google-site-verification: google58c3283cb6669e49.html

Featured

Symbolik och saker du troligtvis inte tänkt på i julberättelsen

Symbolik och saker du troligtvis inte tänkt på i julberättelsen

,

Att Jesus inte föddes vid den tid på året när vi firar jul tror jag de flesta känner till. Om du inte var medveten om det – sorry to break it to you- han gjorde inte det. Det är hur som helst inte ett ämne vi behöver gå in på här. Vad jag istället med denna artikel ska upplysa är saker som är inbäddade i julberättelsen, men som de flesta troligtvis inte tänkt på. Min förhoppning och bön är att du ska lämna denna läsning med ett ”wow”-moment över hur häftig och avsiktlig Gud var kring allt som omger de saker vi associerar till jul utifrån Bibeln.

Julberättelsen

Vi alla känner till julberättelsen. Maria blir gravid som jungfru genom den helige Ande. Att Maria blivit gravid chockar naturligtvis Josef som hon var trolovad1 till. Josef beslutar sig därför för att i hemlighet skilja sig från henne. När han dock tänkte göra detta uppenbarar sig en Herrens ängel för honom som hindrar honom från att göra det. Ängeln Gabriel förklarar även för Maria och Josef att barnets namn ska vara Jesus, eftersom han ska frälsa sitt folk från deras synder.2

Maria och Josef var bosatta i Nasaret (Något som är av profetisk relevans), en föraktad stad på den tiden, och där befinner sig Maria under större delen av sin graviditet. När hon dock är höggravid går ett påbud ut från kejsar Augustus att hela världen skulle skatteskrivas. Detta forcerar Josef och Maria att fara till Betlehem, Davids stad. Detta då Josef var av Davids hus och släkt.

När de anländer till Betlehem ska Maria föda. Det finns dock ingen plats i härbärget och Jesus får födas i ett stall och placeras som nyfödd i en krubba. (Stallet och krubban såg naturligtvis ut väldigt långt ifrån hur de porträtteras i den konst vi är vana att se)

Precis allt med den här historien verkar olägligt. Att bli gravid som ung oskuld? Att tvingas färdas mer än 11 mil som höggravid för en skatteskrivning? Att det inte finns någon plats i härberget så att man tvingas föda i ett stall och lägga sitt barn i en krubba?

Till det yttre kan det verka som om det fanns många skäl att tvivla på att detta var Guds plan. Det som verkar olägligt och olämpligt för oss är dock sällan det för Gud. Detta var helt i linje med Guds vilja och plan. Allt detta ägde rum precis i den tid Gud planerat. Som Galaterbrevet uttrycker det:

”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” (Galaterbrevet 4:4-5)

De saker som ägde rum kring Jesu födelse hände inte bara för att visa oss att Gud verkar genom det till synes olägliga. Nästan allt som utgör julberättelsen besitter mycket djupare symboliska lager.

Varför Betlehem?

Varför Gud valde just Betlehem som staden Messias skulle födas i är en bra fråga. Hade det inte varit rimligare att födas i Jerusalem eller någon annan stor stad? Det finns dock flera väldigt intressanta, avsiktliga anledningar till varför det var just Betlehem Jesus skulle födas i.

1. Först och främst utvaldes Betlehem därför att det var Davids stad. Det var den stad kung David kom ifrån, den man Gud lovat med ett villkorslöst förbund att Messias skulle komma från.3

2. För det andra därför att profeten Mika förutsagt cirka 700 år f.kr. att Messias skulle födas där:

”Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.” (Mika 5:2)

3. För det tredje därför att Betlehem betyder just ”brödhus”.4 Denna plats hade därmed ett profetiskt namn för den dag då han som är ”Livets bröd” (Johannesevangeliet 6:48) skulle födas där. Han som är världens provision.

4. För det fjärde utvalde Gud denna lilla, obetydliga stad därför att den var just det – obetydlig i mänskliga ögon. Messias kom inte till världen på grund av vår förtjänst eller prestation. Han väljer inte städer efter deras inflytande eller storhet. Han valde Betlehem för att tala om för oss att han kan komma till vad han vill. Gud kan uppenbara sig i det ringa och står emot det stolta och högmodiga.

5. För det femte var Betlehem staden där Rakel, Jakob/Israels fru, begravdes. Rakel dog där i samband med en svår förlossning. Något som går att läsa om i 1 Mosebok 35:16-22.

Precis innan Rakel dör ger hon det nykomna barnet namnet Ben-Oni. Ett namn som betyder ”min smärtas son”. Det här namnet gillade dock inte fadern Jakob och väljer istället att kalla barnet Benjamin – ett namn som betyder ”Min högra hands son”.

Få se om du kan se de messianska kopplingarna här i texten. Smärtans son föds i Betlehem, liksom Jesus Kristus föds i Betlehem med uppdraget att vara Herrens tjänare, en smärtornas man och förtrogen med lidande (Jesaja 53:3). Liksom Ben-Oni dock går från att vara smärtans son till att bli min högra hands son, går Jesus från att vara en smärtornas man till att uppstå och upphöjas till Gud Faderns högra sida.

En progression Jesus själv bekräftar när han som smärtornas man står inför det stora rådet och deklarerar:

”Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida.” (Lukasevangeliet 22:69)

Betlehems koppling till Rakel och Jesu födelse är ännu mer betydelsefull då Jeremia profeterat (ca 588 f.kr.) om en barnamassaker där i Jeremia 31:15.5  Något som Matteus lyser upp för oss i Nya Testamentet:

”När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.” (Matteusevangeliet 2:16-18)

Massakern av de stackars barnen i Betlehem inträffade som ett resultat av att Herodes försökte utplåna Messias. Detta gjorde i sin tur att Jeremias förutsägelse gick i uppfyllan.

Det finns garanterat ännu fler anledningar till varför Betlehem, men hoppas att denna korta lista väckt några tankar.

Varför ett stall och en krubba och inte ett härbärge?

När det kommer till Jesu födsel kan man inte undvika att bli förundrad över den ringhet genom vilken han kom till världen. Han föds så simpelt att det nästan är provocerande.

När det därför kommer till att besvara rubrikens fråga ”Varför ett stall och krubba” kommer därför det vanligaste svaret från kristna vara att Gud valde det ringa över det höga. Han valde ett stall så att ingen värdshusvärd skulle kunna skryta. Han valde en krubba över en säng och visade sin ödmjukhet.

Allt detta är naturligtvis sant och har med sig många andliga lärdomar. Det är dock inte bara av dessa anledningar Jesu födelse såg ut som den gjorde.

Har du till exempel tänkt på att det antagligen är i ett stall alla offerdjur föds och växer upp? Jesus som identifieras av Johannes Döparen som ”Guds Lamm som tar bort världens synd” (Johannesevangeliet 1:29) föddes precis som alla offerdjur i ett stall. (Nu står det aldrig explicit i Bibeln att det var ett stall han föddes i, men det är den naturliga och rimliga härledningen då han placerades i en krubba.) Vi förstår därför att det var högst avsiktligt av Gud att låta sin Son födas i samma miljö som alla andra offerdjur vistas i. Allt för att peka på hans uppdrag.

Och varför lades han i en krubba? En krubba är egentligen en plats där djurfoder läggs och platsen där djuren får sin mat ifrån. Även denna detalj är inte någon godtycklig sak, utan till för att förmedla en symbolisk bild. Det lilla gossebarnet Messias lades i en krubba för att förmedla att det är till honom vi måste komma för vår provision.

”Jesus svarade: ’Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta’” (Johannesevangeliet 6:35)

Det vi nu kan se är att dessa tillsynes små detaljer är laddade med symbolik. Symboliken som förmedlas i dessa detaljer förstärks ytterligare när vi ser att de första som får se det nyfödda barnet är några herdar.

Varför herdar?

”I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.’” (Lukasevangeliet 2:8-11)

Varför valde himlens härlighet att uppenbara sig för dessa ”nobodies” mitt ute i ingenstans? För det är verkligen vad herdar var på den tiden – ingenting. De var låginkomsttagande, fårluktande individer som var avskilda från resten av samhället. Det är dock just dessa Gud väljer att uppenbara för att världens frälsare blivit född.

Som vi redan rört vid i tidigare rubriker handlar det om att Gud vill förmedla för oss att ingen är för låg, obetydlig, kraftlös eller för smutsig för att kunna få ett möte med Gud. Att Frälsaren Jesus kom till världen på ett ödmjukt, ringa sätt.

Att det var herdar som fick det uppenbarat för sig har också garanterat en koppling till Jesu då kommande offerdöd. Herdarna var de som födde upp offerlammen inför varje judisk påsk och nu fick de vara med och se det verkliga offerlammet – Guds offerlamm, och hans entré in i världen.

Det kan även vara för att påminna oss om att det var just den Gode Herden själv som föddes intill världen.

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” (Johannesevangeliet 10:11)

En liten kuriosadetalj är att trakten vid Betlehem där herdarna uppehöll sig och vaktade sin hjord, troligtvis var precis samma plats som där Rut och Boas åkermark låg. Rut och Boas som är med i Jesu Kristi släkttavla i Matteusevangeliet 1:1-17.

De vise männen

Innan vi går in på symboliken bakom de vise männen och händelserna kring det kan det vara bra att fastställa något: Nej, det var antagligen inte tre vise män. Om man läser historien kommer vi inse att det troligtvis var en drös med människor. Hela staden blev förskräckt av deras ankomst. Något som knappast skulle skett om det bara varit tre män vi är vana vid att se i ett julspel. (Varför julspelen ofta innehåller tre visa män är på grund av att de ger tre olika slags gåvor.)

”När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.” (Matteusevangeliet 2:1-3)

Dessa vise män far sedan ner till Betlehem för att tillbe det nyfödda barnet. De följer en stjärna som de sett gå upp och som gick före dem ända fram till den plats där barnet var. Många människor försöker identifiera vilken stjärna det kan ha varit de följde utifrån astronomiska kalkyler och dylikt. Detta är enligt mig slöseri med tid då texten tydligt förmedlar att det var en stjärna som rörde på sig och sedan stannade över den plats där barnet var. Det var därför antagligen Guds härlighet som manifesterade sig övernaturligt och ledde de vise männen till Kristus.

Väl där tillber de Jesus och ger honom gåvor: guld, rökelse och myrra. Varför var det just dessa tre gåvor? Därför att de var profetiska angående Kristus uppdrag.

Guld talar om hans konungslighet och gudomlighet.6 När tabernaklet bygges, platsen för Gud att bo i, användes guld väldigt mycket i bygget.

Rökelse var det som användes i samband med prästerliga tjänster och associeras därför med hans prästerskap.7

Myrra var dels en viktig del i smörjelseoljans ingredienser, vilket gör att den kopplas till smörjelsen. Messias/Kristus betyder just den smorde. Denna smörjelseolja användes på både kungar och profeter.8 Det Myrra dock talar starkast om är hans då kommande död. Detta då myrra är något som användes vid begravningar. Vi ser det även vid Jesu begravning.9 Han blir även erbjuden myrra på korset precis innan han avlider.10

Draget till sin spets inser vi därmed att vise männens gåvor förmedlade det födda barnets profetiska betydelse. Barnet i Betlehem var den gudomligt smorde konungsliga prästen som fötts för en specifik död.

Det är intressant att Jesus Kristus kommer få gåvorna av guld och rökelse igen i början av tusenårsriket då han regerar i Jerusalem enligt Jesaja 60:6. Varför inte myrra denna gång? Därför att hans död är då bakom honom.

Offrandet av Isak är en förebild till Jesus

Offrandet av Isak är en förebild till Jesus

,

Historien som inom judendomen traditionellt kallas Akeda – ”bindandet” av Isak är en av de starkast profetiska berättelser som finns i Bibeln. Denna passage är tillsammans med Jesaja 53 från Gamla Testamentet en av de mest provocerande texterna för många judar idag, på grund av dess tydligt pekande förutsägelse angående Jesus från Nasaret.

Desto mer man studerar denna passage, ju mer konfronteras man med det faktum att Abraham agerade ut profetia. Åter igen måste vi förstå att den här texten är skriven cirka 1400 år innan Kristus och att skuggbilden av Jesus Kristus är där till sådan utsträckning att vi måste böja oss i förundran över Skriftens design och precision.

Sin ende son

Första Mosebok 22 inleds med att Gud ger Abraham en befallning: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg jag skall visa dig.”1

Om man läser denna passage utan någon bakgrund kring Abraham och det som hänt innan kan den här historien låta helt absurd. Uppmuntrar Gud till barnoffer? Självfallet inte, något vi ska kolla in på närmare lite senare. Låt oss dock djupdyka lite och se vad den här texten förmedlar till oss.

För den som läst sin Bibel vet vi att Abraham vid den här tidpunkten hade två söner, Isak och Ismael. Att Gud här adresserar Isak som hans ende son här är därför mycket signifikativt. Det vi märker är att texten direkt har dykt till ett profetiskt lager som pekar framåt mot den dag en annan Fader skulle offra sin ende Son.

Kärlek

Något annat som är värt att poängtera är att detta är första gången ordet älska dyker upp i Bibeln. Detta är av stor vikt då det finns en princip i Bibeln att första gången något viktigt ord omnämns kommer det fastställa dess användning och symbolik i den bibliska texten.2 Vi förstår därmed direkt att skildringen här i 1 Mosebok 22 kommer förmedla kärlek till oss.

När man läser passagen i detta kapitel är det är snudd på omöjligt att inte få tankarna till Johannesevangeliet 3:16:

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Tre dagar

Det som förstärker Första Mosebok 22:s profetiska genomsyrande är det vi kan läsa härnäst:

”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd.” (1 Mosebok 22:3-4)

Här har vi en mycket intressant fras: på tredje dagen. Det är självfallet inte en slump att Abraham går upp på berget för att offra sin son tre dagar efter det att han fått befallningen. Ur Abrahams synvinkel var Isak död den sekund han fick befallningen från Gud. Metaforiskt sett var Isak därför död i tre dagar.

Nästföljande vers i Första Mosebok 22 talar dessutom om för oss att Abraham trodde att Gud skulle uppväcka Isak från det döda. Detta då Abraham säger till sin tjänare ”Jag och pojken går dig bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”

Abraham förväntade sig att han och Isak skulle återvända från berget efter offrandet. Varför? För Abraham trodde att Isak skulle uppstå från det döda. Abraham visste att Gud lovat efterkommande åt Isak. Om Gud därför säger åt honom att offra Isak är det Guds uppgift att uppväcka honom igen, för Isak skulle inte kunna få avkomlingar som död.3

Denna historia är därför inte bara en förebild till när en annan Fader skulle offra sin ende Son på ett berg, utan den preciserar också för oss hur många dagar Sonen skulle vara död innan han blev uppväckt. De tre dagarna som skulle förändra mänsklighetens historia för alltid. Vilket är en studie helt i sig självt.

Andra detaljer

Är det inte också intressant att Isak red på en åsna innan offrandet ägde rum? Låter det inte väldigt bekant med vad som hände Jesus på det som traditionellt kallas palmsöndagen och som uppfyllde Sakarja 9:9 profetian:

”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.”

Det står även att Isak bar upp veden på berget. Även här har vi en skuggbild av hur Jesus behövde bära trä upp på det berg där han skulle bli offrad:

”Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans.” (Första Mosebok 22:6)

En myt som behöver punkteras är att Isak skulle vara ett barn när det här ägde rum. Isak var troligtvis en vuxen man och visste mycket väl vad han gjorde. Han gick själv med på det, det är därför vers sex säger att ”de gick båda tillsammans.” Hebreiska ordet som brukas här betyder just ”tillsammans” och kommer från ordstammen som betyder ”i enhet”.4 Abraham och Isak var båda överens om att offrandet skulle äga rum, precis som Gud Fadern och Sonen var överens om offret och Sonen gick villigt upp på berget för att offras.5

När det var dags för offrandet av Isak att äga rum bands han fast till veden, i likhet till hur Kristus spikades fast upp på trä.6

Det är även intressant att det är just på ett berg offrandet äger rum. Många forskare tror dessutom att Jesus korsfästes på exakt samma plats som Isak offrades.7

Gud kommer förse Lammet

I vers sju och åtta får vi även en profetia utstakad åt oss av Abraham:

”Isak sade till sin far Abraham: “Far!” Han svarade: “Ja, min son?” Han sade: “Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?”  Abraham svarade: “Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.”” (Första Mosebok 22:7-8)

Här kan det verka som Isak är tillsynes omedveten om att ha ska offras, det dock texten verkligen förmedlar till oss är angående lammet. Här säger Abraham att Gud kommer utse åt sig lammet till offret. När han sedan binder Isak, räcker ut handen och tar kniven blir han som bekant stoppad av Herrens ängel. Efter det kan vi läsa:

”Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son.” (Första Mosebok 22:13)

Vänta lite… Vad hände med lammet Abraham sa att Gud skulle fixa? Här ser vi att han offrar en bagge istället. Sedan kallar han platsen Herren förser.

”I dag säger man: Berget där Herren förser” (Första Mosebok 22:14)

Abraham verkar ha vetat att han agerade ut profetia. Jesus talar nämligen om för oss i Nya Testamentet att han fick se Jesu dag: ”Abraham, er fader, jublade över att få se min dag. Han såg den och blev glad.”8

Berget där Herren förser skulle därför 2000 år senare komma bli platsen där Herren försåg med det profeterade lammet. Guds lamm som tar bort världens synd.9

Löftet

Som belöning för Abrahams tro ger Gud ett löfte till honom:

“Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” (1 Mosebok 22:16-18)

Abraham får löftet om att i hans avkomma (singular) skulle alla jordens folk bli välsignade. Som vi vet håller Gud sina löften. Det blev uppfyllt i och med Jesus Kristus, Abrahams son.

”Nu gavs löftena åt Abraham och hans avkomma. Det heter inte: “och åt dina avkomlingar”, som när man talar om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus.” (Galaterbrevet 3:16)

Frånvaron av Isak

Hela avsnittet med offrandet av Isak avslutas med vers 19:

”Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba.” (1 Mosebok 22:19)

Tjänarna väntar nedanför berget och Abraham kommer tillbaks till dem och de går alla hem tillsammans. Det finns bara ett problem: Var är Isak?

Det är uppenbart att Isak också gick ner från berget och åkte hem med sin far och tjänare. Det vi dock märker är att helige Ande fifflat med texten så att den ännu tydligare ska modellera Kristus. Isak är utraderad ur texten från och med offret fram tills han fått sin brud två kapitel senare. Vilken fantastisk bild på Kristus som lämnat denna värld efter sitt offer + uppståndelse och kommer återvända den dag han är förenad med sin brud.10

Nationen Israel och det judiska folkets återsamlande på 1900-talet är uråldriga förutsägelser som blivit sanna

Nationen Israel och det judiska folkets återsamlande på 1900-talet är uråldriga förutsägelser som blivit sanna

,

När det kommer till vår tid finns det väldigt mycket att stå i förundran över. Det finns dock en händelse som i ljuset av de ofattbara förutsägelser Bibeln givit står ut som kanske vår tids mest imponerande händelse. Det faktum att det judiska folket fortfarande existerar och har sin egen nation.

När vi nu går igenom några av de profetior som yttrats för tusentals år sedan vill jag att du ska försöka komma på om det finns någon liknande händelse i mänsklighetens historia. Att ett folk blir skingrat ur sitt hemland, förföljda var de än kommer, men som vägrar bli utplånade. Istället återsamlas de efter mer än 1800 år av diaspora i precis det land som Gud lovat deras stamfader Abraham cirka 4000 år innan. Det här är historien som är för bra för att vara sann, men som blev sann.

Den sekuläre författaren Mark Twain skrev år 1899 i Harpers Magazine: ”All things are mortal but the Jew; all other forces pass, but he remains. What is the secret of his immortality?”

Det här kommer från en man som inte på något sätt var troende, ändå var han helt förundrad över judarnas förmåga att överleva. Det som gör citatet så kraftfullt är att det är skrivet innan förintelsen i Nazityskland.

Frågan han ställer är onekligen en bra fråga: ”Vad är hemligheten till judens odödlighet?”. Efter att ha läst dessa profetior hoppas jag att du inte längre ska ha några tvivel kring svaret.

Det judiska folket kommer bestå för evigt

Innan vi utforskar profetiorna som talar om att Israel skulle bli en nation igen, måste vi fastställa det Bibeln tydligt lär: att det judiska folket aldrig kommer utplånas.

Det kanske inte är en så imponerande profetia för dig, men om man förstår vad judarna som folk gått igenom de senaste 4000 åren är det rätt häftigt.

Trots alla hemskheter de varit med om har de alltid på något sätt lyckats överleva. De har överlevt två diasporor och förintelsen för att nämna något. Inte för att de är bättre än andra folk, utan för att Gud av någon anledning valt att beskydda dem. Gud har valt att sätta sitt namn på Israel, inte på grund av deras trofasthet, utan för att visa sin trofasthet.

”Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avvisa dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud.” (3 Mosebok 26:44)

”Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, Herren Sebaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger Herren, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid. Så säger Herren: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då skall jag förkasta hela Israels släkte för allt vad de har gjort, säger Herren.” (Jeremia 31:35-37)

Först den dag vi kan mäta himlen och utforska jordens grundvalar kommer Israels släkte förkastas. Vilket är poetiskt språk för att det aldrig kommer ske. De har aldrig utplånats, och kommer aldrig heller bli det.

Israels folk skulle komma tillbaka till landet

Det ni nu ska utforska är biblisk profetia uppfylld i modern tid. Om du aldrig tidigare konfronterats med dessa förutsägelser kan jag i förväg varna om att de har potential att förändra hela ditt liv och perspektiv på Bibeln.

“Ty se, dagar skall komma, säger Herren , då jag skall göra slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag skall låta dem komma tillbaka till det land som jag gav åt deras fäder. Och de skall ta det i besittning.” (Jeremia 30:3)

Bibeln är fylld med förutsägelser om att Israel skulle samlas i sitt land i den sista tiden. Om det är något som inte går att förneka är det just det. Nedan följer två bibelverser:

”Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle Herren, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. Herren, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder.” (5 Mosebok 30:4-5)

”Se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn, bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. I en stor skara skall de komma tillbaka hit. Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son. Hör Herrens ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord.” (Jeremia 31:8-10)

Det båda dessa ställen tydligt lär är att det israeliska folket skulle vara kringsprida till ”jordens yttersta hörn” och även om de skulle vara vid ”himlens ände” skulle Gud hämta tillbaka dem till landet. Precis som dessa skriftställen indikerar var det judiska folket kringspritt över hela jorden, öst, väst, nord och söder. För att i vår livstid återsamlas till det land deras fäder haft i besittning.

Jesaja, cirka 700 före Kristus talar också om detta:

”På den dagen skall HERREN för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna. Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.” (Jesaja 11:11-12)

Det återsamlande Jesaja talar om här är inte återföreningen som ägde rum från Babylon flera sekel innan Kristus. Detta eftersom återkomsten från Babyloniska riket (med start år 539 f.kr.) var det första återsamlandet. Denna passage talar istället om en global återförening (”Havsländerna”, ”jordens fyra hörn”). Något som ägt rum bara de senaste sjuttio åren.

Jesaja profeterar dessutom inte bara om judarnas återkomst till sitt hemland, utan också om hur det skulle vara enormt motstånd från norr och söder i samband med det.

”Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: ”Ge hit!” och till södern: ”Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände” (Jesaja 43:5-6)

Här adresserar Gud länderna i norr och säger: ”Ge hit!” i samband med återförenandet. Är det inte intressant att Sovjetunionen först inte tillät judar att lämna Sovjet för Israel? Det var först efter flera år av hårda påtryckningar som Sovjet tillslut släppte taget och lät judarna börja återvända till Israel i slutet på 80-talet.

Gud adresserar även södern här och säger: ”Håll dem inte tillbaka!”.  Etiopien, som ligger söder om Israel, hade också en utbredd judisk population när den judiska staten Israel bildades 1948. Det skulle dock dröja länge innan de etiopiska judarna skulle komma till landet. Efter mycket motstånd skulle profeten Jesajas ord ”Håll dem inte tillbaka!” bli verklighet. 1991 fördes över 14 000 judar från Etiopien till Israel i något som kallades ”Operation Solomon”.

…Och ett uttåg större än det ur Egypten skulle äga rum

”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga: ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn ut ur Egyptens land’, utan ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem.’ Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.” (Jeremia 16:14-15)

Vad profeten Jeremia här yttrar för mer än 2600 år sedan är att Gud skulle låta ”Israels barn” (det judiska folket) få vara med om ett mer imponerande uttåg än det ur Egypten. Ganska befängd förutsägelse med tanke på att uttåget ur Egypten innefattade 600 000 män (barn och kvinnor ej inkluderat).

Vad denna passage säger är att det skulle komma en tid då judarna skulle kolla tillbaka på sin historia och proklamera att deras återsamlande från landet i norr och ur alla andra länder var ett större mirakel än deras befrielse ur det egyptiska slaveriet.

Trots detta djärva uttalande från Jeremias sida är det precis vad som gått i uppfyllelse i vår tid. För några år sedan ägde ett judiskt uttåg större än det ur Egypten rum. Ett mirakel utan dess like ägde rum när det judiska folket återsamlades i sitt land från att ha varit kringspridda i jordens alla länder. Miljontals judar har flyttat hem till Israel senaste decennierna och vi får vara ögonvittnen till profetia bli uppfylld i vår tid.

Dessutom specificerar även Jeremia för oss tusentals år i förväg att det största uttåget skulle vara från landet i norr. Landet i norr refererar uppenbarligen till Sovjetunion där mer än en miljon judar lämnat för att bosätta sig i nationen Israel.

Landet skulle blomstra igen när judiska folket återvände

Gång på gång igen ser vi att Bibeln förutsäger hur landområdet Israel skulle blomstra i samband med det judiska folkets återkomst. Det land som varit i princip öken och ruiner majoriteten av de senaste 1900 åren blommar nu som förutsagt.

Det är häftigt att landet numer har blivit precis som Jesaja profeterat att de skulle bli:

”Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag skall göra öknen till sjö och torrt land till källsprång. Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen med myrten och olivträd. På hedmarken skall jag plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, för att man tillsammans skall se och veta, ge akt på och förstå att Herrens hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.” (Jesaja 41:18-20)

“Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.” (Jesaja 35:1)

När det judiska folket återvände var det inte till ett rikt land som flödade av “mjölk och honung” som för deras förfäder. Istället kom de till ett förfallet land i ruiner och öken. Sedan deras återkomst har dock landet förvandlats och blivit som Jesaja beskriver det. Öknen blomstrar som en lilja och träd växer upp på platser där det inte tidigare växte. Judarna har åter igen byggt upp det förlovade landet med hjälp av avancerade bevattningssystem samt genom planterandet av mer än 200 miljoner träd. 

Scientific American beskriver fenomenet som en “regenerering av öknen“.1 Tänk att Jesaja visste att det skulle äga rum redan för 2700 år sedan.

Profeten Amos (cirka 750 år f.kr) förutsade något liknande angående vad som skulle ske med landet när folket återvände:

”Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger Herren, din Gud.” (Amos 9:14-15)

…Och fylla världen med frukt

Inte bara skulle öknen blomstra och träd växa upp i landet igen. Profeten Jesaja förutsade även att hela världen skulle bli fylld med frukt från Israel.

”I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt.” (Jesaja 27:6)

Att Israel skulle fylla hela världen med frukt ur ett andligt perspektiv genom sin Messias är inte så svårt att tänka sig. Men att det även skulle uppfyllas bokstavligen är väldigt imponerande. Idag när du går in i en svensk livsmedelsaffär kan du hitta frukt från Israel. Något som var helt otänkbart bara för 70 år sedan då det i princip bara var öken där och nationen inte ens existerade.

Nationen skulle bli till på en dag

”Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet. Innan kval kommer över henne, har hon fött ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar? Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? säger Herren. Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.” (Jesaja 66:7-8)

Här har vi en profetia från Jesaja för cirka 2700 år sedan som beskriver något som väldigt mycket liknar det som ägde rum 14 maj 1948. 14:e maj 1948 var det datum då Israel utropades som en judisk stat. Under samma dag erkände även USA:s sittande president Harry Truman med sin underskrift Israel som en självständig stat. Till råga på det så skulle även FN:s mandat över landområdet upphöra dagen efter, den 15 maj, bara timmar efter judarnas självständighetsdeklaration. Moderna Israel föddes således bokstavligen inom ett dygn.

Denna vers ur Jesaja säger även att nationen skulle födas innan hon känt någon födslovånda. Är det inte intressant att Israel inte blev till som ett resultat av ett krig, utan utsattes för krig efter de blivit födda?

Som född ur förintelsens aska var Israel bara några timmar gammalt innan det var under attack av cirka tio arméer från alla gränser, syd, öst och norr. USA:s dåvarande utrikesminister George Marshall varnade och sa att ifall USA erkänner Israel som självständig stat så kommer Israel att definitivt att förlora det krig som då följer. CIA hade också uppskattat att judarna skulle förlora ett eventuellt krig om de utlyste självständighet, eller att de åtminstone inom två års tid skulle kollapsa och upplösas som stat bl.a. på grund av av svår ekonomi.

De mänskliga förutsägelserna gick dock inte i uppfyllelse. Istället fick hela världen skåda hur Guds löfte stod fast: ”Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka?”2 Den judiska nationen Israel hade fötts på nytt för att förbli för evigt.

”Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger Herren, din Gud.” (Amos 9:14-15)

Aldrig mer kommer de ryckas upp ur sitt land. Hur många gånger de än blivit attackerade har de stått kvar. Krigen 1948, 1956, 1967, 1973 eller alla de krig som ägt rum de senaste åren har ännu inte lyckats utplåna Israel. Mot alla odds står de kvar och Guds ord har ännu inte brutits.

Hesekiel 36 och 37

De två kapitel vi nu ska utforska är skrivna av profeten Hesekiel cirka 585 f.kr, det vill säga för cirka 2600 år sedan. Ändå verkar dessa passager skildra händelserna som ägt rum i vår tid. Kan Hesekiel ha vetat framtiden? Låt oss utforska det.

Hesekiel 36

”Du människobarn, profetera för Israels berg och säg: Ni Israels berg, hör Herrens ord. Så säger Herren, Herren: Eftersom fienden säger om er: “Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom”, därför måste du profetera och säga: Så säger Herren, Herren: Eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att få sluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor, därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring. Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte.” (Hesekiel 36:1-5)

Det vi läser här är att Hesekiel ska börja profetera för Israels berg. Han profeterar därmed här till landet Israel och inte specifikt folket. Detta förtydligas ytterligare i vers 4 där det står att Herren adresserar ”bergen och höjderna, bäckarna och dalarna, de öde ruinerna och de övergivna städerna…” osv.

Varför Hesekiel ska profetera till landet är eftersom fienden säger ”ha, ha,” och gläder sig över att de tagit landet. Det är andra folk än Israel som har intagit landet. Detta är inte något som behagar Gud och därför ber han Hesekiel profetera:

”Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken. Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.” (Hesekiel 36:6-7)

Gud är alltså inte nöjd med vad han ser. Landet israel blir hånat. Folk ser ner på Guds förlovade land som om det inte vore något speciellt. Och det ogillar Gud. Därför säger han att folken runt omkring kommer bli förödmjukade. (Något som hände bl.a. år 1948 och 1967 då Israel blev attackerat av länderna runt omkring.  Länderna hade avsevärt större arméer, men led ändå en förnedrande förlust mot Israel). Hesekiel fortsätter:

Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås. Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp. Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren. Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn. (Hesekiel 36:8-12)

Här profeteras det om att landet Israel åter igen ska grönska och bära frukt åt folket Israel, som snart ska komma tillbaka enligt vers 8. Profetian blir därmed att landet som ännu inte bär grönska och frukt, kommer göra det när judiska folket är tillbaka i landet. Det är inte bara profeten Hesekiel som säger detta utan även Jesaja 27:6, 35:1, 41:18-20 och Amos 9:11-15 säger samma sak.

Varför detta blir så häftigt är eftersom landet var i princip en öken och i ruiner innan judarna återvände.3Efter att folket Israel fick tillbaka landet Israel är städerna nu bebodda och Israel som var likt en öken är nu ett blomstrande land med rik fruktproduktion.

Hesekiels profetia fortsätter:

”Herrens ord kom till mig. Han sade: ’Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig. Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar. Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem. Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land. Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon. Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land.” (Hesekiel 36:16-24)

Här förtydligar passagen för oss varför de blev fördrivna ur sitt land: på grund av deras synder. Passagen förtydligar också inte bara varför de blev fördrivna, utan också varför de skulle komma tillbaks till landet. Anledningen är för att Herren bryr sig om sitt heliga namn.

Israels återsamlande har därför ingenting med folkets trofasthet att göra eller att de är bättre än andra folk. Det har bara med Guds trofasthet och respekt för sitt namn att göra.

Efter detta återsamlande av det judiska folket profeteras det i resten av kapitlet om hur de ska bli renade, få ett nytt hjärta, en ny ande och leva för Herren. Detta är även precis samma sak vad Hesekiel 37 säger och flertalet andra profeter – att de först ska samlas i landet ohelgade och ”ofrälsta”, för att sedan bli renade och få en ny ande etc. Något vi fortfarande väntar på. Vad som är förutsagt kommer ske.

Hesekiel 37

Efter att ha läst Hesekiel 36 blir man onekligen impad av Bibelns förutsägelser, men frågan är inte om Hesekiel 37 förstärker ens respekt för Bibeln ännu mer:

”Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: ’Du människobarn, kan de här benen få liv igen?’ Jag svarade: ’Herre, Herre, du vet det.’” (Hesekiel 37:1-3)

Det första som händer är att profeten transporteras till en dal full med förtorkade ben. En död, hopplös situation som bara Gud själv vet om den kan göras om till liv och hopp.

Då sade han till mig: “Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren. (Hesekiel 37:4-6)

Hesekiel blir instruerad av Herren att profetera till de förtorkade benen och tala om för dem vad som kommer ske med dem. Så det är vad han gör:

”Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra. Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem. Då sade han till mig: “Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv.” Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.” (Hesekiel 37:7-10)

Medan Hesekiel profeterar får han därmed se vad som sker. Först samlas benen ihop och senor och kött kommer samman som sedan täcks med hud. Allt kommer samman, men saknar fortfarande ande i sig. Allt kommer därmed samman innan anden sedan uppfyller dem. När han profeterar igen kommer Anden in i dem så att de får liv. Sedan får vi uttydningen av vad Hesekiel just skådat:

Han sade till mig: “Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.” (Hesekiel 37:11-14)

Plötsligt ser vi att hela denna episod med de förtorkade benen var en andlig bild för det judiska folket och deras framtid. En läsning av Hesekiel 37 för i alla fall mina tankar till det vi sett äga rum i modern tid. Vi har Israel som är likt förtorkade ben och utan hopp, kanske även som allra tydligast i en av mänsklighetens värsta händelser – förintelsen. För att sedan gå från hopplöshet och förtorkade ben till att fogas samman som folk och föras till Israels land igen.

Hesekiel 37:15-22 fortsätter sedan med att förklara hur det kommer se ut när Israel återsamlas till landet. Profetian är att de inte längre kommer vara två riken, utan ett. Judarnas stat var nämligen i historien uppdelat i norra riket Israel och södra riket Juda. Det som hände år 1948 var dock det Gud förutsagt genom Hesekiel, att de återsamlades som ett land och ett folk.

”Säg sedan till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg… De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.” (Hesekiel 37:21-22)

”Wow” säger jag bara.

Vi är ögonvittnen till uppfylld profetia

Något annat som är värt att nämna är hur otroligt fascinerande det är att läsa material från gamla kristna experter på eskatologi (läran om sista tiden) och vad de skrev för 100 år sedan. Det de förstod från att läsa Bibeln var att Israel måste bli en nation i den sista tiden. För att ta ett exempel av många skrev till exempel Clarence Larkin (1850-1924) i sin bok ”Dispensational Truth” år 1918 angående Hesekiel 37:1-14: ”This is not a bodily resurrection of all the jewish people that have ever lived, but a ”national resurrection” of the ”12 tribes” from the graveyard of the nations, where they were buried in a.d. 70. Only the living jews of the ”endtime” are included in it.” för att sedan utveckla hur judarna måste samlas i sitt land i sista tiden.

Detta är bara ett av många exempel på individer som tog den bibliska texten seriöst och var övertygade om att det som var profeterat skulle ske. Clarence Larkin levde själv inte för att se den dagen då Hesekiel 37 blev verklighet, ändå var han fullt övertygad om att det skulle ske då Gud sagt det. Du och jag lever nu i tiden då detta blivit uppfyllt. Vi är ögonvittnen till uppfylld profetia och tyvärr är världen ändå fylld med människor som inte har någon aning om det.

Men vet och glöm aldrig detta: Nationen Israel och det judiska folkets återsamlande på 1900-talet är uråldriga förutsägelser som blivit sanna.

Evangeliet i Första Mosebok

Evangeliet i Första Mosebok

,

Innehåller Bibeln övernaturliga egenskaper? Det är något som argumenteras för på denna hemsida. Efter du läsa följande artikel hoppas jag att du ska ha lämnat med en förstärkt respekt gentemot texten.

Som kristna talar vi ofta om evangeliet, de goda nyheterna. Frågan är emellertid om de flesta av oss verkligen förstår hur tidigt det dyker upp i Bibeln? Svaret kommer nog som en chock för de flesta av oss.

I Första Mosebok kapitel 5 har vi ett helt kapitel som behandlar mänsklighetens första 10 generationer, släktledet från Adam till Noa. Det är även detta släktled som senare är del av Jesu genealogi i Lukasevangeliet kapitel 3.

Om man är en vanlig bibelläsare lägger man inte så mycket vikt vid detta kapitel, utan passerar det snabbt. Känner man Jesus vet man dock att han inte överdriver när han säger i Matteusevangeliet 5:18: ”Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.”

Jesus talar om för oss att allt som finns i Skriften är där av en anledning, på bokstavsnivå. Låt oss därför utforska detta kapitel och se vilka insikter det kan ge oss.

Släktledet vi får presenterat för oss är följande:

  • Adam
  • Set
  • Enos
  • Kenan
  • Mahalel
  • Jered
  • Hanok
  • Metusela
  • Lemek
  • Noa

Eftersom dessa tio hebreiska namn är just namn, har de inte blivit översatta i våra Biblar utan har istället blivit translittererade (det vill säga skrivna ungefär som de uttalas). Varje namn innehar dock en betydelse och om man utforskar vad de hebreiska namnen faktiskt förmedlar kommer vi få insikter vi annars inte hade fått. När det kommer till att ta reda på vad namnen betyder är det inte alltid en lätt uppgift. Varje hebreiskt ord bygger på en ordstam, liksom varje bokstav i det hebreiska alfabetet inte bara innehar ett fonetiskt värde utan också ett betydelsevärde. Om man vet betydelsevärdet för bokstäverna och rötterna kan man därför också ta reda på vad varje ord betyder.

Adam

Det första namnet i släktledet är Adam, från det hebreiska adomah, vilket betyder människa. Då han var den första människan är det således även logiskt att det var hans namn.

Set

Adam och Eva fick sedan en son de döpte till Set. Sets namn betyder tilldelad/tillsatt. Eva förklarar till och med själv i den bibliska texten varför hon döpte honom till det:

”Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom namnet Set, ’ty’, sade hon, ’Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade’” (Första Mosebok 4:25, B2000)

Ordet som här översatts ”skänkt” är hebreiska ordet shith, vilket är ordstammen till Sets namn och betyder just tilldelad, tillsatt, tillägnad.1

Enos

Sets son döptes till Enos, vars namn betyder dödlig, fragil. Det kommer från ordstammen anash  som betyder just sjuk, obotlig, svag, fragil.2

Kenan

Kenan var son till Enos. Hans namn delar ordstam med ordet qonen vilket betyder sorg, klagosång.3 Härledningen blir därför att hans namn betyder just sorg.

Vi har ingen aning varför Enos döpte sin son till detta, men kanske gick han igenom mycket sorg.

Mahalalel

Kenan får sedan en son han döper till Mahalalel, ett fantastiskt namn som är ihopsatt från två ord: mahalal och el. Mahalal kommer från hebreiska halal och betyder lov/hyllande/prisande. Medan ordet el, betyder ”Gud”.  Ofta innehåller hebreiska namn ordet el, till exempel Dani-el, Mika-el osv.

Mahalalel betyder därför ”Den lovade Guden” eller Guds lov.

Jered

Mahalalel får en son som Folkbibeln translittererar Jered, vars namn betyder stiga ned/komma ner. Ordstammen här är yarad.4


Varför Mahalalel döpte sin son till detta kan mycket väl bero på det vi får porträtterat för oss i 1 Mosebok 6:1-4, där det anspelas på hur fallna änglar steg ned till jorden. Det är emellertid en helt egen studie i sig självt.

Hanok

Jereds son var Hanok. Hanok var en profet och det är hans profetia som är den äldsta angående Jesu andra ankomst:

”Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: ’Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom.’” (Judasbrevet 1:14-15)

Hanoks namn kan betyda undervisning/lära upp, invigning. Namnet kommer från ordet chanak5 och används till exempel i Ordspråksboken 22:6, och Femte Mosebok 20:5.

Metusela

Hanok var som vi vet profet. Det står att efter att Hanok fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år tills Gud tog honom. Det vi kommer inse när vi studerar Metuselas namn är att Hanok fick det uppenbarat för sig av Herren att hans son död skulle initiera syndafloden.

Metuselas namn betyder nämligen hans död ska frambringa. Metusela består av två ordstammar: den första är muth vilket betyder att dö.6  Den andra stammen är shalach vilket betyder skicka/ta fram.7

Insikten vi får är att Henok visste att när hans son dör skulle floden komma. Det fascinerande är att det är precis vad som hände:

Metusela var 187 år när han fick Lemek och levde sedan 782 år till. Lemek fick Noa när han var 182 år. Floden kom i Noas sexhundrade år. 600 + 182 = 782. Det betyder att floden kom i Lemeks 782:a år – samma år Metusela dog.

Det är även intressant att Metusela är den äldsta personen i Bibeln. Så samtidigt som han är symbol för Guds dom, blir han även en bild på Guds stora tålamod och barmhärtighet.

Lemek

Metuselas son hette Lemek. En ordstam som fortfarande kan spåras till engelskan: lament. Vilket betyder förtvivlan, klagan, sorg, klagovisa.

Noa

Noa är den siste personen i släktledet och hans namn kommer från ordet nacham, vilket betyder vila/tröst. Något även Lamek själv förklarar för oss:

”Han gav honom namnet Noa, ty han sade: ’Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat.’” (Första Mosebok 5:29)

Sammansättningen:

Låt oss nu se vad släktledet lär oss när orden är översatta istället för translittererade:

Hebreiska – Svenska

  • Adam – Människa
  • Set – Tillsatt
  • Enos – Dödlig
  • Kenan – Sorg
  • Mahalalel – Den lovade Guden
  • Jared – Ska komma ner
  • Henok – Undervisa
  • Metuselah – Hans död skall frambringa
  • Lamek – Sörjande
  • Noa – Vila/tröst

Människan (är) tillsatt dödlig sorg, (men) den lovade Guden ska komma ner (och) undervisa att hans död skall skänka de sörjande tröst/vila.

Vems död skall ge de sörjande tröst/vila? Den lovade Gudens död!

Vi har evangeliet undangömt i ett släktträd i Första Mosebok, nedskrivet cirka 1400 år innan Kristus. Det finns ingen chans i hela världen att du kan övertala mig att några judiska rabbiner försökte undangömma det kristna evangeliet i ett släktträd i Första Mosebok. Detta är bortom slumpen. Detta är Gud i aktion som talar om för oss att hans återlösningsplan inte är några utstuderade myter utan en verklighet som var planerad före världens grund var lagd.

Källor:

https://www.khouse.org/articles/1996/44/print/

http://www.khouse.org/articles/2000/284/

Tre dagar som var bestämda före all tid

Tre dagar som var bestämda före all tid

, ,

Det finns tre dagar i historien som står ut över alla andra. Tre dagar som förändrade mänskligheten för alltid. De här dagarna är centrum av den kristna tron och ändå har de flesta människor ingen aning om dess implikationer eller att de var förutsagda tusen- och hundratals år i förväg.

”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna…” (1 Korintierbrevet 15:1-4)

Om du någonsin undrat hur du skulle summera det kristna evangeliet har du det i versen ovan. Evangeliets kärna, det allra viktigaste, är att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Det är vad evangelium är. Att Jesus inte bara dog, blev begraven och uppstod efter tre dagar – utan att han gjorde det enligt Skrifterna som bekräftar hans verk.

När Paulus talar om Skrifterna refererar han här till Gamla Testamentet. Detta väcker dock en provokativ fråga: var i Gamla Testamentet indikeras det att Messias skulle spendera tre dagar i graven innan han uppstod? Nedan kommer sex ställen föreslås.

1. Tecknet Jona

Detta känns som den mest självklara referensen och profetian kring Messias tre dagar då Jesus själv bekräftade den i Nya Testamentet: ”Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter”. (Matteusevangeliet 12:40)

Före korset hade de judiska ledarna frågat om ett tecken från Jesus för att bevisa att han var Messias. Trots att Jesu tjänst var präglad av mirakel, sa han åt dem att det enda tecken de skulle få var profeten Jonas tecken. Angående dessa tre dagar finns inte så mycket mer att säga, Jonas liv var en profetisk modell för den kommande Messias. Jesus steg ner i graven och dödsriket under tre dagar för att sedan uppstå från det döda. Jona steg ner i fiskens buk (och Jona kapitel 2 verkar indikera att han även steg ner i dödsriket) för att sedan komma ut igen levande.

Det många missar i detta tecken är att han uppfyllde mer av profeten Jonas tecken än de tre dagarna och tre nätterna.

Jesus gav dem det tecken han lovat, ett tecken ingen annan någonsin skulle kunnat ge dem. Efter sin uppståndelse tror jag Jesus gav judarna tid att respondera på det tecken han gett. ”Tre dagar och tre nätter”-tecknet var kanske inte det enda Jesus tänkte på när han jämförde sig med Jona. Gud sände nämligen Jona för att predika till Nineve: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt” (Jona 3:4) efter han varit tre dagar och tre nätter i fiskens buk.

Jesus hade gång på gång varnat Israel om konsekvenserna av att förskjuta honom och den kommande domen av det beslutet. Matteusevangeliet 21:43 är ett bra exempel: ”Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.”

Detsamma hände under det som traditionellt sett kallas palmsöndagen: ”När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: ’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.’” (Lukasevangeliet 19:41-44)

Precis som i profeten Jonas fall var det ett tydligt meddelande om kommande dom. Det fanns inga indikationer i Jonas predikan om att Nineve kunde förändra sin situation. Budskapet var bara kort och gott: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.” Trots detta omvände sig folket i Nineve, från den minste till den störste, både människor och djur. När Gud såg detta förbarmade han sig över Nineve och drog tillbaka den ödeläggelse han utlovat. 1

Är det möjligt att Israels dom också kunde blivit upphävd? Vad hade hänt om de efter att Jesus gett dem ”Jonas tecken” omvänt sig likt folket i Nineve?

Självklart visste Gud att Nineve skulle omvända sig, det var även därför Jona först försökte fly undan uppdraget (Jona 4). På samma sätt visste Gud att Israel inte skulle omvända sig. Att veta framtiden är dock inte samma sak som att kontrollera den fullt ut. Folket hade fortfarande fri vilja. Kanske var det just därför Jesus stannade kvar på jorden fyrtio dagar efter sin uppståndelse som Apostlagärningarna 1:3 talar om för oss. Vad gjorde han annars fyrtio dagar kvar på jorden? Han undervisade inte offentligt eller botade sjuka. Han visade sig förvisso flertalet gånger för sina lärljungar. Men kan det vara så att han likt profeten Jona gav dem fyrtio dagar efter de tre dagarna och nätterna att respondera och omvända sig?

Om Israel hade omvänt sig hade diasporan aldrig ägt rum. Missförstå mig inte, Gud visste naturligtvis att allt som hänt skulle ske. Det var därför Jesus efter fyrtio dagar uppfyllde profeten Hoseas ord: ”Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.” (Hosea 5:15)

Jesus var kvar på jorden fyrtio dagar efter sin uppståndelse och uppfyllde så profeten Jonas tecken på fler sätt än vi först kunnat tro. Efter de fyrtio dagarna vände han tillbaka till sin boning och kommer en dag återvända till jorden – den dag judarna ”erkänner sin skuld och söker mitt ansikte”.

2. Offrandet av Isak

Historien som inom judendomen traditionellt kallas Akeda – ”bindandet” av Isak är fylld med profetiska mönsterbilder som pekar till Jesus. Detta är något vi utforskar lite närmare i vårt avsnitt om typologi. Denna händelse är dock en av de tydligaste modellerna för Jesu tre dagar.

Första Mosebok 22 inleds med att Gud ger Abraham en befallning: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg jag skall visa dig.”

För den som läst sin Bibel vet vi att Abraham hade två söner vid den här tidpunkten, Isak och Ismael. Att Gud här adresserar Isak som hans ende son här är därför mycket betydelsefullt. Det vi märker är att texten direkt har dykt till ett profetiskt lager som pekar framåt mot den dag en annan Fader skulle offra sin ende Son.

Det som förstärker textens profetiska genomsyrande är det vi kan läsa härnäst:

”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd.” (1 Mosebok 22:3-4)

Här har vi frasen vi letat efter: på tredje dagen. Det är självfallet inte en slump att Abraham går upp på berget för att offra sin son tre dagar efter det att han fått befallningen. Ur Abrahams synvinkel var Isak död den sekund han fick befallningen. Metaforiskt sett var Isak därför död i tre dagar.

Nästföljande vers i Första Mosebok 22 talar dessutom om för oss att Abraham trodde att Gud skulle uppväcka Isak från det döda. Detta då Abraham säger till sin tjänare ”Jag och pojken går dig bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”

Abraham förväntade sig att han och Isak skulle återvända från berget efter offrandet. Varför? För Abraham trodde att Isak skulle uppstå från det döda. Abraham visste att Gud lovat efterkommande åt Isak. Om Gud därför säger åt honom att offra Isak är det Guds uppgift att uppväcka honom igen, för Isak skulle inte kunna få avkomlingar som död.2

Denna historia förebådar inte bara när en annan Fader skulle offra sin ende Son på ett berg, utan den preciserar också för oss hur många dagar Sonen skulle vara död innan han blev uppväckt. De tre dagarna som skulle förändra mänsklighetens historia för alltid.

3. Rahabs rep

Det här är en av de mer subtila tre dagars-profetiorna. En vanlig ytligt läsning av texten kommer inte uppenbara dess profetiska lager. Gud belönar dock alltid den flitige och efter du läst detta hoppas jag du får en ökad respekt för texten på detaljnivå.

Berättelsen om Rahab och de två spejarna finns att bli återfunnen i Josua kapitel två. Historien handlar om hur två israeliska sändebud blir sända att spionera på det förlovade landet och speciellt staden Jeriko. Väl i Jeriko träffar de på en prostituerad vid namn Rahab som tar in dem i sitt hem. Varför tog hon in israelerna i sitt hem? För att hon trodde på deras Gud:

”Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden.” (Josua 2:9-13)

De två spejarna går med på detta och svarar ”Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet, skall vi visa nåd och trofasthet mot dig.” 

Sedan säger vers 15 att: ”Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så att hon bodde i själva muren.” (Josua 2:15)

Ordet som används i denna vers för termen ”rep” är det hebreiska ordet chebel. Detta är ett ord som självfallet betyder rep, men ordet kan också betyda sorg/smärta.3

Efter hon släppt ner dem genom fönstret med repet säger Rahab åt dem: ”Gå upp i bergen, så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar, till dess era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd.”

Åter igen har vi frasen tre dagar; något vi kommer märka är mycket anmärkningsvärt när vi fortsätter läsa texten. Som respons till Rahabs gästfrihet lovar sedan israelerna att beskydda hennes familj när de intar landet:

”Vi är fria från den ed du har tagit av oss, om du, när vi kommer in i landet, inte binder detta röda snöre i fönstret som du släppte ner oss genom…” (Josua 2:17-18)

Denna gång har dock ordet för rep bytts ut mot snöre, det hebreiska ordet tiqvah. Tiqvah betyder naturligtvis snöre, men ordet kan även betyda hopp. 4 Är det en slump att ordet chebel används när spejarna ska lämna och när de talar om att återvända används ordet tiqvah? Definitivt inte.

Det vi plötsligt kan se är att helige Ande påverkat texten. Ytterligare en ledtråd på att den här texten är messiansk är det faktum att det är en röd tråd. Är det inte provokativt att det först talas om sorg, sedan tre dagar och sedan hopp? Jag vet inte hur det är för dig, men mina tankar går i alla fall direkt till hur det var tre dagar mellan sorgen på korset och hoppet av den tomma graven.

4. Josef i fängelset

Josefs liv går att läsa om i Första Mosebok 37-50. Han är en av de mest otroliga karaktärerna i Gamla Testamentet och hela hans liv förebådar den kommande Messias, något vi utforskar i avsnittet om typologi: Josef. Inte bara modellerar hans liv Jesus från Nasaret tusentals år i förväg, utan vi ser också att mitt i berättelsen om hans liv har vi hinten om Messias tre dagar inbäddat i texten.

När vi kommer till Första Mosebok 40 har Josef orättvist blivit placerad i fängelset för ett brott han inte begått. Väl i fängelset stöter han på två personer: en bagare och en munskänk. Dessa två råkar samma natt ha varsin dröm, var och en med sin särskilda uttydning. 

”När Josef på morgonen kom in till dem, såg han att de var upprörda. Han frågade faraos hovmän, som satt i förvar med honom i hans herres hus: “Varför ser ni så sorgsna ut i dag?” De svarade honom: “Vi har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den.” Josef sade till dem: “Att ge uttydningen är Guds sak. Berätta drömmen för mig.” (1 Mosebok 40:6-8)

De berättar sedan sina drömmar för Josef som uttyder dem. Han uttyder munskänkens dröm och talar om för honom:

”Detta är uttydningen: De tre rankorna betyder tre dagar. Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ge dig tillbaka din plats. Du skall få ge farao bägaren i handen som förut då du var hans hovmästare (munskänk).” (1 Mosebok 40:12-13)

Sedan uttyder Josef bagarens dröm och talar om för honom:

”Detta är uttydningen: De tre korgarna betyder tre dagar. Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ta det av dig. Han skall hänga upp dig på trä och fåglarna skall äta ditt kött.” (1 Mosebok 40:18-19)

Tre dagar efter detta var det faraos födelsedag. Då satte han tillbaka munskänken i tjänst, medan han lät hänga bagaren, precis som Josef hade uttytt.

De profetiska bilderna här är väldigt tydliga. Vi har en bagare som blir avrättad, medan munskänken går fri. Låter det inte väldigt likt nattvarden och Jesu verk? Liksom Jesu kropp blev bruten (brödet vi bryter i nattvarden), blev bagaren dödad. Och liksom Jesu blod friköper oss (representerat av vinet i nattvarden), gick munskänken fri.

För att förstärka denna skuggbild ytterligare har helige Ande pekat ut att det var specifikt tre dagar som innefattade denna historia. Det är självklart inte en slump att bagaren blir hängd på trä efter tre dagar, medan munskänken går fri efter tre dagar. Allt ihop pekar på Jesus, de viktigaste tre dagarna av mänsklighetens historia – hans kropp som blev bruten och hängd på trä och hans blod som friköpte oss. 

5. Esters fasta

Ester är på många sätt en av Bibelns mest mystiska böcker. Vid en första ytlig anblick kan det till och med vara svårt att förstå varför den är med i Bibeln.5 Boken nämner inte Guds namn, den tar inte upp tillbedjan på ett explicit sätt och talar inte om det himmelska. Den finns dock med i vår kanon av en anledning. Inte bara pekar Esters bok på Jesus långt innan han trädde fram, utan den pekar explicit på hans tre dagar.

I Ester 3:12 kan vi läsa om hur en skrivelse angående judarnas förgörelse sattes upp i det persiska riket av kung Ahasveros på inrådan av den onde Haman. Detta ägde rum den trettonde dagen i första månaden – det datum vi kallar 13:e Nisan.

När den judiske Mordokaj får reda på detta river han sönder sina kläder och klär sig i säck och aska. Sedan sätter han sig utanför kungens port till dess han får tala med sin släkting Ester som är drottning i riket till kung Ahasveros. Det är även då han yttrar den välkända frasen till henne:

”Tro inte att du ensam av alla judar skall slippa undan därför att du är i kungens hus. För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?” (Ester 4:13-14)

När Ester hör detta utropar hon genast en tre dagars-fasta för henne:

”Då sände Ester detta svar till Mordokaj: ’Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt. Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.’” (Ester 4:16-17)

Det judiska folket inleder därför antagligen sin fasta direkt dagen efter skrivelsen gått ut. Det innebär att de börjar sin fasta på Nisan 14 – samma datum som påskdatumet, samma datum som Jesus korsfästes hundratals år senare. På tredje dagen träder sedan Ester fram inför kungen och för fram sitt önskemål om att få ha en festmåltid med Haman och kungen nästföljande dag. Haman blir jublande glad över dessa nyheter, men yttrar även orden ”trots detta är jag inte nöjd så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port.” (Ester 5:13) Haman reser därför upp en påle för att hänga Mordokaj på dagen efter.

Det går dock inte som planerat för Haman och istället för att Mordokaj hängs på pålen upptäcker kung Ahasveros ett hjältedåd Mordokaj tidigare gjort. Kungen beslutar sig därför för att belöna Mordokaj och ikläder honom en kunglig dräkt, krona och ger honom en häst att rida på.6 Ester för sedan fram sin bön om det judiska folkets räddning – kungen bönhör henne, det judiska folket räddas och Haman hängs på den påle han själv rest.

Skuggbilderna för Jesus är fantastiska här. Tre dagar av sorg med start vid Nisan 14 som sedan resulterar i folkets frälsning. Låter det bekant? Jesus korsfästes på Nisan 14 och efter tre dagar i graven vann han frälsning åt folket.

Sedan har vi även parallellerna mellan Mordokaj och Jesus. Mordokaj går från att bli hängd på en påle till att bli iklädd kunglig skrud, krona och häst. Kristus går från att vara hängd på trä till att vinna kronan och en dag rida in triumferande in på en vit häst.7

6. Tola-masken

Psaltaren 22 är bland de mest citerade psalmerna i Nya Testamentet, och det av en anledning. Det är nämligen en psalm som skildrar Jesu korsfästelse cirka 1000 år innan det faktiskt inträffade. Mitt i denna messianska psalm finns det dock en mycket märklig vers inbäddad:

”Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket.” (Psaltaren 22:7)

Om vi håller den vedertagna uppfattningen att Psaltaren 22 läses som om den var dikterad på korset av Kristus måste vi fråga oss: Vad i allsin dar anspelar denna vers på? Vad menar han när han säger att han är ”en mask”?

Vanligtvis i Bibeln används det hebreiska ordet rimmah för mask, i denna vers är det dock ett annat ord: tolah’ath. Denna mask är en väldigt speciell mask som är röd till färgen. När det är tid för denna mask att ha barn, vilket den bara har en gång i livet, hittar masken ett träd att fästa sin kropp på så hårt som möjligt. Masken fäster sig sedan stenhårt på trädet och bildar ett hårt rött skal. Detta skal sitter fast så hårt att det inte kan flyttas på utan masken dör.

Masken lägger sedan sina ägg under detta beskyddande skal. När babymaskarna föds stannar de under skalet. Mammans kropp förser därför inte bara sina nyfödda barn med beskydd, utan även näring genom att de tar del av mammans levande kropp. Efter några dagar när maskungarna är kapabla att ta hand om sig själva dör mamman.

När maskmamman dör dryper hon ut en scharlakansröd färg som inte bara färgar trädet hon sitter fast på, utan den bestänker även barnen. Barnen förblir sedan scharlakansröda för resten av sitt liv. Efter tre dagar försvinner den röda färgen från den döda tola-masken på trädet och blir istället en vit flinga som faller till marken.8

Vad menade Jesus när han sa ”Jag är en mask” i Psaltaren 22? Man kan bara spekulera, det är emellertid intressant att likt tola-masken offrade Jesus sitt liv på ett träd så att Guds barn kunde bli tvättade i rött (blod) och få sina blodröda synder vita som snö.

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jesaja 1:18)

Adam – en förebild till Kristus

Adam – en förebild till Kristus

, 0

Ett av de mest effektiva sätten att upptäcka hur Guds hand vakat över hela Skriften är genom de fascinerande “typer” de prominenta karaktärerna i Gamla Testamentet är för Kristus. Hur många individer som helst i Gamla Testamentet hade liv som i förväg pekade på och uppenbarade hur den kommande Messias skulle vara. Dessa typer börjar redan med den förste människan – Adam.

Även Nya Testamentet snappar upp det faktum att Adams liv förutsade den kommande Messias:

Adam är en förebild [typ] till den som skulle komma. (Romarbrevet 5:14)

Likheter

Det första vi kan lägga märke till är hur de båda kom till jorden. Både Adam och Kristus kom till världen genom biologiska mirakel. Istället för att komma till genom den vanliga biologiska ordningens gång (genom mannens säd), blev de till som ett resultat av Guds mirakulösa kraft.1 Adam skapades från jord och Kristus föddes av en jungfru. Båda två kallas dessutom ”Guds Son” i Bibeln för att indikera källan de kom från.2

Likheter som kan listas på rak arm är: Både Adams och Kristus liv har påverkat hela mänskligheten. Båda utövade sin fria vilja. Båda föddes in i världen som syndfria och eviga varelser. De båda hörde Guds hörbara röst kommunicera till dem.

1 Mosebok 1:28 talar om för oss att Gud välsignade Adam och gav honom herravälde över jorden. Detta är likt Kristus som är välsignad med all den himmelska världens andliga välsignelse och kommer ha fullständigt herravälde över jorden.3 Så det Adam förlorade i och med fallet har Kristus köpt tillbaka.

När Adam levde i Eden hade Adam tillträde till ”livets träd” och kunde leva för evigt. Han gick dock från ett perfekt tillstånd till att dö. Kristus gick också från att vara i ett perfekt tillstånd i Faderns famn till att gå i döden. Så liksom Adam gick från liv till död, gick Kristus från liv till död, skillnaden är att Jesus sedan kom tillbaka i livet och lever för evigt som 1 Korintierbrevet 15:22 uttrycker det: ”Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.”

Provocerande paralleller

En av de mer provocerande parallellerna är hur det verkar som om Adam tog del av frukten medvetet. Det vill säga: han valde att ta del av döden. Vi vet detta då ”det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen…” (1 Timoteusbrevet 3:14). Adam blev därför inte bedragen, utan visste vad han gjorde. Kristus visste också vad han gjorde, han la ner sitt liv frivilligt och tog del av döden.4

Adam tog del av döden för att hans brud först gjort det5, och delade på så vis hennes tillstånd. Samma sak är det med Kristus som gick i döden och “blev synd”6 efter att sin blivande brud, församlingen, först blivit fast i synden och döden.7

Adam förlorade mänsklighetens relation till Gud på ett träd, Jesus återvann mänsklighetens relation till Gud på korsets trä. Liksom Adam dog när han tog del av trädet, dog Kristus när han tog del av korsets trä.

Övriga skuggbilder

När Adam tog del av trädets frukt blev marken för Adam förbannad och den bar törne och tistel åt honom. Parallellismen finns i att Kristus bar en törnekrona och blev en förbannelse i vårt ställe.8

Adam syndade i en trädgård, medan Jesus verkar ha fått synden placerad på sig i Getsemane-trädgård. Adam blev frestad att svika Gud i trädgården (och föll för den), Jesus blev frestad att svika Gud i Getsemane men stod emot frestelsen.9

För att Adam skulle kunna få sin brud behövde han först gå in i djup sömn.10 För att Kristus skulle kunna få sin brud behövde han först ”insomna”/dö.11 Bruden togs fram ur Adams sida och Kristi brud togs fram och köptes genom Jesu blod som rann på korset när han blev genomborrad i sidan.12

Liksom Adam och Eva blev ett kött är den som är förenad med Herren (som är hans brud) en ande med honom.13

Liksom Adams brud var delaktig av Adams natur: ”ben av mina ben och kött av mitt kött” (1 Mosebok 2:23), kommer alla frälsta få ta del av Kristi gudomliga natur: ”Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.” (2 Petrusbrevet 1:5)

Liksom alla människor bär den jordiske Adams bild kommer alla frälsta bära den himmelska Adam (Kristus) avbild enligt 1 Korintierbrevet 15:49.

Guds bud (lagen – ”du får inte äta av trädet med kunskap om gott och ont”), gavs innan Eva skapades.14 Parallellismen är slående då lagen och de tio budorden gavs innan Kristi brud (församlingen) blev till.

Adam och Evas relation beskrivs som följande: ”Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.” (1 Mosebok 2:25). Detta är även den relation församlingen ska ha till Kristus, då ingen fördömelse finns och vi kan komma frimodigt, utan att blygas inför tronen. Han bar all vår skam så att vi inte ska behöva blygas inför honom.15

Kvinnan namngavs av Adam, liksom vi som är en del av församlingen och Kristi brud kommer få ett nytt namn av Kristus.16

Den förste Adam skapades från jorden och placerades i Eden för att sedan återvända till jorden dit han kom ifrån.17 Den andre Adam (Kristus) kom från himlen och placerades på jorden för att sedan återvända dit han kom ifrån.

Lista:

  1. Båda kom in i världen utan mannens säd.
  2. Båda kallas Guds son.
  3. Adam började som en perfekt människa, oskyldig, helig och med evigt liv – Jesus likaså
  4. Adam var gjord i Guds avbild (1 Mos 1:28) , Kristus är ”den osynlige Gudens avbild” (Kol 1:15)
  5. Liksom alla människor burit Adams avbild kommer alla frälsta bära Kristi avbild (1 Kor 15:49)
  6. Adam var huvud över mänskligheten – Kristus är huvud över den återlösta mänskligheten
  7. Bådas liv påverkade hela mänskligheten
  8. Adams olydnad ledde till död – Kristi lydnad till liv
  9. Adam skulle råda över hela jorden (1 Mos 1:26) – Jesus kommer råda över hela jorden (Psalm 2, 8 mm.)
  10. Adam var välsignad av Gud (1 Mos 1:28) – Kristus är välsignad med all den himmelska världens andliga välsignelse (Ef 1:3)
  11. Adam gick från att vara i ett perfekt tillstånd till att dö – Kristus gick från att vara i ett perfekt tillstånd till att gå i döden för oss
  12. Adam och Kristus hörde båda Guds hörbara röst kommunicera till dem
  13. Förste Adam blev en levande varelse – Siste Adam blev en livgivande ande. (1 Kor 15:45)
  14. Adam förlorade mänsklighetens relation till Gud på ett träd – Jesus återvann mänsklighetens relation till Gud på ett träd
  15. Adam syndade i en trädgård – Jesus (verkar) ha fått synden placerad på sig i Getsemane-trädgård
  16. Adam blev frestad att svika Gud i trädgården – Jesus blev frestad att svika Gud i Getsemane
  17. Marken blev förbannad för Adam och bar törne och tistel (1 Mos 3:17-18) – Kristus bar en törnekrona och blev en förbannelse i vårt ställe. (Gal 3:13)
  18. Adam och hans brud var ”ett kött” (1 Mos 2:25)- Kristus och hans brud (församlingen) är en ande (1 Kor 6:17)
  19. Adam behövde läggas i djup sömn för att Gud skulle ta fram en brud åt honom (1 Mos 2:21-23) – Kristus behövde insomna (dö) för att hans brud skulle tas fram. (Ef 5:27 mm.)
  20. Adams brud togs fram ur hans sida (1 Mos 2:21-23) – Kristi brud togs fram och köptes genom Jesu blod som rann på korset när han blev genomborrad i sidan
  21. Adam tog del av döden för att hans brud först gjort det och delade på så vis hennes situation (1 Mos 3:6) –  Kristus tog del av döden för att sin blivande brud först blivit fast i synden och döden
  22. Adam tog medvetet del av trädets frukt (1 Tim 3:14) – Kristus tog medvetet del av korset (Joh 10:18)
  23. Adam namngav sin brud (1 Mos 3:20) – Kristus kommer namnge sin brud (Jes 65:15, Upp 2:17 mm.)
  24. Adams brud var delaktig av hans natur (1 Mos 2:23) – Kristi brud är delaktig av Kristi natur (2 Pet 1:5)
  25. Guds bud gavs innan Eva skapades (1 Mos 2:16-25) – Lagen gavs innan Kristi brud blev till
  26. Adam och Evas relation var utan skam och blygas innan fallet (1 Mos 2:25) – Kristi relation till sin brud är en utan skam. (Rom 8:1 mm.)
  27. Evas död är inte nedskriven (även om hon dog har helige Ande raderat ut den detaljen så att det blir en typ för församlingen) – Församlingen kommer aldrig dö (Joh 10:25-26, Matt 16:18)
  28. Den förste Adam skapades från jorden och placerades i Eden för att sedan återvända till jorden dit han kom ifrån (1 Mos 2:8, 3:23) – Den andre Adam (Kristus) kom från himlen och placerades på jorden för att sedan återvända dit han kom ifrån.