Treenigheten – en lära som uppenbarar Bibelns integrerade design
En av den kristna trons fundament är att det finns en Gud, som utgörs av tre personer. Detta är en lära som kallas treenigheten och baseras på den uppenbarelse vi får från Guds ord (Bibeln). Jag ska här inte gå in på den filosofiska diskussionen kring treenigheten. Istället ska jag visa att det är en lära som inte ”uppstod” i samband med Nya Testamentet. Det är en lära som genomsyrar Bibeln från pärm till pärm och de flesta blir chockade när man kan visa upp treenigheten från Gamla Testamentet.
Varför jag valt att ta upp treenigheten på denna hemsida är därför att det är en av de mest effektiva lärorna för att visa upp Bibelns integrerade helhet. Det vi kommer märka när vi studerar detta är också att den ende Gudens attribut är tillskrivet de tre personerna i gudomligheten på olika ställen i Bibeln. Ett högst effektivt sätt att visa upp den integrerade designen.
Treenigheten i Gamla Testamentet
Då treenigheten är en så pass vedertagen lära i Nya Testamentet1 kommer jag inte lägga för mycket vikt på det här. Det intressanta är istället hur även Gamla Testamentet, de judiska skrifterna, uppenbarar denna nyckellära.
Först och främst lär Gamla Testamentet tydligt och klart att Gud är en: ”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.” (5 Mosebok 6:4). Detta lär även Jesus och Nya Testamentet då han citerar denna vers i bland annat Markusevangeliet 12:29. Frågan vi därför måste ställa oss är: Lär verkligen Gamla Testamentet att Gud är tre i en? Svaret är ja.
Pluralitet existerar tillsammans med enhet redan i Bibelns första bok. Där har vi det skildrat för oss i 1 Mosebok 2:24 hur Adam + Eva blev ett kött (1 + 1 =1). Här har vi därmed hur en man och en kvinna kan bli ett i Guds ögon. Detta innefattar även på ett väldigt tydligt sätt Guds-konceptet:
I Bibelns första vers har vi namnet för Gud: Elohim. Ett namn som står i plural och kan lika gärna översättas ”Gudar”. (Den hebreiska –im plural-ändelsen innebär dessutom tre eller mer, då en annan ändelse brukas om det är två.) Verbet som brukas i meningen är å andra sidan i singularform. Det ser alltså ut att vara grammatiskt inkorrekt i Bibelns första vers. Plural substantiv med ett singularverb. Vad det i själva verket förmedlar är naturligtvis pluraliteten (treenigheten) inom den ende Guden. Denna pluralitet dyker även upp i svenska översättning i t.ex. 1 Mosebok 1:26-27:
”Gud sade: “Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (1 Mosebok 1:26-27)
Detta är inte enda stället Gud brukar termen ”oss” om sig själv, utan det förekommer på flertalet ställen: 1 Mosebok 3:22, 11:7 och Jesaja 6:8 är några exempel.
Namnet för Gud ”Elohim” brukas över 680 gånger i Gamla Testamentet. Det är därmed ett betydelsefullt namn som bland annat förmedlar Guds attribut som treenig.
Jesaja 6
Ett annat ställe där Gud talar om sig själv som plural är i Jesaja 6:
”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: “Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: “Här är jag, sänd mig!”” (Jesaja 6:8)
Detta uttalande utspelar sig i den berömda scenen när Jesaja rycks upp till Guds tronrum. I detta kapitel ser vi hur seraferna2 tillber Gud och där deklarerar hans helighet tre gånger:
”Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet.” (Jesaja 6:3)
Slump att det är tre gånger? Antagligen inte. Denna repetition av tre i relation till Gud dyker upp på flertalet ställen i Gamla Testamentet. 1 Mosebok 48:15-163 och 4 Mosebok 6:24-274 är bra exempel på detta.
Annan sak värd att notera är vem denne Herren Sebaot är. Alla förstår att titeln är applicerbar till Fadern. Titeln appliceras dock även till Kristus i Johannesevangeliet 12:40-41 och Helige Ande i Apostlagärningarna 28:25-27. Alla tre personer av treenigheten är därmed tydligt involverade i Jesaja 6-scenen.
Psaltaren 2
Psaltaren 2 är definitivt den mest fascinerade psalmen att studera i relation till treenigheten. Om man gör ett diagram av psalmen kommer man nämligen notera att det är konversation mellan treenigheten.
Vers 1-5 är helige Ande som talar5
Vers 6 är Faderns röst.
Vers 7-9 är Sonens röst.
Vers 10-12 är Davids uppmaning genom den helige Ande att tjäna Fadern och Sonen.
Vi har därmed här en konversation mellan treenigheten nedskriven i Gamla Testamentet. Detta är en av de starkaste passagerna i Skriften för att vederlägga de som hävdar att treenigheten inte finns i de judiska skrifterna.
Guds attribut tillskrivet de tre personerna på olika ställen
Skapandet av världen
- Fadern: Psaltaren 102:25
- Sonen: Kolosserbrevet 1:16; Johannesevangeliet 1:1-3
- Anden: 1 Mosebok 1:2; Job 26:13
- Trenigheten i ”Elohim”: 1 Mosebok 1:1
Skapandet av människan
- Fadern: 1 Mosebok 2:7
- Sonen: Kolosserbrevet 1:16
- Anden: Job 33:4
- Plural (treenigheten) i Predikaren 12:1
Inkarnationen
- Fadern: Hebreerbrevet 10:5
- Sonen: Filipperbrevet 2:7
- Anden: Lukasevangeliet 1:35
Kristi död
- Fadern: Psaltaren 22:15; Romarbrevet 8:32; Johannesevangeliet 3:16
- Sonen: Johannesevangeliet 10:18; Galaterbrevet 2:20
- Anden: Hebreerbrevet 9:14
Försoningen (Offret)
- Fadern: Jesaja 53:6,10
- Sonen: Efesierbrevet 5:2
- Spirit: Hebreerbrevet 9:14
Kristi uppståndelse
- Fadern: Apostlagärningarna 2:24; Romarbrevet 6:4
- Sonen: Johannesevangeliet 10:17,18; Johannesevangeliet 2:19
- Anden: 1 Petrusbrevet 3:18; Romarbrevet 8:11
De dödas uppståndelse
- Fadern: Johannesevangeliet 5:21
- Sonen: Johannesevangeliet 5:21, 25
- Anden: Romarbrevet 8:11
Skrifternas inspiration
- Fadern: 2 Timoteusbrevet 3:16
- Sonen: 1 Petrusbrevet 1:10,11; Johannesevangeliet 1:1; Uppenbarelseboken 19:13
- Anden: 2 Petrusbrevet 1:21
Boning hos troende
- Fadern: Johannesevangeliet 14:23, Efesierbrevet 4:6
- Sonen: Johannesevangeliet 17:26, Kolosserbrevet 1:27, Galaterbrevet 2:20, 2 Korintierbrevet 13:5
- Anden: 1 Korintierbrevet 6:19
Troendes helgelse
- Fadern: Judas 1:1, 24
- Sonen: Hebreerbrevet 2:11
- Anden: 1 Korintierbrevet 6:11
Troendes frälsningstrygghet
- Fadern: Johannesevangeliet 10:29
- Sonen: Johannesevangeliet 10:28, Romarbrevet 8:34
- Anden: Efesierbrevet 4:30
Gemenskap (koinonia) med troende
- Fadern: 1 Johannesbrevet 1:3
- Sonen: 1 Johannesbrevet 1:3
- Anden: 2 Korintierbrevet 13:13
Församlingstjänares auktoritet
- Fadern: 2 Korintierbrevet 3:5-6
- Sonen: 1 Timoteusbrevet 1:12
- Anden: Apostlagärningarna 20:28
Guds attribut:
Gud
- Fadern: Filipperbrevet 1:2
- Sonen: Titus 2:13, Romarbrevet 9:5
- Anden: Apostlagärningarna 5:3-4
Evig existens
- Fadern: Psaltaren 90:2
- Sonen: Mika 5:2, Johannesevangeliet 1:1-2, Uppenbarelseboken 1:17-18, 2:8
- Anden: Hebreerbrevet 9:14
Helighet
- Fadern: Uppenbarelseboken 4:8, 15:4, Jesaja 57:15
- Sonen: Apostlagärningarna 3:14
- Anden: Över hela Bibeln
- Treenigheten: Jesaja 6:3 och Uppenbarelseboken 4:8 ”Helig, helig, helig”
Allmakt
- Fadern: 1 Mosebok 17:1, Job 42:2, Matteusevangeliet 19:26
- Sonen: Matteusevangeliet 28:18
- Anden: Lukasevangeliet 1:35, Romarbrevet 15:19
Överallt
- Fadern: Jeremia 23:24
- Sonen: Matteusevangeliet 28:18, Johannesevangeliet 1:1
- Anden: Psaltaren 139:7-10
Allvetande
- Fadern: Psaltaren 147:5
- Sonen: Johannesevangeliet 21:17
- Anden: Johannesevangeliet 14:26
Oföränderlig
- Fadern: Malaki 3:6, Jakobs brev 1:17
- Sonen: Hebreerbrevet 13:8, Psaltaren 102:28
- Anden: Haggai 2:6
Kärlek
- Fadern: 1 Johannesbrevet 4:8
- Sonen: Johannesevangeliet 15:13
- Anden: 2 Timoteusbrevet 1:6
Härlighet
- Fadern: Jesaja 6:3, Hebreerbrevet 1:3
- Sonen: Johannesevangeliet 1:14, 17:5 , Hebreerbrevet 1:3
- Anden: 1 Petrusbrevet 4:14
Nåd
- Fadern: 1 Petrusbrevet 5:10
- Sonen: Johannesevangeliet 1:14-17
- Anden: Sakarja 12:10
Sanning
- Fadern: Romarbrevet 3:4
- Sonen: Johannesevangeliet 14:6
- Anden: Johannesevangeliet 15:26
Ljus
- Fadern: 1 Johannesbrevet 1:5
- Sonen: Johannesevangeliet 8:12
- Anden: Hebreerbrevet 6:4, Efesierbrevet 1:18, Daniel 5:14
Vishet
- Fadern: Romarbrevet 11:33
- Sonen: Kolosserbrevet 2:3
- Anden: Efesierbrevet 1:17
Liv
- Fadern: Johannesevangeliet 5:26
- Sonen: Johannesevangeliet 5:26
- Anden: Romarbrevet 8:2
Namnet ”Herren Sebaot” (Härskarornas Herre)
- Fadern: Jesaja 6
- Sonen: Johannesevangeliet 12:41-42
- Anden: Apostlagärningarna 28:25-27
Listan kan göras garanterat längre. Det är ändå starkt vittnesbörd för hur integrerat och samstämmigt vittnesbörd Bibeln skänker.