templet.

Efter att det judiska folket intagit det förlovade landet (något de gjorde efter sin tid i Egypten och de fyrtio åren i öknen), gick de en lång tid utan en kung. Lite mer än ett millennium före Kristus blev dock Saul kung, efterträdd av David som enade de tolv stammarna i landet till ett rike. David fick en son vid namn Salomo som tog över tronen och fick i uppdrag av Gud att bygga ett tempel åt Herren. Detta tempel var ett superbygge, väl utbroderat och blev klart efter sju års byggande cirka år 959 f.kr.

Efter Salomos död delades riket upp i två delar: nordriket Israel och sydriket Juda. Dessa riken störtades in i moralisk dekadens och då nordriket var värst gjorde Gud så att de blev intagna av Assyrien som dom cirka 722 före Kristus. Under tiden stod Salomos tempel kvar i sydriket och Jerusalem fram till den dag då Jerusalem blev förstört och hela det judiska folket blev taget i fångenskap av Nebukadnessar, kungen i Babel. Salomos tempel stod därmed fram till den babyloniska fångenskapen 586 före Kristus då det förstördes.

Cirka 539 före Kristus blev det babyloniska riket övertaget av det persiska riket under ledning av kung Koresh (Kyros). Kung Koresh beslutar att det judiska folket ska få återvända till sitt hemland (något Jesaja profeterat skulle ske av just den kungen: läs om det här) och när judarna återvänder påbörjar de bygget på det andra templet. Cirka 515 före Kristus blev templet färdigt och invigt.1

Detta tempel, det andra templet, skulle komma att stå kvar fram till dess förstörelse år 70 av romarna. Detta tempel var med om mycket, bland annat blev det utsatt för ett fruktansvärt hädelsebrott när Antiokus Epifanes2, ledare för den hellenistiska dynastin Seleukiderriket, satte en Zeus-staty i templet och offrade gris där. Bland annat denna händelse ledde till det så kallade mackabéerupproret år 167 f.Kr. när judarna under ledaren Mattatias gjorde uppror mot seleukidernas förtryck. Detta ledde till att, även om templet inte förstördes, hade det blivit besudlat, och man beslutade för att återinviga det 164 före Kristus.

Under den romerska eran renoverade och expanderade Herodes den store (som inte var jude) detta tempel cirka 20 f.Kr. Därför kan man ibland läsa om ”Herodes tempel”, vilket egentligen bara var en utbrodering av det andra templet. Templet förstördes sedan år 70.

Den folken längtar efter

I boken Haggai finner vi en profetia som indikerar att Messias skulle dyka upp i det andra templet. Vilket innebär att Messias måste ha kommit innan år 70 då det var då templet förstördes.

Haggai profeterade mellan åren 520-516 f.Kr. Under den tiden var judarna tillbaka i landet, men det andra templet hade ännu inte blivit byggt. Herren talar därför till folket genom Haggai och uppmuntrar dem att ”arbeta, ty jag är med er, säger Herren Sebaot”.3

Under detta arbete ger Haggai en mycket fascinerande profetia:

”Jag ska skaka om alla hednafolk och den som folken längtar efter4ska komma hit. Och jag ska fylla detta hus med härlighet, säger Herren Sebaot… Den kommande härligheten hos detta hus ska bli större än den förra, säger Herren Sebaot, och på denna plats ska jag ge frid, säger Herren Sebaot.” (Haggai 2:8, 10)

”Den som folken längtar efter” är här en titel för Messias. Det profetian säger i kontexten är att 1) Messias ska komma till det andra templet 2) Gud skulle fylla ”detta hus” (det andra templet) med härlighet och 3) härligheten hos detta templet skulle vara större än den förra.

Profeten säger här att Gud skulle fylla det andra templet med härlighet större än Salomos tempel. Detta borde verkligen få vår uppmärksamhet. Speciellt då Salomos tempel ur en arkitektonisk synvinkel var mycket mer imponerande än det andra templet.

Faktum med att de som sett Salomos tempel började störtgråta när de fick se det nya tempelbygget:

”Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. Man kunde inte skilja mellan det högljudda, glada jubelropet och folkets högljudda gråt, ty folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.” (Esra 3:11-13)

Trots detta lovar Gud att han skulle fylla templet med en härlighet som överträffade Salomos tempel. Eftersom den inte på långa vägar nådde upp till det första templets materialistiska prakt måste profeten talat om en annan slags härlighet.

Vi vet även att det första templet (som byggdes av Salomo) brukade bli fyllt med Guds härlighet (shekinah) i det allra heligaste5, men att härligheten lämnade templet innan dess förstörelse år 586 f.Kr.6 När det andra templet byggdes finns det inget upptecknat som säger att Guds härlighet skulle bott eller varit närvarande där.

Hur kan då det andra templets härlighet överträffa den förra? Ett sätt är förslagsvis genom att ”den som folken längtar efter”, Israels Messias och världens frälsare, skulle dyka upp i det templet.

Den som folken längtar efter dök upp

Mycket riktigt dök Jesus från Nasaret upp i det templet flertalet gånger, från sina spädbarnsår, till det att han var tolv år, till dess att han utfört sitt uppdrag.

Det sägs om Jesus att ”vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”7 samt ”Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.”8

Det är klart att Guds Sons härlighet, han som utstrålar Gud Faderns härlighet gjorde att det andra templet fick uppleva en större härlighet än det förra. Om Jesus inte var den utlovade Messias som utstrålade Guds härlighet profeterade Haggai inte korrekt. 

Malaki 3:1

Inte heller är det bara Haggai som indikerade att Messias skulle uppenbara sig i det andra templet, utan också gjorde profeten Malaki det.

”Se, jag skall sända min budbärare och han ska bereda vägen för mig. Och Herren som ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets sändebud som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot.” (Malaki 3:1)

Inledningen av denna vers talar om en budbärare som skulle ”bereda vägen för mig”. Mig är ett pronomen för Gud i versen då det är han som talar. En budbärare som banade väg för Herren Gud själv skulle träda fram, och mycket riktigt trädde en man fram som gjorde det – Johannes Döparen.9

Inte bara säger Malaki cirka 430 år innan den nytestamentliga perioden att en föregångare skulle träda fram, utan också att Herren själv skulle dyka upp i sitt tempel.

När vi nu tar i beaktning att templet förstördes år 70 e.Kr. måste ”Herren ni söker” besökt templet innan dess förstörelse. Slaget jag åter igen vill slå för är att ”Herren ni söker”, judarnas Messias, redan trätt fram och uppfyllt denna profetia:

På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: 

“Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel.” (Lukasevangeliet 2:25-32)

Daniel 9

Det är inte bara post-exil profeterna Haggai och Malaki som talar om för oss att Messias skulle komma till det andra templet innan dess förstörelse. Även Daniel (som var före Haggai och Malaki) talar om det för oss. Daniel fick reda på detta genom ängeln Gabriel som gav honom en exakt profetia angående när Messias skulle presentera sig och vad som skulle ske efter det. Denna profetia återfinns i Daniel 9:24-27 och är något du kan läsa om mer djupgående i denna artikel.

I profetian får vi tydligt förklarat för oss att Messias skulle anlända efter sju och sextiotvå veckor efter ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp. Dessa veckor avser årsveckor och skulle därmed kunna översättas till 483 år. 483 år efter budet att Jerusalem skulle återställas och byggas upp anlände sedan Messias som utlovat. Allt detta utvecklas som sagt i en annan artikel.  

Det intressanta för denna studie är dock vad som skulle ske efter de sextiotvå veckorna:

”Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer.” (Daniel 9:26)

Messias skulle dö, staden och helgedomen (templet) skulle förstöras. Daniel 9 förutsäger därmed inte bara tidpunkten för Messias ankomst samt hans död, utan också att han skulle anlända under en tid då templet fortfarande stod upp. Detta eftersom templet skulle bli förstört strax efter hans död enligt profetian. Detta var även precis vad som hände cirka fyrtio år efter Jesu död – templet blev förstört. Även staden Jerusalem förstördes precis som Daniel 9:26 förutsagt.

Psaltaren 118:26 

“O, Herre, fräls! [Hosianna] O, Herre, låt allt lyckas väl! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn! Vi välsignar er från Herrens hus. Herren är Gud, och han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna fram till altarets horn.” (Psaltaren 118:25-27)

Denna vers handlar i kontexten om den dag Messias skulle presentera sig till hosianna- och välsignelserop samtidigt som folk viftade med lövrika kvistar. Allt detta blev naturligtvis uppfyllt av Jesus på det som traditionellt kallas palmsöndagen och går att läsa om i alla fyra evangelier.10

Det intressanta är dock hur denna vers även informerar för oss att detta skulle äga rum medan Herrens hus (templet) fortfarande stod upp. Detta då de som skulle utropa “Välsignad vare han som kommer i Herrens namn” skulle göra det från Herrens hus.

Jesus red som bekant in i Jerusalem på en åsna under hosiannarop och “välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Han uppfyllde psalmistens 1000 år gamla profetia – Allt cirka 40 år innan templet blev förstört.

 

Load More