google-site-verification: google58c3283cb6669e49.html

About admin

Posts by :

Treenigheten – en lära som uppenbarar Bibelns integrerade design

En av den kristna trons fundament är att det finns en Gud, som utgörs av tre personer. Detta är en lära som kallas treenigheten och baseras på den uppenbarelse vi får från Guds ord (Bibeln). Jag ska här inte gå in på den filosofiska diskussionen kring treenigheten. Istället ska jag visa att det är en lära som inte ”uppstod” i samband med Nya Testamentet. Det är en lära som genomsyrar Bibeln från pärm till pärm och de flesta blir chockade när man kan visa upp treenigheten från Gamla Testamentet.

Varför jag valt att ta upp treenigheten på denna hemsida är därför att det är en av de mest effektiva lärorna för att visa upp Bibelns integrerade helhet. Det vi kommer märka när vi studerar detta är också att den ende Gudens attribut är tillskrivet de tre personerna i gudomligheten på olika ställen i Bibeln. Ett högst effektivt sätt att visa upp den integrerade designen.

Treenigheten i Gamla Testamentet

Då treenigheten är en så pass vedertagen lära i Nya Testamentet1 kommer jag inte lägga för mycket vikt på det här. Det intressanta är istället hur även Gamla Testamentet, de judiska skrifterna, uppenbarar denna nyckellära.

Först och främst lär Gamla Testamentet tydligt och klart att Gud är en: ”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.” (5 Mosebok 6:4). Detta lär även Jesus och Nya Testamentet då han citerar denna vers i bland annat Markusevangeliet 12:29. Frågan vi därför måste ställa oss är: Lär verkligen Gamla Testamentet att Gud är tre i en? Svaret är ja.

Pluralitet existerar tillsammans med enhet redan i Bibelns första bok. Där har vi det skildrat för oss i 1 Mosebok 2:24 hur Adam + Eva blev ett kött (1 + 1 =1). Här har vi därmed hur en man och en kvinna kan bli ett i Guds ögon. Detta innefattar även på ett väldigt tydligt sätt Guds-konceptet:

I Bibelns första vers har vi namnet för Gud: Elohim. Ett namn som står i plural och kan lika gärna översättas ”Gudar”. (Den hebreiska –im plural-ändelsen innebär dessutom tre eller mer, då en annan ändelse brukas om det är två.) Verbet som brukas i meningen är å andra sidan i singularform. Det ser alltså ut att vara grammatiskt inkorrekt i Bibelns första vers. Plural substantiv med ett singularverb. Vad det i själva verket förmedlar är naturligtvis pluraliteten (treenigheten) inom den ende Guden. Denna pluralitet dyker även upp i svenska översättning i t.ex. 1 Mosebok 1:26-27:

”Gud sade: “Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (1 Mosebok 1:26-27)

Detta är inte enda stället Gud brukar termen ”oss” om sig själv, utan det förekommer på flertalet ställen: 1 Mosebok 3:22, 11:7 och Jesaja 6:8 är några exempel.

Namnet för Gud ”Elohim” brukas över 680 gånger i Gamla Testamentet. Det är därmed ett betydelsefullt namn som bland annat förmedlar Guds attribut som treenig.

Jesaja 6

Ett annat ställe där Gud talar om sig själv som plural är i Jesaja 6:

”Och jag hörde Herrens röst. Han sade: “Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: “Här är jag, sänd mig!”” (Jesaja 6:8)

Detta uttalande utspelar sig i den berömda scenen när Jesaja rycks upp till Guds tronrum. I detta kapitel ser vi hur seraferna2 tillber Gud och där deklarerar hans helighet tre gånger:

”Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet.” (Jesaja 6:3)

Slump att det är tre gånger? Antagligen inte. Denna repetition av tre i relation till Gud dyker upp på flertalet ställen i Gamla Testamentet. 1 Mosebok 48:15-163 och 4 Mosebok 6:24-274 är bra exempel på detta.

Annan sak värd att notera är vem denne Herren Sebaot är. Alla förstår att titeln är applicerbar till Fadern. Titeln appliceras dock även till Kristus i Johannesevangeliet 12:40-41 och Helige Ande i Apostlagärningarna 28:25-27. Alla tre personer av treenigheten är därmed tydligt involverade i Jesaja 6-scenen.

Psaltaren 2

Psaltaren 2 är definitivt den mest fascinerade psalmen att studera i relation till treenigheten. Om man gör ett diagram av psalmen kommer man nämligen notera att det är konversation mellan treenigheten.

Vers 1-5 är helige Ande som talar5

Vers 6 är Faderns röst.

Vers 7-9 är Sonens röst.

Vers 10-12 är Davids uppmaning genom den helige Ande att tjäna Fadern och Sonen.

Vi har därmed här en konversation mellan treenigheten nedskriven i Gamla Testamentet. Detta är en av de starkaste passagerna i Skriften för att vederlägga de som hävdar att treenigheten inte finns i de judiska skrifterna.

Guds attribut tillskrivet de tre personerna på olika ställen

Skapandet av världen

  • Fadern: Psaltaren 102:25
  • Sonen: Kolosserbrevet 1:16; Johannesevangeliet 1:1-3
  • Anden: 1 Mosebok 1:2; Job 26:13
  • Trenigheten i ”Elohim”: 1 Mosebok 1:1

Skapandet av människan

  • Fadern: 1 Mosebok 2:7
  • Sonen: Kolosserbrevet 1:16
  • Anden: Job 33:4
  • Plural (treenigheten) i Predikaren 12:1

Inkarnationen

  • Fadern: Hebreerbrevet 10:5
  • Sonen: Filipperbrevet 2:7
  • Anden: Lukasevangeliet 1:35

Kristi död

  • Fadern: Psaltaren 22:15; Romarbrevet 8:32; Johannesevangeliet 3:16
  • Sonen: Johannesevangeliet 10:18; Galaterbrevet 2:20
  • Anden: Hebreerbrevet 9:14

Försoningen (Offret)

  • Fadern: Jesaja 53:6,10
  • Sonen: Efesierbrevet 5:2
  • Spirit: Hebreerbrevet 9:14

Kristi uppståndelse

  • Fadern: Apostlagärningarna 2:24; Romarbrevet 6:4
  • Sonen: Johannesevangeliet 10:17,18; Johannesevangeliet 2:19
  • Anden: 1 Petrusbrevet 3:18; Romarbrevet 8:11

De dödas uppståndelse

  • Fadern: Johannesevangeliet 5:21
  • Sonen: Johannesevangeliet 5:21, 25
  • Anden: Romarbrevet 8:11

Skrifternas inspiration

  • Fadern: 2 Timoteusbrevet 3:16
  • Sonen: 1 Petrusbrevet 1:10,11; Johannesevangeliet 1:1; Uppenbarelseboken 19:13
  • Anden: 2 Petrusbrevet 1:21

Boning hos troende

  • Fadern: Johannesevangeliet 14:23, Efesierbrevet 4:6
  • Sonen: Johannesevangeliet 17:26, Kolosserbrevet 1:27, Galaterbrevet 2:20, 2 Korintierbrevet 13:5
  • Anden: 1 Korintierbrevet 6:19

Troendes helgelse

  • Fadern: Judas 1:1, 24
  • Sonen: Hebreerbrevet 2:11
  • Anden: 1 Korintierbrevet 6:11

Troendes frälsningstrygghet

  • Fadern: Johannesevangeliet 10:29
  • Sonen: Johannesevangeliet 10:28, Romarbrevet 8:34
  • Anden: Efesierbrevet 4:30

Gemenskap (koinonia) med troende

  • Fadern: 1 Johannesbrevet 1:3
  • Sonen: 1 Johannesbrevet 1:3
  • Anden: 2 Korintierbrevet 13:13

Församlingstjänares auktoritet

  • Fadern: 2 Korintierbrevet 3:5-6
  • Sonen: 1 Timoteusbrevet 1:12
  • Anden: Apostlagärningarna 20:28

Guds attribut:

Gud

  • Fadern: Filipperbrevet 1:2
  • Sonen: Titus 2:13, Romarbrevet 9:5
  • Anden: Apostlagärningarna 5:3-4

Evig existens

  • Fadern: Psaltaren 90:2
  • Sonen: Mika 5:2, Johannesevangeliet 1:1-2, Uppenbarelseboken 1:17-18, 2:8
  • Anden: Hebreerbrevet 9:14

Helighet

  • Fadern: Uppenbarelseboken 4:8, 15:4, Jesaja 57:15
  • Sonen: Apostlagärningarna 3:14
  • Anden: Över hela Bibeln
  • Treenigheten: Jesaja 6:3 och Uppenbarelseboken 4:8 ”Helig, helig, helig”

Allmakt

  • Fadern: 1 Mosebok 17:1, Job 42:2, Matteusevangeliet 19:26
  • Sonen: Matteusevangeliet 28:18
  • Anden: Lukasevangeliet 1:35, Romarbrevet 15:19

Överallt

  • Fadern: Jeremia 23:24
  • Sonen: Matteusevangeliet 28:18, Johannesevangeliet 1:1
  • Anden: Psaltaren 139:7-10

Allvetande

  • Fadern: Psaltaren 147:5
  • Sonen: Johannesevangeliet 21:17
  • Anden: Johannesevangeliet 14:26

Oföränderlig

  • Fadern: Malaki 3:6, Jakobs brev 1:17
  • Sonen: Hebreerbrevet 13:8, Psaltaren 102:28
  • Anden: Haggai 2:6

Kärlek

  • Fadern: 1 Johannesbrevet 4:8
  • Sonen: Johannesevangeliet 15:13
  • Anden: 2 Timoteusbrevet 1:6

Härlighet

  • Fadern: Jesaja 6:3, Hebreerbrevet 1:3
  • Sonen: Johannesevangeliet 1:14, 17:5 , Hebreerbrevet 1:3
  • Anden: 1 Petrusbrevet 4:14

Nåd

  • Fadern: 1 Petrusbrevet 5:10
  • Sonen: Johannesevangeliet 1:14-17
  • Anden: Sakarja 12:10

Sanning

  • Fadern: Romarbrevet 3:4
  • Sonen: Johannesevangeliet 14:6
  • Anden: Johannesevangeliet 15:26

Ljus

  • Fadern: 1 Johannesbrevet 1:5
  • Sonen: Johannesevangeliet 8:12
  • Anden: Hebreerbrevet 6:4, Efesierbrevet 1:18, Daniel 5:14

Vishet

  • Fadern: Romarbrevet 11:33
  • Sonen: Kolosserbrevet 2:3
  • Anden: Efesierbrevet 1:17

Liv

  • Fadern: Johannesevangeliet 5:26
  • Sonen: Johannesevangeliet 5:26
  • Anden: Romarbrevet 8:2

Namnet ”Herren Sebaot” (Härskarornas Herre)

  • Fadern: Jesaja 6
  • Sonen: Johannesevangeliet 12:41-42
  • Anden: Apostlagärningarna 28:25-27

Listan kan göras garanterat längre. Det är ändå starkt vittnesbörd för hur integrerat och samstämmigt vittnesbörd Bibeln skänker.

Pingst och dess profetiska betydelse

,

Pingst

Mellan de tre vårhögtiderna och de tre hösthögtiderna har vi Shavuot, veckohögtiden. Pingsten är en av de tre obligatoriska högtiderna för alla män att delta i.1 Historiskt sätt firas denna högtid även till minne av laggivandet på Sinai berg då man tror den gavs på Shavuot, något den bibliska texten verkar bekräfta.2

Denna högtid firas efter en ganska udda formel: räkna femtio dagar efter förstlingsfrukten, fram till dagen efter den sjunde sabbaten.3 Detta innebär att högtiden inte har ett fastställt datum utan firas istället alltid på en söndag.

Personligen tror jag att Gud satt det som 50 dagar efter förstlingsfrukten och inte 50 dagar efter påsken just för att betona för oss att det är en uppstånden, levande Herre vi tjänar och inte en död.

Denna högtid, som går att läsa om i bl.a. 2 Mosebok 23:15-21, 5 Mosebok 16:9-17 och 4 Mosebok 28:26-31, kan summeras med att den firar skörden, två syrade bröd bärs fram som viftoffer, några djuroffer, man firar en helig sammankomst och man ska ”bära fram din hands frivilliga gåva, given efter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.”4

Högtidens profetiska implikationer är rätt uppenbara för en nytestamentlig läsare som vet att kyrkan föddes på pingstdagen:

”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apostlagärningarna 2:1-4)

De två syrade bröden som frambärs som viftoffer är väldigt intressanta. Detta då (som vi redan fastställt i utläggningen kring de föregående högtiderna) surdeg är en symbol för synd. Detta är den enda högtid som tillåter syrat börd, alla andra högtider som innehar bröd kräver att det ska vara osyrat. Detta verkar vara en hint till att vi har med syndfulla människor att göra och inte specifikt den syndlöse Kristus. Det skulle även kunna vara en hint åt att det har med hedningar att göra. Att det just är två bröd kan ha att göra med hedning + jude. Oavsett tolkning är det ganska uppenbart att detta i förväg pekar på kyrkan.

Högtiden hölls med eldoffer5, liksom elden föll på pingstdagen i Apostlagärningarna 2.

Högtiden är en skördehögtid, likt kyrkans uppdrag är att skörda in själar för Guds rike.6

Man kan naturligtvis inte läsa detta utan att slås kring hur tydligt kyrkans födelse blivit inkodad i den judiska Toran (De fem Moseböckerna) cirka 1400 år innan sin födelse.

Lagen vs Anden

En annan provokativ studie är att jämföra givandet av lagen kontra givandet av Anden som båda ägde rum på Shauvot, pingstdagen. Givandet av Anden hade dessutom blivit profeterat av Joel cirka 700 i förväg i Joel 2:28-32.

Lagen och Anden ställs alltid i kontrast i Skriften. Vi får till exempel veta att ”Bokstaven dödar och Anden ger liv” (2 Korintierbrevet 3:6). Kontrasterna blir även tydliga i samband med dess givande.

Givandet av lagen kontra Anden

  • Lagen gavs på ett skakande berg (2 Mos 19:18) – Anden i ett (antagligen) skakande hus (Apg 2:1-4)
  • Lagen kom med eld på berget (2 Mos 19:18) – Anden kom med tungor som av eld (Apg 2:3)
  • Lagen kom med dån och dunder från himlen (2 Mos 19:16) – Anden kom med ett våldsamt dån från himlen (Apg 2:2)
  • Lagen kom som med blixt och dunder (som en storm) (2 Mos 19:16) – Anden kom som när en våldsam storm drar fram (Apg 2:2)
  • Hela berget höljdes i rök när lagen kom (2 Mos 19:18) – Hela huset uppfylldes när Anden kom (Apg 2:2)
  • Folket som bevittnade laggivandet blev mycket uppskakade (2 Mos 20:18) – Folket som bevittnade Andeutgjutelsen blev mycket uppskakade (Apg 2:6)
  • Gud ville göra Israel till ett ”rike av präster och heligt folk”, om de höll hans förbund (2 Mos 19:5) – Kyrkan blir sedan ett ”konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk” (1 Petrusbrevet 2:9)
  • Vid givandet av lagen dog 3000 män (2 Mos 32:28) – Vid givandet av Anden blev 3000 män frälsta (Apg 2:41)
  • Herrens röst hörs vid givandet av lagen (2 Mos 19-32) – Herrens röst hörs vid givandet av Anden då den ingav folk att tala (Apg 2:4)
  • Lagen givs efter att Moses stigit upp på berget (2 Mos 19-32) – Anden givs efter att Jesus stigit upp till himlen (Apg 1:4-9)

Påsk och dess profetiska betydelse

Påsk

Påsk är ursprungligen inte en kristen högtid, utan en judisk, hämtad från Gamla Testamentet. Påsk är en minneshögtid från den historiska händelsen nedskriven i Andra Mosebok 12; där beskrivs det hur det gick till när Israels folk blev fria från slaveriet i Egypten. Det hebreiska ordet för påsk är pesach och betyder ”passera”.

I Andra Mosebok 12 kan vi läsa om hur Gud instruerar Israels folk att ta sig ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön på det hebreiska datumet “Nisan 10” (Det vill säga tionde dagen i hebreiska månaden Nisan). Efter de tagit sig lammet på det datumet skulle de förvara lammet i fem dagar (fram till den fjortonde dagen). På den fjortonde dagen i månaden (Nisan 14) skulle lammet slaktas i skymningen.

Efter att lammet blivit slaktat skulle folket ta av lammets blod och stryka det på dörrposterna och det övre dörrträet. Sedan skulle lammet ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. Inget av köttet fick lämnas kvar till morgonen och inget ben på det fick krossas. Samma natt gick sedan Herren genom Egypten för att döda allt förstfött och bara de som hade täckt sig med lammets blod slapp undan domen (domen passerade). Frågan vi får när vi läser detta blir: Varför? Och hur är detta en skuggbild av Jesus Kristus?

Jesus Kristus vårt påskalamm

När vi kommer till Nya Testamentet och slår upp evangelierna konfronteras vi direkt med hur Johannes Döparen introducerar Jesus med en av de märkligaste titlarna man kan tänka sig. Han utropar: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Johannesevangeliet 1:29)

Guds lamm? Vad i allsin dar betyder det. Det kanske inte klingar så konstigt i våra öron då vi hört det så många gånger, men om man bara lutar sig tillbaka och reflekterar över det är det en ganska märklig titel. Vad menade Johannes Döparen egentligen?

Det Johannes gjorde var att han pekade på att Jesus skulle vara uppfyllandet av det utlovade “lammet” i Gamla Testamentet. Profeten Jesaja hade nämligen i Jesaja 53 (skrivet cirka 700 år före Kristus) profeterat om att Messias skulle träda fram som ett lamm (i likhet med påsklammet från 2 Mosebok 12):

Johannes Döparen talar därmed om för oss att Jesus är uppfyllandet av denna profetia. Precis som varje man i Israel skulle ta sig ett lamm och slakta för att rädda sin familj från domen under den första påsken, skulle nu Gud ta sig ett lamm för att rädda de han älskar från den kommande domen. Parallellerna mellan Jesu liv och påsken i 2 Mosebok 12 är därmed väldigt häftiga.

Paralleller mellan Jesus och påsken

Likt lammet i 2 Mosebok 12 var Jesus felfri och syndfri.1 Liksom lammet skulle utväljas den 10:e Nisan innan det slaktades på den 14:e Nisan, presenterades Jesus för folket inridandes på en åsna i Jerusalem på datumet Nisan 102 för att sedan dö den 14:e Nisan, liksom påsklammet. Lammet bevarades i hemmet från det att det utvaldes till det att det slaktades, på samma sätt stannade Jesus i Jerusalem från det att han presenterades till dess att han slaktades på påskdagen.

Efter att lammet blev slaktat skulle dess blod strykas på trä, liksom Jesu blod utgjöts på trä. De som undkom domen i Egypten var bara de som var täckta med lammets blod; på samma sätt är det med Jesus, bara de som är täckta av hans blod är de som slipper undan domen.

”När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.” (Romarbrevet 5:9)

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Johannesevangeliet 3:16,18)

Det var inga goda gärningar som frälste Israels folk då, och det är inga goda gärningar som frälser någon nu. Det enda som spelar någon roll är om man är täckt med Lammets blod eller inte. Precis som påsklammet initierade Israels befrielse från slaveri, så är det samma sak för den kristne. Jesu offerdöd initierar vår befrielse från syndens slaveri.3

Påsklammet skulle stekas över eld.4 Eld talar ofta i Skriften om dom, på grund av dess hetta och förstörande kapacitet.5 Jesus hänger inte kvar över natten utan plockas bort direkt, precis som påsklammet inte fick lämnas kvar till morgonen.6 Dessutom är den isopstjälk de använder sig av i Johannesevangeliet 19:29 för Jesus, precis som en knippa isop användes enligt 2 Mosebok 12:22 när påsklammets blod ströks på träet.

Liksom påsklammet skulle ätas i all hast, dog Kristus mycket snabbt.7 Liksom lammet skulle ätas, talade Jesus om för sina åhörare att ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.” (Johannesevangeliet 6:53)

Det som även kan chockera en van läsare av Gamla Testamentet är att denna högtid med dess offer faktiskt inte är levitisk (det vill säga att offret man frambär inte måste ske via en levitisk präst), utan detta offer är något varje person gör individuellt. Lammet slaktas av varje familj och man måste personligen ta del av lammet.

Det är samma sak när det kommer till Kristus, du måste personligen ta del av honom, personligen ta del av hans blod – du kan inte be någon präst/pastor göra det åt dig.8

Måltiden skulle sedan bli ihågkommen för evigt. En stadga från släkte till släkte för att påminna folket om hur de blev räddade av Herren och lammets blod.9 På samma sätt instiftade Jesus en måltid i åminnelse av hans offerdöd, nattvarden, så att vi ständigt blir påminda om hur vi blivit räddade undan domen tack vare hans blod och brustna kropp.

Annan detalj värd att notera är Uppenbarelseboken 11:8 som säger angående Jerusalem: ”…den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst”. Liksom lammet blev slaktat i Egypten, slaktades Jesus på en plats som andligt talat kallas Egypten.

Judiska påskseden

Förutom de fantastiska paralleller vi finner i den bibliska texten finns det enormt mycket att lära sig från de judiska sederna och deras tradition kring hur de firar påsk. Insikter som även kanske kommer hjälpa oss förstå vad Jesus menade när han sa vissa saker i Nya Testamentet:

Påskmåltiden kallas sedermåltid av judarna och är en rituell måltid som firas till minne av uttåget ur Egypten. ”Seder” är hebreiska och betyder ”ordning”. Ordningen är till så att de viktigaste detaljerna i berättelsen om hur Herren befriade sitt folk inte glöms bort.

Cirka 1400 år före Kristus när påskmåltiden först instiftades i den bibliska texten innehöll måltiden tre huvudingredienser: Ett lamm stekt över eld tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. Ju längre in i historien vi kommer broderas dock måltiden ut ytterligare via tradition och när Jesus äter sedermåltiden med sina lärljungar har den fått ytterligare element introducerat. Även om vi inte kan veta med full visshet exakt hur Jesus och hans lärljungar åt påskmåltiden finns det mycket vi kan lära oss från sedermåltiden. Sedern innehöll förutom ett lamm, osyrat bröd och bittra örter, även fyra vinbägare, färska örter, skål med saltat vatten, ”Haroseth/Charoses” (en blandning av äpplen, mandlar, russin och kanel blandat med lite vin) och ett hårdkokt ägg.

Förutom ingredienserna är även Haggadan mycket viktig till sedern. Haggadan är ett formulär som innehåller instruktioner för sedern. ”Haggada” betyder ”berättande” och delar roten till det ord som brukas i 2 Mosebok 13:8. Haggadan berättar vad man ska göra vid sedern; när, var och hur. Den moderna Haggadan är baserad på gamla skrifter i Mishna och kan dateras till minst andra århundradet.

Det är dock ingredienserna vi ska lägga fokus på här i vårt studie. Alla ingredienser pekar på minnet av uttåget, men för att tjäna våra syften ska vi lägga fokuset på vinet och brödet. Vinet och brödet pekar nämligen på ett tydligt sätt på Jesus och har även kommit att bli en viktig symbol inom kristendomen.

Fyra vinbägare

Vid påskmåltiden finns det fyra bägare. Dessa fyra bägare är till för att minnas allt Gud gjorde för folket och hans löften till dem. Deras betydelse är hämtade från 2 Mosebok 6:6-7:

“Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är Herren, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna.“

  1. Bägaren av avskildhet – ”Jag skall föra er ut…”.
  2. Befrielsens bägare – ”Jag skall rädda er…”
  3. Återlösningens bägare – ”Jag skall återlösa er…”
  4. Gemenskapens bägare – ”Jag skall ta er till mitt folk…”10

Det är specifikt den tredje bägaren, återlösningens bägare (även kallad välsignelsens bägare), som omnämns i evangelierna. Denna bägare dricks efter måltiden och det är om denna bägare Lukasevangeliet säger: ”På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er’”.11 Även Paulus nämner denna i 1 Korintierbrevet 10:16.

Jesus instiftar därför det nya förbundet i samband med påskmåltiden och den tredje bägaren, ett förbund som Jeremia, Hesekiel och Jesaja profeterat om.12

Värt att notera är att vissa källor påstår att påskvinet var rött (naturligtvis), men också blandat med vatten för att påminna om påsklammets blod. Låter det bekant?

”När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.” (Johannesevangeliet 19:33-34)

Direkt efter Jesus druckit den tredje bägaren vid den sista måltiden säger han: ”Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.”13

Här talar Jesus om för oss att han inte tänker röra den fjärde bägaren, den som symboliserar Herrens löfte om att ta dem till sitt folk, förrän han är tillsammans med dem i Faderns rike. Detta når sin kulmen vid uppryckandet, då Herren plockar hem oss för bröllopsmåltid.

”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Johannesevangeliet 14:2-3)

En dag ska vi få dricka det nya vinet tillsammans med Jesus i vår Faders rike. Vi ska vara hans folk och han skall vara vår Gud. Till och med vinbägarna i påskmåltiden förmedlar den profetiska informationen till oss.

Matza, det osyrade brödet

På sederbordet ligger inte bara ett, utan tre osyrade bröd. Dessa bröd är platta och har blivit ”punkterade” (eller genomborrade om du vill). De tre bröden är inlindade i ett tygstycke, tills det sedan är dags att bryta det mittersta brödet. Matza-brödet som ligger i mitten bryts i två delar, där den ena avbrutna delen sedan sveps in i ett tygstycke kallad afikoman. Fadern i huset, som är ledare för påskfirandet, tar sedan afikoman och gömmer den. Den förblir dock inte gömd, utan barnen går sedan på jakt efter afikoman tills de funnit den och vecklar sedan ut brödet ur tyget.

Varför det är tre bröd har en lång historia och brukar motiveras på diverse sätt. En teori är för att Abraham fick tre himmelska middagsgäster på besök en dag och bad Sara hastigt baka bröd av tre mått mjöl. Det kan också argumenteras att det är för att det fanns tre patriarker: Abraham, Isak och Jakob. När vi nu ser tillbaka på måltiden med nytestamentliga ögon kan man inte undvika att tro att det troligtvis symboliserar treenigheten. Extra provokativt blir det när de tre bröden brukar vara inlindade i ett tygstycke, så att de samtidigt som de är tre bildar en enhet.

Matza-brödet pekar på Jesus på extremt många sätt. Först och främst är det osyrat bröd. Surdeg är en symbol i Skriften för synd. Detta då surdeg gör så att brödet sväller upp (symbol för stolthet och högmod, roten till synd). Det osyrade brödet representerar därför Jesu syndfria kropp.

Brödet innehåller hål (likt Jesus blev stucken i sidan) och har ränder (som Jesu sår efter gisselslagen). Dessutom är det specifikt det andra brödet, det mittersta, som blir brutet, liksom det är den andra personen i treenigheten som blev bruten. (Jesus hängde dessutom i mitten av tre kors på Golgata). Halva brödet som bröts placeras sedan in i ett tygstycke – en symbol för hur Jesu döda kropp blev insvept i en linneduk av Josef av Arimatea. När afikoman sedan göms undan under sedermåltiden är det en bild på hur Jesu kropp lades i en grav. När afikoman sedan blir upptäckt av barnen  och kommer fram ur sitt gömställe har vi en symbol för uppståndelsen.

Lista:

  • Varje person skulle utvälja ett lamm (2 Mos 12:3) –  Gud utvalde sitt lamm i Jesus (Joh 1:29)
  • Lammet skulle vara av hankön (2 Mos 12:5), något Jesus uppenbarligen var.
  • Lammet skulle vara utan fel (2 Mos 12:5) – Jesus ”hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.” (Jes 53:9, 1 Pet 2:22)
  • Lammet skulle utväljas på datumet Nisan 10 (2 Mos 12:3) – Jesus presenterade sig för Israel på Nisan 10 (Luk 19, Matt 21, Mark 11 mm.)
  • Lammet skulle slaktas (2 Mos 12:6) – Jesus blev slaktad likt ett lamm (Jes 53:7, Upp 5:12)
  • Jesus dog under påskhögtiden, liksom lammet blev slaktat då. (Matteus 26:2)
  • Lammets blod ströks på trä (2 Mos 12:7) – Jesu blod utgjöts på korsets trä (Kol 1:20)
  • Folket blev fria från slaveriet tack vare Gud och lammet – Vi blir fria från syndens slaveri tack vare Guds lamm (Rom 8:2 mm.)
  • Frälsning undan domen kom genom att applicera lammets blod i tro, inte genom några goda gärningar – precis samma sak med Jesus (Joh 3:16, Ef 2:8-9 mm.)
  • Inte ett ben krossades på lammet (2 Mos 12:46) – Inte ett ben krossades på Jesus (Psalm 34:21, Joh 19:33)
  • En knippa isop brukades för att stryka lammets blod på dörrposterna (2 Mos 12:22) och isopstjälken dyker även upp i samband med Jesu korsfästelse (Joh 19:29)
  • Lammet stekt över eld (symbol för dom) (2 Mos 12:9) – Jesus tog på sig domen för världens synd (Jes 53:7-8, 1 Joh 2:2)
  • Lammet skulle tas del av varje familj individuellt (2 Mos 12:3) – Jesus måste tas emot individuellt (Upp 3:20, Joh 1:12 mm.)
  • Lammet skulle ätas (2 Mos 12:11) – Jesus sa att om vi inte ”äter hans kött” har vi ingen del i honom (Joh 6:53)
  • Lammet skulle ätas i all hast, med skor på fötterna och redo att flytta (2 Mos 12:11) – Alla som tagit del av Kristus ska vara iklädda fridens evangelium som skor på fötterna (Ef 6:15) och vara redo att flytta (Matt 24:44 mm.)
  • Lammet fick inte lämnas kvar till dagen efter och skulle ätas i all hast (2 Mos 12:10-11) – Jesus dog mycket snabbt och plockades ner från korset i all hast (Joh 19:31, Mark 15:44 mm.)
  • Lammet slaktades i Egypten – Jesus slaktades i andliga Egypten (Upp 11:8)
  • Påskmåltiden är till för att minnas befrielsen genom lammets blod (2 Mos 12:24-27) — Nattvardsmåltiden är till för att minnas befrielsen genom Lammets blod (1 Kor 11:23-26)
Seder
  • Måltiden innehåller bröd + vin – Symboler för Jesu kropp och blod
  • Osyrat bröd – syndfri kropp
  • punkterad Matza – genomborrad kropp
  • randig matza – Jesu sårmärkta kropp
  • Brödet bryts – Jesu kropp blev bruten
  • Specifikt brödet i mitten som bryts (bröd nummer två) – Specifikt den andra personen i gudomligheten som bryts.
  • Brödet sveps in i ett tygstycke – Jesu kropp blev insvept i en linneduk
  • Brödet göms undan en tid för att sedan komma fram igen – Jesu kropp var gömd i graven en tid, för att sedan uppstå.
  • Vinet som dricks är rött och blandat med vatten – Det rann vatten och blod från Jesus när han blev genomborrad (Joh 19:33-34)
  • (Se texten för utförligare utläggning kring vinbägarna)

Försoningsdagen Yom Kippurs profetiska uppfyllande

,

Försoningsdagen

Försoningsdagen är kanske den viktigaste högtiden på hela det judiska året. Yom Kippur anses varas den heligaste och högtidligaste dagen på året. Det är en dag av omvändelse och försoning.

Detta var den enda dagen på året översteprästen var tillåten att gå in i det allra heligaste, och detta endast efter väl förberedda ceremoniella reningar, offer och tillhörande ritualer.1

Den högtiden inträffar tio dagar efter det judiska nyåret (Rosh Hashana / Yom Teruah)

”Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, och ni skall fasta och offra eldsoffer åt Herren. På den dagen skall ni inte utföra något arbete, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för er inför Herren, er Gud. Var och en som inte fastar på denna dag skall utrotas ur sin släkt. Och var och en som utför något arbete på just den dagen skall jag utrota ur hans folk. Inget arbete skall ni utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall då fasta. På kvällen den nionde dagen i månaden skall ni hålla denna sabbatsvila, från kväll till kväll.” (3 Mosebok 23:27-32)

Två bockar

Det var på denna dag även två bockar utvaldes, en för Herren och en för att skaffa bort synden enligt 3 Mosebok 16:7-10.

Översteprästen skulle ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte. Sedan skulle han dra lott om de båda bockarna för att avgöra vilken bock som skulle offras till Herren och vilken som skulle bli bocken att bära bort synden. Det är härifrån den svenska termen ”syndabock” kommer ifrån, vilket refererar till den sistnämnda bocken.

Den första bocken slaktas för folkets synder och sedan tar översteprästen och bär in dess blod för att stänka det på nådastolen och framför nådastolen i den allra heligaste delen av templet.2 Detta är naturligtvis en bild i förväg på hur Kristus skulle träda in i det allra heligaste och bära fram sitt eget blod:

”I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder. Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består. Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.” (Hebreerbrevet 9:7-12)

Kristus är den kompletta försoningen för våra synder. Han är översteprästen som gick in i det allra heligaste en gång för alla och gav det fullkomliga offret, det offer som blivit modellerat under försoningsdagens högtid.3

Bocken vars blod blev inburet för att bringa försoning i helgedom förs sedan bort utanför lägret och bränns upp i eld. Som vi varit inne på i tidigare texter är eld symbol för bl.a. dom på grund av dess hetta och förstörande kapacitet. Parallellerna till hur Kristus tog på sig domen utanför Jerusalems stadsport är slående, något även Hebreerbrevets författare snappar upp:

”Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.” (Hebreerbrevet 13:11-12)

Det är emellertid inte bara den första bocken som pekar på Jesu verk, utan även den andra bocken. Denna levande bock tar översteprästen och lägger sina händer på. Han lägger sina händer på syndabocken och bekänner folkets alla synder, vilket blir symboliskt för att folkets synd överförs till bocken. Sedan skickas bocken ut i öknen.4

Även detta är en profetisk förutsägelse kring hur Herrens tjänare skulle bära folkets synd. ”All vår skuld lade Herren på honom.” (Jesaja 53:6) eller som 2 Korintierbrevet 5:21 uttrycker det: ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud”.

Bocken skickas sedan ut i öknen för att visa att synderna är bortförda från folket. Ett eko av Psalm 103:12 ”Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss” och Mika 7:19 ”Han ska kasta alla deras synder i havets djup.”

Vilket integrerat budskap och hur skickligt sammanvävd är inte skriften! 

Messianskt stöd från oväntat håll

Källorna till följande stycke finnes under denna fotnot.5

När vi talar om syndabocken går det inte att undvika att nämna hur det finns talmudiskt bevis för att Jesus skulle vara Messias, vår syndabock. För att förstå hur oväntat och häftigt det är måste man förstå vad ”Talmud” är för något. Talmud är efter Tanak (Gamla Testamentet) judendomens viktigaste skrift.

När det judiska templet förstördes år 70 e.kr. i Jerusalem förändrades den judiska situationen drastiskt. Rabbinerna konfronterades med flera stora dilemman; Judendomen centreras mycket kring templet och att utan utgjutandet av blod finns ingen försoning för synder.6 När nu inget tempel fanns, fanns det ingen plats att utföra sina offer på. Judea förlorade även sitt partiella självstyre, vilket skakade om situationen.

Detta ledde till en uppsjö av instabilitet och systemet baserat på muntlig tradition kunde inte upprätthållas. Judisk lärdom baserades på denna tid väldigt mycket på muntlig tradition där rabbinerna diskuterade och ägnade sig åt utläggande av Skriften. På grund av krisen som uppstod såg de dock ett behov att skriva ner sina muntliga traditioner och dylikt istället, vilket resulterade i ett sammanställande under en period som pågick fram till 500-talet och resultatet blev det vi idag kallar Talmud. Talmud finns i två versioner: den jerusalemska Talmud och den babyloniska Talmud, av dessa två anses den sistnämnda vara den mer auktoritativa.7

Talmud är därför en judisk skrift, inte en kristen skrift och den får inte heller betraktas i jämvikt med Bibeln då den inte är utandad av Gud. Den är emellertid intressant för historiska syften, samt rabbinska tolkningar. Poängen jag vill göra är att det är en skrift som inte inneboende ska ha någon agenda överhuvudtaget att vilja framställa Jesus från Nasaret som Messias. Därför är det extra provokativt när talmuden ger oväntat stöd för Jesus och hans roll som syndabock i dess historiska skildring av syndabocken åren innan templets förstörelse. (Då Talmud inte finns på svenska online refererar jag till den engelska översättningen):

”Our rabbis taught: During the last forty years before the destruction of the Temple the lot [‘For the Lord’] did not come up in the right hand; nor did the crimson-colored strap become white; nor did the western most light shine; and the doors of the Hekel [Temple] would open by themselves…” (Babyloniska Talmud, Soncino version, Yoma 39b)8

För att förstå sig på denna vers måste man kunna lite judisk historia och hanteringen av syndabocken. Av någon anledning uppträdde saker inte som vanligt i processen med syndabocken de cirka sista fyrtio åren av templets historia.

Abnormiteter

Den första abnormiteten var i lottkastandet – som vi tidigare läst om skulle översteprästen lotta vilken av bockarna som skulle vara ”till Herren” och vilken som skulle skaffa bort synden. Av någon anledning talar Talmud om för oss att lotten ”till Herren” aldrig kom i den högra handen. Det här refererar till en sedvana där översteprästen skulle ta upp två stenar; en svart och en vit, för att låta ”slumpen” avgöra vilken av bockarna som skulle offras och vilken som skulle bli syndabocken. Om den svarta stenen hamnade i höger hand skulle bocken till höger bli syndabocken och vice versa. Det Talmud hävdar är att lotten som representerade bocken ”till Herren” aldrig hamnade i höger hand i cirka 40 år i streck. Ett fenomen som är absurt (2^40)… (Olika källor hävdar olika kring hur lottdragningen gick till specifikt, men de är ense om att det Talmud hävdar – att något suspekt ägde rum åren innan templets förstörelse)

Den andra abnormiteten var i kring det röda tygstycke som brukades knytas runt syndabockens horn samt hängas vid templets dörr. Denna föreskrift är inget som är utstakat i den bibliska texten, men som var en integrerad del av historien. En rött tygbit (eller snöre/rem) brukades bindas på syndabocken, och en del av den hängdes vid templets dörr. Man gjorde detta då man ville markera bocken och vara säker på att den inte skulle komma tillbaks från öknen dit den förts. Det var sedvana för mannen som ledde bocken ut i öknen att se till att den föll ner från ett stup och dog, för att garantera att bocken inte kom tillbaka med synderna som var associerade till folket. När syndabocken dog sägs det att den röda tygbiten vid templet (som symboliserar folkets blodröda synder) förvandlades till vit. Vilket då bekräftade att Israels synder hade blivit avlägsnade:

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jesaja 1:18)

Det Talmud emellertid återger är att av någon anledning slutade tygstycket förvandlas till vitt, utan förblev rött istället de sista cirka 40 åren av templets historia. Hmmm… Undrar om det hände något cirka 40 år innan templets förstörelse? Vad kan Israel ha gjort som hindrat dem från att få sina blodröda synder snövita av syndabocken? Jag låter dig dra dina egna slutsatser.

Det Talmuden även återger angående templet är hur ljuset och dörrarna började bete sig annorlunda. Båda dessa saker verkar indikera hur Guds närvaro lämnat templet. Oavsett tolkning på vad händelserna kan symbolisera inser vi att Talmuden, en judisk källa, preciserar dessa saker till fyrtio år före templets förstörelse.

Att dessa händelser började hände fyrtio år innan templets förstörelse är uppenbarligen av en anledning. Om dessa saker var hämtade ur kristna källor skulle det inte vara så chockerande och någon skulle kunna hävda att de var efterkonstruktioner. Nu är dock dessa händelser återgivna från judiska källor – folk som förnekar Jesus som Messias. Att de ändå bekräftar det skifte som ägde rum samma tid som Jesu död kan därför inte bara viftas bort. Jesus från Nasaret är judarnas Messias, den stora syndabocken, försoningen för hela världens synder.

Hur försoningsdagen avslutas

Liksom nyårshögtiden inleds avslutas försoningsdagen traditionellt sätt med ljudandet av en shofar9, ett musikinstrument som vanligtvis var gjord av hornet från en bagge. Betydelsen av baggens horn är traditionellt hämtad från Första Mosebok 22. Där befaller Gud Abraham att ”ta sin ende son, som han älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.” Abrahams tro sätts på prov av Gud. Abraham består dock provet och när han precis ska offra sin son stoppar Gud honom. Istället för att Isak offras, offrar Abraham en bagge som fastnat med sina horn i en närliggande buske.

När shofaren därför ljuder som avslutning på dagen kan minnena riktas mot Första Mosebok 22 och den profetiska händelse som förebådar då en annan Fader skulle offra sin Son på ett berg, för att den som tror på honom inte skulle gå förlorad utan ha evigt liv.

Framtida profetiskt uppfyllande av Försoningsdagen

Yom Kippur är en dag av fasta och omvändelse. Eftersom Skriften (Gamla och Nya Testamentet) tydligt profeterar om en framtida massomvändelse från det judiska folkets sida till sin Messias som de först förkastat10 är det högst rimligt att tro att detta kommer äga rum på Yom Kippur. Yom Kippur kommer därför få sitt fulla uppfyllande i och med Jesu andra ankomst.

”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.” (Sakarja 12:10)

”Jag [Herren] vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning [betyder att han först lämnat den], till dess de [judarna] erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.” (Hosea 5:15, mina kommentarer i klamrarna)

Det kommer en dag då hela Israel bekänner sin skuld och tar emot Jesus från Nasaret som sin Messias. Jesus kommer återvända den dag judiska folket bekänner sin skuld. Den dagen kommer med största sannolikhet vara Försoningsdagen.

Lista:

  • En bock slaktades för att sedan få sitt blod framburet inför nådastolen i det allra heligaste – Kristus slaktades och gick in i det allra heligaste med sitt blod för att vinna evig återlösning (Heb 9:12)
  • Bocken som blivit slaktad blev sedan förd utanför lägret och brändes upp i eld (symboliskt för dom) – Jesus dog utanför statsporten och fick ta på sig domen där (Heb 13:11-12)
  • En syndabock fick all synd lagd på sig – Jesus fick all synd lagd på sig (Jes 53, 2 Kor 5:21)
  • Syndabocken fördes sedan bort ut i öknen och bar bort synden – Jesus bar bort vår synd så långt öster är från väster (Psalm 103:12 mm.)
  • Översteprästens uppgifter förebådar vad Jesus skulle göra i den verkliga helgedomen
  • Talmuden bekräftar ett skifte i templet / försoningsdags-firandet 40 år innan templets förstörelse (cirka 40 år innan templet förstördes dog Jesus)
  • Högtiden avslutas med att man blåser i en shofar – något som för tankarna till 1 Mos 22 då en far offrade sin son på ett berg idiomatiskt sett.
  • Yom Kippur är en dag av fasta och omvändelse – Bibeln lär tydligt att Israel en dag kommer omvända sig och bekänna sin skuld för att ha förkastat sin Messias vid hans första ankomst, det troliga är att det kommer äga rum på försoningsdagen

 

Herrens ängel – Jesus Kristus i Gamla Testamentet?

,

För den som läst Gamla Testamentet är det svårt att inte ha lagt märke till en karaktär som kallas ”HERRENS ängel”. Det är tydligt att denna ängel inte är en vanlig ängel utan innehar gudomliga attribut. Den exakta identiteten hos ”Herrens ängel” är inte utstakad, men ledtrådarna vi får från Skriften gör att vi antagligen kan förstå vem det i själva verket är.

HERRENS ängel i Gamla Testamentet verkar faktiskt vara Jesus Kristus innan sin inkarnation. Det hebreiska ordet för ”ängel” betyder nämligen inte nödvändigtvis en bevingad övernaturlig varelse som många tänker sig. Ordet för ängel är ”Mal’ak” på hebreiska och betyder budbärare. Det kan referera till mänskliga budbärare utsända av människor1 eller utsända av Gud2. Men det kan också betyda övernaturliga budbärare (änglar) utsända av Gud.

I vårt fall med HERRENS ängel (bestämd form) kommer vi se att det väldigt tydligt rör sig om Gud själv som uppenbarar sig. Därför finns det extremt starka skäl att tro att vi har med Herren Jesus själv att göra.

Första gången Herrens ängel dyker upp

Första gången Herrens ängel dyker upp är i Första Mosebok 16. Från kontexten här är det väldigt tydligt att vi har med Gud själv att göra:

”Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur. Han sade: “Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?” Hon svarade: “Jag är på flykt ifrån min husmor Saraj.” Då sade Herrens ängel till henne: “Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne.” Herrens ängel sade vidare: “Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem.” Sedan sade Herrens ängel till henne: “Se, du är havande och du skall föda en son. Honom skall du kalla Ismael, ty Herren har hört hur du har lidit. Han skall vara som en vildåsna. Hans hand skall vara mot alla och allas hand mot honom. Och han skall bo mitt emot alla sina bröder.” Och hon gav Herren, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: “Du är den Gud som ser mig”, för hon tänkte: “Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?” (1 Mosebok 16:7-13)

Här talas om hur Herrens ängel själv ska göra Hagars efterkommande talrika. Hur kan en vanlig ängel göra något sådant? Hagar själv var övertygad om att det var Herren Gud själv hon talat med.

Offrandet av Isak

Andra gången Herrens ängel dyker upp är i en av Bibelns häftigaste profetiska passager. I samband med hur Abraham ska offra Isak. Något som är en profetisk bild på Guds offer av sin egen Son. (LÄNK)

”Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.” Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” (1 Mosebok 22:11-12)

Abraham undanhöll inte sin son för Herrens ängel, men det var ju Gud som gett befallningen åt honom i 1 Mos 22:1? Det är för att Herrens ängel är Gud.

Rösten i den brinnande busken

Här har vi det kanske starkaste beviset för att Herrens ängel skulle vara Jesus. Jesus påstår sig nämligen flertalet gånger i evangelierna att vara rösten i den brinnande busken när han ger sig själv namnet ”Jag är”.3

Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. Då tänkte Mose: “Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp.” När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: “Mose! Mose!” Han svarade: “Här är jag…

13 Då sade Mose till Gud: “När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” Gud sade till Mose: “Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: “Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.” (2 Mosebok 3:1-4, 13-14)

Åter igen har vi hur Herrens ängel uppenbarligen är en representation av Gud, som sedan avslöjar sig under namnet ”Jag är”. Detta gör det uppenbart från vad Nya Testamentet avslöjar att Jesus var rösten i den brinnande busken.

Herrens ängels namn är underbar

Förutom att Herrens ängel presenterar sig som ”Jag är” återger han även sitt namn som ”underbar”. Detta sker i samband med en visit till domaren Simsons föräldrar:

Men Herrens ängel svarade Manoa: “Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren.” Manoa förstod nämligen inte att det var Herrens ängel. Manoa sade till Herrens ängel: “Vad är ditt namn? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse.” Herrens ängel sade till honom: “Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.” (Domarboken 13:16-18)

I samband med denna upplevelse förstår de som tagit del av det åter igen direkt att de sett självaste Gud:

Sedan visade sig Herrens ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var Herrens ängel. Manoa sade till sin hustru: “Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” (Domarboken 13:21-22)

Det intressanta med att Herrens ängel presenterar sig under namnet ”underbar” är att det också (precis som ”jag är”) är ett namn som associeras till Jesus Kristus:

”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste” (Jesaja 9:6)

Barnet som blev fött och sonen som blev given, Jesus Kristus namn är ”Under” vilket är samma ord (eller ordstam) som Herrens ängel presenterar sitt namn med i Domarboken 13:18.4

Herrens ängel tog bort synd

I följande Bibelord får vi ytterligare bevis på Herrens ängels gudomliga attribut i förmågan att kunna ta bort synd. Något som bara tillskrivs till Gud och människosonen (Jesus) i Bibeln:

Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. Men Herren sade till Satan: ” Herren skall straffa dig, Satan. Ja, Herren skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?”

Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: “Tag av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: “Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder.” (Sakarja 3:1-4)

Implikationerna

När vi nu fastställt från Bibeln att Herrens ängel är en gammaltestamentlig uppenbarelse av Jesus Kristus (innan inkarnationen), är väl frågan: so what? Spelar det någon roll?

Ja, jag skulle vilja argumentera för att det verkligen gör det. Det här är ytterligare bevis på att treenigheten genomsyrar inte bara Nya Testamentet utan också Gamla Testamentet. Att det finns en person i gudomligheten som är distinkt från den osynlige Guden men som ändå är Gud. Och enda sättet att egentligen kunna försona flertalet passager som säger att ”ingen kan se Gud” är just att förstå att det refererar till Fadern, men att folk sett Gud Sonen. Hans pre-inkarnerade form som Herrens ängel, och även efter hans inkarnation. ”Den som sett Sonen har sett Fadern.”5

Herrens ängel tar emot tillbedjan i Domarboken 6:19-21 och måste därför vara gudomlig. Ändå ser vi honom vara separat från Gud och lydig honom i 1 Krönikeboken 21:27. Allt detta är otroligt likt Jesus och det porträtt vi ser i Nya Testamentet.

Bibeln är en integrerad helhet. Ingen människa hade kunnat tänka ut detta på egen hand.

Profetisk cykel angående sista tiden uppenbarad i historien

, ,

Det jag försökt göra på denna hemsida är att gång på gång visa hur Bibeln är en integrerad helhet som tolkar sig självt. Den fundamentala upptäckten man kommer göra desto mer man studerar Bibeln är hur fylld den är med profetiska mönster som sedan kommer upprepas i framtiden. Genom att studera historien kommer vi också förstå framtiden:

”Det som blivit gjort, kommer att göras igen, och det som hänt, kommer att hända igen. Det finns inget nytt under solen.” (Predikaren 1:9)

Det många gör fel i sin Bibelläsning är att man tror att profetior skulle vara begränsade till konceptet ”förutsägelse som leder till uppfyllande”. För att upptäcka Bibelns profetiska sanningar måste vi dock vidga vårt perspektiv. Det hebreiska sinnelaget lär oss nämligen att profetisk uppenbarelse kan komma från att studera cykler. Det som blivit gjort, kommer att göras igen. Det finns inget nytt under solen och historien lär oss därför om framtiden. När vi därför studerar biblisk historia ser vi att det i mycket är profetiska skuggbilder av något i framtiden. Till exempel är de fysiska sakerna Israels folk fick gå igenom lärdomar och bildspråk för det vi nu som den nytestamentliga församlingen behöver gå igenom.1 Ett annat superbt exempel på historiska händelser som har profetiskt uppfyllande är alla de typer (förebilder) som finns av Kristus i Gamla Testamentet: Ett ämne som kallas typologi och innebär att i princip alla centralfigurer i Bibeln är förebilder till den kommande Messias.

Denna artikel kommer dock fokusera på de stora penseldragen av biblisk historia: en studie som kommer hjälpa oss förstå hur biblisk framtid är inkodad i historien. Efter jag gått igenom detta hoppas jag du ser den fantastiska kopplingen och profetiska cykeln som snart kommer upprepa sig igen och få sitt verkliga uppfyllande.

Guds plan

Nedan följer en summerande tabell av Israels historia från 1 Mosebok till 1 Kungaboken, något man också kan uttrycka med från Mose till Salomo.

Bibelböcker
Händelse:

5 Moseböckerna
Lagen

Josua
Frälsare

Domarboken
Israels avfall

Rut
Brud med hednabakgrund

1 Samuelsboken
Saul – Israels eget val av kung

2 Samuelsboken
David – Guds val av kung

1 Kungaboken
Salomo – Davids son, fredsrike, välgång, uppbyggande av templet

Moses

Det första vi ser är Moses och hur han kom med lagen. Lagen var dock inte tillräckligt för att kunna ta in Israels folk in i det förlovade landet, de bröt mot buden och Moses dog utan att ta dem in i landet. Att Mose misslyckades med att ta in folket i det förlovade landet är en bild på hur ingen av oss kan ta oss in i himlen genom att hålla lagen. Lagen besitter inte den makten.

Josua

Efter Moses kom dock Josua. Josua, som delar samma hebreiska namn med Jesus, tar istället in det judiska folket in i det förlovade landet. Den profetiska skuggbilden är övertydlig här: lagen lyckas inte ta in folket in i det förlovade landet, utan istället krävdes det en frälsare och härförare vid namn Josua (grek. Jesus). Om du vill läsa mer om likheterna mellan Josua och Jesus kan du läsa denna artikel: ”Josua – en förebild till Kristus”.

Men det vi också bör förstå är att allt detta är en bild för hur lagen inte kan frälsa oss, utan vi alla behöver en frälsare som gör det.

Domarboken

Efter Josua kommer Domarboken i kronologin. En period fylld med mycket avfall från Herren och det judiska folket lever inte alls för Gud. Detta var antagligen den värsta perioden i Israels historia i hela Gamla Testamentet och beskrivs med åtalet: ”På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.”2

Rut

Men mitt under denna period (Domarboksperioden) har vi även hur kärlekshistorian om Rut utspelar sig. En väldigt speciell historia speciellt ur ett judiskt perspektiv då Ruts bok handlar om hur Rut som är hedning (!) får bli brud till Boas (som visar sig vara en förebild till Kristus). Många judar förstår fortfarande inte syftet med denna historia och kommer inte göra det till fullo förrän de läser sina skrifter utifrån ljuset Jesus skänker.

Första Samuelsboken

Till slut kommer Israels folk till den punkten då de är trötta på att ha ett land och system uppbyggt kring domare och profeter, och begär istället av profeten Samuel att de ska skaffa sig en kung precis som alla andra folk. Samuel varnar folket för deras begäran, men den blir sedan uppfylld. Samuel smörjer den första kungen i Israels historia: Saul. Saul var inte ett drömalternativ som kung och vi kommer se att han faktiskt är en förebild till antikrist. Allt detta utspelar sig i Första Samuelsboken.

Andra Samuelsboken

Efter det kommer vi till Andra Samuelsboken som istället handlar om kung David, en man efter Guds hjärta och stark förebild till Kristus. Efter honom kommer hans son Salomon som bygger upp templet, slussar in en era av fred och välgång över hela nationen Israel. Allt detta är en bild över hur det kommer se ut när Kristus regerar på jorden i det så kallade tusenåriga fredsriket.3 Fler paralleller mellan Salomo och Kristus går att läsa om här.

Den profetiska kronologin


Vi har härmed en tydlig kronologi av Israel som vi kommer se även är en profetisk kronologi. De går från lagen, till att de får sin Frälsare Josua (Jesus), istället för att leva i Guds löften börjar de dock istället gå in i andligt avfall. Det är precis samma sak som hänt de senaste tvåtusen åren där Israel levde under lagen, Jesus kom för att frälsa dem, men istället väljer de att förkasta honom och gå in i andlig dekadens. Mitt under detta andlig avfall ur Israels perspektiv väljer dock Gud ut en hednisk brud. Under domarboksperioden var det Rut och under de senaste tvåtusen åren har det varit församlingen.4

Precis som under domarboksperioden lever idag det judiska folket och nationen utan någon kung. Nästa agenda på den profetiska tidtabellen är dock att en man (Antikrist) kommer träda fram och härska i Israel, någon judarna kommer ta emot enligt Johannesevangeliet 5:43. Precis som Israel valde Saul kommer de välja sitt eget val av kung: Antikrist.

Efter Saul kom David, och efter Antikrist kommer Kristus komma.5 Efter kung David som var en krigsherre och som besegrade alla Guds fiender kom kung Salomo och fredsriket fyllt med härlighet, välgång och Guds tempel. Efter Jesus återvänder till jorden som en krigsherre och utplånar Guds fiender6 kommer han sedan upprätta sitt fredsrike fyllt med härlighet, välgång och åter igen bygga upp Guds tempel.7

Framtiden förutsagd av profeten Daniel

”Kom ihåg det som har hänt i det förgångna, ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag. Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra.” (Jesaja 46:9-10)

Bibelordet vi precis läste talar om för oss att det finns ingen som Gud, och att en av hans unika förmågor är att förkunna framtida händelser innan de inträffar! För att validera sig själv för oss och skilja sig från alla andra gudar som förkunnas i världen, har han gett oss sätt som gör att vi kan veta att budskapet verkligen är från honom. Ett av dessa verifikationsmetoder är just profetior – förutsägelser om framtiden.

Hela Bibeln är fylld med ofattbara profetior. Bibeln är huvudsakligen en bok om Jesus – den utlovade Messias. Det innebär att Gamla Testamentet (skrivet perioden cirka 1400-400 f.kr.) är sprängfullt med profetior som Jesus sedan uppfyllde. I dessa skrifter finns det dock också profetior som behandlar kommande världsriken. Detta kan vi se i Daniels bok när han skriver om imperier hundratals år innan de uppstod till makalös precision. På grund av precisionen kommer de flesta skeptiker argumentera för att dessa saker skrivits efter skeendena. Något som är svårt att hitta stöd för annat än i rädslan för att någon med Guds hjälp kunnat förutsäga framtiden. Det vi nu ska utforska är hur Daniel fick ta del av framtiden som vi nu i efterhand kan se inträffade precis så.

Synopsis

Profeten Daniel levde 600 år innan Jesus Kristus föddes. Han växte upp som ung pojke i den babyloniska fångenskapen som judarna kastats in i på grund av sin olydnad gentemot Gud. Bara för att judiska folket gick in i fångenskap innebar det dock inte att Gud var färdig med sitt förbundsfolk. Väl i riket gör Daniel en fascinerande karriär där han upphöjs till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel.1 Sättet han nådde denna upphöjda position var genom att uttyda en dröm den babyloniske kungen Nebukadnessar haft. Det är genom denna dröm (återgiven i Daniel 2) som Gud uppenbarar sina framtida och eviga syften för världen. Daniel får själv en dröm flera år senare som återigen förtydligar dessa syften och förutsägelser av framtiden (Daniel 7). Dessa två drömmar talar i bildspråk om hur det kommer vara fyra världsriken (med start av det babyloniska riket) innan det Messianska riket ska anlända. Dessa riken kan vi nu se i efterhand motsvarar Babylon, Persien, Grekland och Rom (i två faser) innan Guds rike kommer på jorden. Något vi ska kolla närmare på. Precisionen är anmärkningsvärd och även Alexander den Store profeteras (Dan 8:5) samt hur övergångarna mellan rikena skulle äga rum. 

Daniel 2 och 7 – Synerna om framtida världshistoria

Generellt sett betraktar Bibeln historien filtrerat via Israels perspektiv. Det finns emellertid några få undantag. Daniel kapitel 2-7 kan man argumentera för tillhör detta undantag. Dessa kapitel fokuserar nämligen på hedningarnas tider och deras riken. Argumentet kan göras ännu starkare då Daniel 2-7 är skrivet på arameiska, det vanligaste språket hedningar använde sig av, medan Daniel 8-12 som snarare behandlar Israel i relation till hednarikena är skrivet på hebreiska.

Daniel kapitel 2

Nebukadnessar som var kung över Babyloniska riket hade en natt en besvärande dröm. För att stilla sin oro tillkallade han sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer i förhoppning om att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. De tillkallade ber honom då berätta drömmen så att de kan uttyda den. Men vad svarar kungen? Att de ska tala om för honom vad han drömt, vad det betyder och om de ej lyckas skulle de alla ”huggas i stycken och deras hus göras till sophögar”. En helt omöjlig uppgift för en människa att klara av. Kungens stränga befallning inkluderade även Daniel och hans vänner då de tillhörde de vise männen.

När Daniel och hans vänner hör detta beslutar de sig för att ha ett bönemöte. Då hörde Gud deras bön och i en syn om natten ger Gud Daniel uppenbarelsen. Han talar om för honom vad Nebukadnessar sett: en stor staty vars glans var överväldigande:

Nebukadnessars dröm

”Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på. Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.” (Daniel 2:31-35)

Ganska märklig dröm. Men Daniel uttyder den: de fyra olika metallerna representerar fyra riken. Guldhuvudet representerar Nebukadnessar och Babylonien, som sedan skulle följas av andra riken fram till riket som i slutet kommer vara blandat av järn och lera. Under det rikets era kommer himlens Gud själv upprätta ett evigt rike. Det fjärde riket av järn profeteras därmed att det kommer ha en svagare fas i slutet då det blir blandat med lera.

Daniel kapitel 7

Senare i Daniels liv fick han själv ta del av en syn om natten från Gud. Denna syn behandlar precis samma ämne som Nebukadnessars dröm i Daniel 2 – fyra världsimperier innan Guds rike. Men bildspråket och sättet synen förmedlas på skiljer sig starkt. I Daniel 7 porträtteras världsrikena som vilddjur istället för metaller i en staty. I kapitel 2 ges drömmen till en hednakung och uttyds av människan Daniel, medan i kapitel 7 ges drömmen till en Guds profet som sedan uttyds av en ängel. Det har poängterats av många att Daniel 2 är hur människan ser på historien: en stor ståtlig staty av metall, medan Daniel 7 är hur Gud ser på dessa riken: som odjur.

De fyra rikena

  1. Det första av de fyra djuren Daniel ser beskrivs som ett ”lejon, men det hade vingar som en örn” (Daniel 7:4). Medan Daniel ser på rycks vingarna av djuret och det restes upp från jorden så att det stod på två fötter som en människa, och det fick ett mänskligt hjärta. Det första djuret representerar kung Nebukadnessar och det Babyloniska riket. Att djuret genomgår en transformation och blir likt en människa är antagligen symbolik för den förvandling Nebukadnessar gick igenom i Daniel 4 där han på grund av sitt högmod drabbas av en psykisk sjukdom i 7 år innan han blir frisk, får ett ödmjukat hjärta och tillber himmelens Gud.2
  2. Det andra djuret Daniel ser ”liknade en björn, och det reste sig på sin ena sida, och i gapet hade det tre revben mellan tänderna.” (Daniel 7:5) Detta djur får befallningen att ”sluka mycket kött”. Daniel ser det här innan det (Medo-)Persiska riket blev den dominerande världsmakten, men det är en profetia om just detta rike. De tre revbenen i varelsens mun symboliserar antagligen nationerna som uppslukades av riket: Babylonien, Lydien och Egypten.
  3. Det tredje djuret liknade en ”leopard, men på sidorna hade det fyra fågelvingar. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt”. (Daniel 7:6) Detta djur representerar Grekland, ett rike som skulle komma att bli känt för hur snabbt de erövrade. Men Daniel ser detta sekel innan det sker. De fyra huvudena representerar hur riket delades i fyra efter Alexander den Stores död. Att Daniel ser denna division långt innan det sker är fascinerande. Det slutar dock inte där, utan Daniel 8 ger oss ännu mer utbroderad profetia om hur det skulle gå till. I Daniel 8 beskrivs det supertydligt hur Alexander den Store skulle slå ner Medien och Persiens kungar, och hur hans rike sedan skulle delas i fyra.3. Sättet detta profeteras på är till sådan precision att de som inte tror på de övernaturliga vägrar tro att detta skrevs av Daniel.
  4. Det fjärde djuret Daniel såg var ”mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt.” Det hade tänder av järn och klor av koppar som uppslukade och krossade och sedan trampade det som återstod under fötterna. (Daniel 7:19) Det som skildras är därmed total förgörelse. Detta representerar Romarriket som tog över på världsscenen efter det grekiska. Att det är Romarriket synen avser är ännu tydligare när vi betraktar Daniel 2 där det representeras som de två benen i järn av statyn. Att det just är benen på statyn är mycket betydelsefullt, då Romarriket faktiskt delades i två ben. Den västra och östra delen.

Daniels syn gav oss därmed en profetisk inblick i det som var för honom då framtiden. Vi kan nu se i efterhand att han profeterade helt korrekt. Men det är nu det blir spännande, för en studie av dessa kapitel får oss att inse att det finns vissa saker där som fortfarande är framtida. För efter detta fjärde rike skulle nämligen Guds rike anlända, och vi kommer se att det fjärde rikets syften här på jorden ännu ej är färdigt förrän Människosonens rike sätts upp.

Det fjärde djuret

Daniels stora uppmärksamhet från synen riktas specifikt på det fjärde djuret, som faktiskt skrämde honom.4 Han undrar kring de tio hornen och dess betydelse i relation till djuret. Sedan växer det upp ett litet horn upp och slår ner tre av de andra hornen på djuret. Detta horn hade ”ögon som liknade människoögon och en mun som talade skrytsamt.” (Daniel 7:8) Detta på går till dess att Gud beslutar sig för att ”döda djuret, förstöra kroppen och kasta den i den brinnande elden”. (Daniel 7:11) Detta i kontrast till de andra tre djuren som bara ”mister sin makt” enligt vers tolv. Det verkar därmed som om det fjärde riket är det Gud personligen dödar och förstör kroppen på.

Efter att det fjärde djuret blivit dödat kommer ”människosonen” (Jesus) med himlens skyar för att sätta upp sitt eviga rike.

När Daniel sedan får ta del av uttydningen av synen ställer han specifikt frågor kring det fjärde djuret och dess horn. Ängeln förklarar att djurets tio horn är tio kungar som kommer uppstå i det riket (vers 24). Efter dem ska en annan uppstå som är olik de förra (det lilla hornet med en skrytsam mun) genom vilken tre kungar blir slagna. Denne onde kung kommer ”tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga”5 och vi förstår att denne är Antikrist, även omtalad i bl.a. Daniel 9:276

Då Antikrist ännu ej trätt fram på världsscenen samt att Romarriket aldrig blev dödat, förstört och kastat i den brinnande elden, förstår vi att dessa saker fortfarande är framtida händelser. Ännu tydligare blir det när vi kastar in statyn och Daniel 2 i bilden. Där ser vi att efter statyns ben kommer vi till dess fötter. Vi har alltså hittills bara sett i historien benen av järn. Vi väntar fortfarande på Romarriket version 2 där fötterna och de övriga sakerna från Daniel 7 kommer få sitt uppfyllande. Det är även intressant att fötter har tio tår (vilket resonerar helt med de tio kungarna från Daniel 7) och att riket då kommer vara lera blandat med järn. Vilket förklaras på följande sätt: ”Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.” (Daniel 2:42-43)

När detta blandade, delvis starka och delvis svaga rike uppstått är det dags för himlens Gud att ingripa och krossa det för evigt samtidigt som han sätter upp sitt eviga rike. Eftersom inget rike överrumplade Rom (det bröts själv sönder på grund av omoral), väntar vi med spänning på att en ny modern version av Romarriket ska uppstå för att cirkeln ska bli sluten innan Jesus kommer åter.

Modeller i förväg på Antikrist

Det denna hemsida går ut på är att lysa upp och tydliggöra det faktum att varenda separat bok i hela Bibeln är del av en större integrerad helhet. Den livsförvandlande upptäckten man personligen behöver ta del av är det faktum att hela Bibeln talar om samma sak. Trots att det var cirka fyrtiofyra olika personer över ett tidsspann på 1500 år som skrev materialet vi har i Bibeln, talar de om samma sak till och med på detaljnivå! Detta inte allra minst när det kommer till alla typer (modeller) som genomsyrar Bibeln.

När det kommer till bibelkunskap har till och med kanske den mest bibliskt analfabete hört talas om en karaktär kallad Antikrist som ska träda fram vid tidens slut. De flesta människor har ett hum om att Nya Testamentet varnar för denne individ vid tidens slut. Och nästan alla har hört talas om hans tal: 666.

Vad de flesta emellertid inte har någon aning om är att vi nu med hjälp av den uppenbarelse vi får från Nya Testamentet om denna framtida person, är att Gamla Testamentet också är fyllt med profetior om honom. Det är dock först med hjälp av ljuset från Nya Testamentet som vi kan se det klart.

Det vi nu ska utforska är det faktum att den bibliska texten är fyllt med modeller, skuggbilder i förväg som ger oss insikter om denna kommande världsledare.

Antikrist

Innan vi kan kika på alla förebilder som placerats i den bibliska texten i förväg för att modellera denna kommande världsledare kan det vara viktigt att ta reda på vad Bibeln lär om denne individ. Även om jag kommer ta upp mycket av parallellerna direkt under varje rubrik finns det vissa utmärkande karaktärsdrag hos Antikrist.

Antikrist kallas i Andra Tessalonikerbrevet 2 för ”laglöshetens människa” och ”fördärvets son”. Hans agenda kommer vara att ”förhäva sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.”1 Satans mål har alltid varit att bli tillbedd likt Gud, och i och med Antikrist kommer han komma så nära han kan i detta mål. Han kommer sätta sig i Guds tempel (templet i Jerusalem som kommer återuppbyggas) och där bli tillbedd som Gud.

Andra karaktärsdrag han kommer ha är att han kommer sluta ett förbund som hans sedan bryter.2

Han kommer ha en ”stor mun”; skrytsam och vara skicklig på att tala. 3

Andra beskrivningar kring honom är att ett dödligt huvudsår kommer uppstå, som övernaturligt läks. Och såret kommer orsakas av ett svärd. Dessa karaktärsdrag är mycket relevanta kommer utforska modellerna placerade i skriften i förväg.

Jag kommer endast här ge ett axplock av alla typer som finns till Antikrist samt några korta kommentarer.

Kain en bild på Antikrist

Det är intressant att den förste människan att bli född uppenbarar Antikrist. Det första vi får veta om Kain är varför han fick sitt namn (som betyder ”från Herren” eller ”nämligen Herrens man”): Eva trodde nämligen att Kain var det utlovade frälsaren från löftet i 1 Mosebok 3:15.4 Det tragiska var dock att det skulle sig visa vara tvärtom. Han skulle visa sig vara ”av den Onde” som 1 Johannesbrevet 3 uttrycker det. På samma sätt kommer det vara med Antikrist som judiska folket först kommer tro är av Gud, men sedan visa sig vara ormens avkomma.5

Vi ser också att Kain var en religiös hycklare. Han framställde sig först som en from man, en tillbedjare av Gud, men sedan kom sanningen fram. I likhet till hur Antikrist kommer träda fram och hävda sig vara Messias, för att sedan visa sig vara hans förnekare.

Det tredje är att precis som Kain mördade den rättfärdige Abel, kommer Antikrist förfölja och mörda de rättfärdiga som kommer tvingas dö som martyrer.6 För det fjärde var Kain en lögnare. Efter mordet på Abel ljög han när Gud frågade var hans bror Abel var.7. Antikrist kommer naturligtvis vara fylld med lögn och bedrägeri. Faktum med att han till och med specifikt kallas Lögnen (bestämd form) i 2 Tessalonikerbrevet 2:11, i kontrast till den äkte Kristus som kallas Sanningen.

Sedan associeras även Kain med ett märke, vilket Antikrist verkligen gör i och med Vilddjurets märke och tal.

Nimrod

Det går att läsa om Nimrod i 1 Mosebok 10-11. Typologin börjar redan med Nimrods namn vars ordstam härstammar från termen rebell/uppror. Om det är någon som kommer göra uppror är det naturligtvis den laglöse Antikrist som kommer förhäva sig över allt som kallas Gud.8 Vi ser även att Nimrod var en ättling till Ham, han som förbannades av Noa.9 Vilket naturligtvis blir en passande bild för Antikrist som kommer vara ”Ormens avkomma”, Ormen som också blev förbannad.10 Vi ser även att Nimrod är det trettonde släktledet från Adam.

Nimrod beskrivs som ”den förste som fick stor makt på jorden”.11 Precis som Nimrod var en världshärskare kommer den kommande Antikrist vara en världshärskare.12 Nimrod var ”en väldig jägare inför Herren”, vilket alla rabbiner och bibellärare är överens om betyder att han var i uppror mot Herren. Detta precis som den kommande Antikrist kommer vara.

Nimrod var också en kung i ett rike som hade sin början i Babel. Han expanderade sedan till Assyrien och byggde Nineve.13 Antikrist kommer vara starkt kopplad till både Babel och Assyrien.14 Det är även i samband med detta hela jorden kommer samman och bygger Babels torn. På samma sätt kommer världen enas under Antikrist15 och resas upp i uppror mot Herren. Och precis som Herren ”steg ner” och omintetgjorde människornas planer vid Babels torn kommer Jesus stiga ner och omintetgöra människornas planer under Antikrist.16

Abimelek

Abimelek var son till domaren Gideon. Abimelek slaktade 70 av sina bröder17 och var därmed en blodig förföljare av Israel och Guds folk, i likhet till den kommande Antikrist. Han blev sedan kung i Israel. Det är anmärkningsvärt att han satt på tronen under Israels andliga avfall och trolöshet18, vilket gör honom till en perfekt bild på Antikrist. Det finns ännu fler bilder men den kanske häftigaste är att han dör av ett dödligt huvudsår, för att sedan dö av svärdet.19 Det här är precis samma progression som Antikrist som får ett dödligt huvudsår och som sedan kommer dö av svärdet.20 Denna progression äger även rum i Goliats och flera andra individers liv, alla som är förebilder till Antikrist.

Saul

Finns många paralleller i Sauls liv till Antikrist. Saul var den perfekte ledare sett med mänskliga ögon: ståtlig, stark mm.21 precis som Antikrist på alla sätt och vis kommer vara den perfekte kandidaten, supermänniskan. Folk kommer till och med brista ut ”Vem är som vilddjuret?”22

Innan Saul blev kung i Israel hade Israel inte någon kung. Det styrdes på annat vis innan. Sedan efter Sauls regeringstid trädde David fram som kung. Typologin här är onekligen häftig. Idag i modern tid har vi ett Israel utan kung liksom på domartiden. Sedan kommer Antikrist träda fram som kung i landet, innan han blir besegrad och Guds val av kung Jesus, Davids Son, träder fram.

Saul var upprorisk mot Gud23 och han hatade Guds smorde, David. Han mördade dessutom Guds tjänare i 1 Samuelsboken 22:17-18. Allt detta utgör honom som en perfekt bild på Antikrist. Slutligen får Saul först ett dödligt sår innan han dör av ett svärd.24 I exakt likhet till Vilddjuret Antikrist i Uppenbarelseboken 13.

Goliat

Goliat är en av de tydligaste modellerna för Antikrist. Först och främst är han en jätte, en så kallad ”nefilim” 25, vilket innebär att vi kan betrakta honom som ormens avkomma. Sedan har vi hur han är fylld med högmod och arrogans. Han är även en skicklig talare som skryter och hädar Gud. Vilket alla är beskrivningar av Antikrist i Bibeln.26 Han går emot Guds folk och dessutom kopplas han till Vilddjurets tal 666. Han var nämligen sex alnar hög hade sex delar i sin vapenrustning och hans spjutspets vägde 600 siklar.27

Parallellerna mellan Goliat och Antikrist finns också i hur de dör. Det står faktiskt två gånger i 1 Samuelsboken 17 att Goliat dog. Först när David slungade en sten rakt i hans huvud28, men sedan också när han högg av honom huvudet med ett svärd.29 Så först säger helige Ande i texten att David dödade Goliat med ett huvudsår. Sen står det att han dödade honom IGEN, med svärd. Typen blir därför mycket tydlig till hur Antikrist dör av ett dödligt huvudsår, men också sedan blir besegrad av svärdet. Sen att David som är en förebild till Kristus besegrar Goliat är naturligtvis ingen slump.

Andra provocerande paralleller är hur innan David besegrar Goliat med en sten, så står det att han besegrat lejon och björn.30 För den som läst Daniel kapitel 7 blir parallellerna uppenbara. Där har vi hur Jesus Kristus först kommer besegra världsrikena som symboliseras av bl.a. lejon och björn innan han besegrar Vilddjurets rike. Daniel kapitel 2 är ett parallellt kapitel till 7 och där får vi även information hur det sista världsriket (Vilddjurets) kommer besegras: genom en sten.31

Goliats armé vigdes sedan åt himlens fåglar och hela världen skulle förstå att Israel har en Gud:

”Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud.” (1 Samuelsboken 17:46)

Åter igen har vi paralleller till hur Antikrists armé vigs åt himlens fåglar i Uppenbarelseboken 19:17-21 och hela världen skulle sedan förstå att Israels har en Gud.

Absalom

Det går att läsa om Absalom, son till kung David i 2 Samuelsboken. Den första parallellen vi ser till Antikrist är betydelsen av hans namn. Absalom betyder ”fredens fader”. När man läser om honom kan man se att han gång på gång igen framställdes som en fridens man, för att hela tiden bära stridslystnad i sitt hjärta. På liknande sätt kommer Antikrist framträda som den utlovade fridsfursten, innan hans sanna natur uppenbaras.32 Absalom var en mördare33 och försökte vinna till sig riket genom smicker.34 Vilket naturligtvis är vad Antikrist också kommer göra.35

Vi ser också att Absalom hade mycket tilltalande fysiska drag36, lite som Saul och vara en perfekt kandidat med mänskliga ögon. Han utövar också religiöst hyckleri37 likt den kommande Antikrist.

När Absalom börjar ta över makten genom sitt skickliga tal tvingas de trogna efterföljarna till David fly ut i öknen.38 Vilket är en övertydlig bild på det som kommer ske även i den sista tiden, då de som är trogna den sanne Guden kommer tvingas fly ut i öknen när Antikrist tar makten och utövar sin hädelse.39

Absalom reste upp en minnessten åt sig själv40, liksom Vilddjuret kommer resa upp en bild.41

Slutligen ser vi hur Absalom dör: han fastnar med sitt huvud i ett träd när han red på sin mulåsna. Att fastna med huvudet innebar hans säkra död, för sedan blev han nedhuggen.42 Detta blir därmed en bild på Antikrist som först får ett dödligt huvudsår innan han blir nedhuggen.

Summering av förebilder till Antikrist

Det finns ett ganska avsevärt stort nummer av individer som är skuggbilder till Antikrist på ett eller flera sätt. Utan att gå in för mycket i detalj på resterande följer här en summerande lista. Det är dock väldigt intressant hur många som associeras till ett dödligt huvudsår (eller en död associerat till huvudet) eller att dö av svärdet: Sisera, Abimelek, Absalom, Saul, Goliat, Haman, Judas utsätts alla för det.

Lista:
  • Kain (1 Mosebok 4)
  • Lemek (1 Mosebok 4)
  • Nimrod (1 Mosebok 10-11)
  • Kedorlaomer (1 Mosebok 14)
  • Farao (2 Mosebok)
  • Balak (tillsammans med Bileam utgör de en modell för duetten Antikrist + Falske profeten) (4 Mos 22)
  • Sisera (Besegras i megiddo, armageddon) (Domarboken 4)
  • Abimelek (Domarboken 9)
  • Adoni-Sedek (Josua 10)
  • Saul (1 Samuelsboken)
  • Goliat (1 Samuelsboken 17)
  • Salomon (2 Krön 9 mm.)
  • Absalom (2 Kungaboken 15-18)
  • Sanherib (2 Kung 18-19)
  • Nebukadnessar (Daniel 3)
  • Antiochos IV Epifanes (Daniel 8)
  • Haman (Ester)
  • Herodes (NT)
  • Judas (NT)

Salomo – en förebild till Kristus

Tiden Salomo regerade i Israel var troligtvis den mest fantastiska tiden någonsin i Israels historia. Hans välde och rikedom var överväldigande och fred rådde under hela hans tid som regent.

När det kommer till Salomos typologiska roll i Bibeln är den extremt intressant. Han är en av de få (om inte den enda) vars liv både är en förebild till den kommande Messias och Antikrist.1 Hur kan det komma sig? Jo därför att hans leverne tyvärr gick utför i slutet av sina levnadsdagar, jämfört med hur fantastiskt det inledde.

Denna artikel kommer dock behandla Salomo som förebild till Kristus. Hur hans liv liksom otaligt många andra karaktärer i Gamla Testamentet är en profetisk modell i förväg till Jesus Kristus tjänst och uppdrag.

Tusenårsriket

Den absolut tydligaste profetiska modell Salomos liv utgör är i relation till hur eran såg ut under hans regerande. Om det finns en ofullkomlig modell på hur Jesu fullkomliga rike på jorden kommer se ut, är det denna.

Uppenbarelseboken 20 lär tydligt och klart att Jesus kommer regera på jorden i tusen år innan de nya himlarna och den nya jorden skapas. Detta kommer vara ett fredsrike som uppfyller många av den ännu ouppfyllda löftena funna i Gamla Testamentet. Det finns inte överdrivet många passager i Bibeln som behandlar detta kommande tusenårsrike, även om t.ex. Jesaja, Hesekiel, Mika, Habackuk och Uppenbarelseboken berör det.

Det intressanta för våra syften är dock att se de otroliga likheterna mellan Salomos rike och Kristus kommande rike.

Regerandet inleds med dom och hämnd

Först och främst inleder Salomo sitt regerande med att skipa rättvisa och utkräva hämnd på sin faders fiender.2 Vissa människor som hade levt under Davids rike hade kommit undan med hemska brott, men nu när Salomo kom till makten fick de sitt rättvisa straff. Detta i likhet till hur det kommer se ut när Jesus kommer till jorden för att regera. Han kommer då för att skipa rättvisa och utkräva hämnd på sin Faders fiender.3 Precis som barmhärtighet och tålamod hade visats mot syndarna i Davids rike, har Gud visat det mot syndare idag hittills och ger dem tid att omvända sig. Det kommer emellertid en dag då Jesus återvänder och sätter upp sitt rike för att döma de onda männen som ännu inte omvänt sig.4

Fredsrike

En av de saker som verkligen utmärkte kung Salomos rike var att fred rådde under hela hans livstid.5 Precis som Salomos rike präglades av fred kommer det just vara ett av de utmärkande karaktärsdragen i Jesu kommande rike:

”Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.” (Jesaja 2:4)

”Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall göra detta.” (Jesaja 9:5-7)

Uppbyggandet av templet

Precis som Salomo byggde upp templet åt Herren under sitt regerande,6 kommer Jesus Kristus göra samma sak. Templet Jesus kommer bygga under sitt fysiska regerande på jorden är antagligen det som beskrivs för oss i Hesekiel 40-48 (då det ännu aldrig byggts). Sakarja gör det dessutom klart för oss att Messias kommer bygga ett tempel:

“Så säger Herren Sebaot: Se, en man, hans namn är Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga Herrens tempel. 13 Ja, det är han som skall bygga Herrens tempel. Han skall vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst skall han vara på sin tron, och frid skall råda mellan båda.” (Sakarja 6:12-13)

Förutom detta tempel som ska byggas är även varje medlem i kyrkan redan Guds tempel (1 Korintierbrevet 6:19), och Jesus är den som byggt detta tempel.7

Templet fylldes med härlighet

När tempelbygget under Salomo var färdigt och Guds ark hade placerats i det allra heligaste, visade Gud sitt behag i detta genom att fylla templet med sin närvaro och härlighet. Precis som templet Salomo byggde fylldes med Guds härlighet i 1 Kungaboken 8:6-11, kommer templet Jesus Kristus byggt fyllas med Guds härlighet i Hesekiel 43.8

Israels upphöjande bland nationerna

Under kung Salomos tid var ett av de utmärkande dragen hur högt aktat Israel var bland de andra nationerna. När drottningen av Saba besökte riket blev hon helt överväldigad. Salomos regeringstid hade fantastiskt inflytande på rikena runt omkring och Israel hade som nation en utmärkande överlägsenhet.9

Liknande sak kommer ske i Jesu tusenårsrike:

”Det skall ske i den yttersta tiden, att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Och alla folk skall strömma dit.” (Mika 4:1)

Nationerna kom år efter år och gav gåvor till Israel och dess kung

”Från alla länder kom man för att besöka Salomo och höra den visdom som Gud hade lagt ner i hans hjärta. 25 Var och en förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.” (1 Kungaboken 10:24-25)

Precis samma sak kommer ske under Jesu regeringstid på jorden. Jesaja 60 skildrar tydligt hur nationerna kommer bära fram rikedom och gåvor till Israel och dess Helige. Sakarja 14:16 talar dessutom om hur det kommer vara årlig visit till kungen i Jerusalem från de andra nationerna.10

Ord var inte nog för att beskriva rikets härlighet

”Och hon sade till kungen: “Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet. Jag ville inte tro det, förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Men se, inte ens hälften hade berättats för mig. Du har långt mer vishet och rikedom än jag hört genom ryktet.” (1 Kungaboken 10:6-7)

Vi befinner oss i samma situation där vi inte kan lyckas beskriva verkligheten av Jesu kommande rike till fullo. Det är så långt mycket mer än vad vi förmår att artikulera eller tänka oss.

”Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” (1 Korintierbrevet 2:9)

Likheter mellan Salomo och Kristus

I Nya Testamentet gav Jesus ett chockerande uttalande inför sina åhörare. Han påstod sig vara ”något som är större än Salomo.”11 Med tanke på att Skriften tydligt lär att Salomo är den visaste som någonsin levt och kommer leva12, kan Jesus inte menat annat än att han påstod sig vara den som gett Salomo vishet. Då Jesus väljer att jämföra sig med Salomo i ovan nämnda passage är det intressant att se deras likheter och hur Salomo verkligen var en bild i förväg på den kommande Kristus.

Liksom Salomo var fyllt med vishet och kunskap13 är ”vishetens och kunskapens alla skatter gömda” i Jesus Kristus (Kolosserbrevet 2:3).

Både Salomo och Jesus var och kallades ”Davids son”. Båda såg på sig själva som ”Guds tjänare” trots sin upphöjda position.14 Båda hörde Guds röst.15

Båda offrande dessutom storslaget.16 Även om Salomos storslagna, frikostiga offrande inte kan mätas med det ultimata offret Jesus Kristus gjorde finns det ändå likheter. De höll inte tillbaka i sitt givande och blev till stor välsignelse för människor.

Det sägs om Salomo när han blev utfrågad att han kunde ”ge svar på allt”17, vilket även känns som en naturlig beskrivning av Kristus som vet allt.

Innan Salomos liv gick utför och snarare utvecklades till en typ av Antikrist hade han en fru, faraos dotter – en hedning.18 Det är otroligt intressant att se hur ofta den profetiska modellen av en hednisk brud (fru) dyker upp i relation till förebilder till Kristus. (Adam, Isak, Josef, Moses, Boas mm.) Speciellt med tanke på att Jesus Kristus tagit sig en brud i församlingen19 vars majoritet utgörs av hedningar.

Den absolut tydligaste typologin är emellertid som redan poängterat funnet i deras riken.

Lista:

  1. Salomo var fylld med vishet och kunskap (1 Kung 4:29) – i Kristus finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda (Kol 2:3)
  2. Både Salomo och Jesus kallas ”Davids son”
  3. Både Salomo och Jesus var Guds tjänare (1 Kung 3:7-8, Matt 20:26-28)
  4. Båda offrade storslaget (1 Kung 3:4, 8:63, Ef 5:2)
  5. Båda kunde ge svar på alla de frågor de blev ställda (2 Krön 9:2)
  6. Salomo tog sig en hednisk brud, faraos dotter (1 Kung 3:1) – Kristus har tagit sig en ”hednisk brud” i församlingen (Ef 5:25-32 mm.)
  7. Salomo var kung över den enade nationen Israel och regerade i Jerusalem – Jesus Kristus kommer vara kung i Jerusalem över den enade nationen Israel (Hes 37:15-28, Sakarja 14 mm.)
  8. När Salomo regerade rådde fred (1 Kung 4:24-25) – När Jesus regerar kommer fred råda (Jes 2:4, 9:5-7 mm.)
  9. Salomo inledde sitt regerande med dom och hämnd (1 Kung 2:25-46) – Jesus Kristus kommer inleda sitt regerande på jorden på liknande sätt (Matt 25:31-32, Upp 19:11-21)
  10. Salomo byggde upp ett tempel åt Herren när han regerade (1 Kung 6:1-38) – Kristus kommer bygga upp ett tempel åt Herren när han regerar (Sak 6:12-13, Hes 40-48)
  11. Templet Salomo byggde fylldes med Herrens härlighet (1 Kung 8:6-11) – Templet Kristus bygger kommer fyllas med härlighet (Hes 43)
  12. Israel utmärkte sig som nation under Salomos regeringstid (1 Kung 10) – liknande sak kommer ske under Kristus regeringstid (Mika 4, Jesaja 2)
  13. Ord var inte nog för att beskriva Salomos rikes härlighet (1 Kung 10:6-7) – Ord är inte nog för att beskriva Jesu rikes kommande härlighet (1 Kor 2:9 mm.)
  14. Nationerna kom år efter år och gav gåvor till Israel och dess kung Salomo (1 Kung 10:24-25) – Nationerna kommer komma år efter år och ge gåvor till Israel och dess kung Jesus Kristus (Jes 60, Sak 14 mm.)
  15. De som tillhörde Guds folk fick under Salomo stå över de som inte gjorde det (2 Krön 8:7-9) – De som tillhör Guds folk kommer under Jesus Kristus få regera över de som inte tillhör Guds folk (Upp 2:26-27, 3:21, 20:6)

Boas – en förebild till Kristus

Ruts bok är en av de mest fascinerande böckerna i Bibeln. Denna fyra kapitel korta bok är laddad med profetiska mönster. En av bokens huvudkaraktärer är Boas. En karaktär vars liv på ett tydligt sätt modellerar Kristus. Boas är den store hjälten i boken, återlösaren och parallellerna mellan honom och Jesus Kristus är väldigt häftiga. Som sagt, Jesus är på varenda sida i hela Bibeln – även i Ruts bok. Denna gång funnen i det typologiska mönstret hos Boas.

Boas och Kristus

Boas var en man från staden Betlehem och specifikt Juda stam. Detta i likhet till Kristus, som var av Juda stam och föddes i staden Betlehem. Boas återfinns även senare i Jesu Kristi släktled, då han är förfader till kung David.1 Boas tar precis som Kristus sig en hednisk brud. Boas roll och hans koppling till Kristus uppenbaras emellertid som tydligast i deras roll som återlösare. Något vi ska kolla närmare på och vad det innebär.

Återlösning

I Ruts bok är Boas återlösaren och i hela det bibliska panorama du och jag står inför är Kristus den store återlösaren. Men vad innebär det egentligen och vad är återlösning?

För att förstå sig på handlingen kring Rut och Boas måste man känna till vad en återlösare (hebreiska: goel) är för något.

Återlösning innebär att man ”köper tillbaks” något till dess forna skick eller ägare. Lite som man kan återköpa något från en pantbank. Det är därför man brukar kunna tala om att Kristus ”återlöst” – det vill säga friköpt – oss syndare från det dödsstraff vi ådragit oss via synden och för oss tillbaka till den relation och status vi hade innan syndafallet. 

När judiska folket intog landet Israel var Herren mycket noggrann med att betona att det var hans land som han gett till dem. Det betyder att ingen som köpte och sålde jord ”ägde” marken, utan istället sålde och köpte man snarare det vi idag skulle kalla ett ”lånekontrakt” eftersom marken ultimat ägs av Gud enligt 3 Mosebok 25:23-28, 47-55. Eftersom Gud sågs som den verkliga markägaren i Israel sågs varje markägare som en hyresgäst som behövde lyda Herrens bud. 

När man sålde mark ingick därmed också regler för hur det skulle kunna bli ”återlöst”. Det innebär att ifall du sålde din mark för någon annan att bruka den, skulle på själva rullen där kontraktet skrevs även innehålla reglerna för hur det senare kunde bli återlöst av din släkt. En återlösare (hebreiska: goel) är därför en släkting med rätt och skyldighet att återlösa mark tillbaks till dess ursprungliga familj. Återlösning gällde dock inte bara mark, utan en återlösare kunde även återlösa en anhörig som blivit såld till slav, eller inlösa en fattig eller avliden anhörigs egendom.2

Guds regler kring återlösning innebar också att var femtionde år (på jubelåret) skulle mark returneras till sina ursprungliga ägare om någon tvingats sälja på grund av till exempel fattigdom. (Israel höll dock aldrig reglerna kring jubelåren historiskt sett. Någonting som orsakade enorma konsekvenser. 2 Krönikeboken 36:21 mm.)  

En goel är därför en släkting med rätt och skyldighet att återlösa en anhörig som blivit såld till slav, eller inlösa en fattig eller avliden anhörigs egendom.3 I vår historia här är Boas en återlösare. Boas blir därför i denna historia en tydlig bild på Kristus.

Boas som återlösare

När vi kommer till Ruts bok och hur det går till när Boas återlöser är det så att vi ser att lagen om återlösning inte endast gällde marken. I Israel tillät lagen som sagt en manlig släkting att köpa marken av en avliden landägare för att se till att den hölls inom familjen. Det fanns dock också hållhakar. Återlösaren hade också skyldighet att ta till sig sin döde släktings fru om hon var barnlös för att upprätthålla den dödes namn.

Vi ser detta i Rut 4 när återlösaren blir erbjuden att återlösa marken åt Noomi och Rut. Släktingen väljer att inte återlösa då det skulle innebära att han också skulle behöva ta till sig Rut som hustru. Turen går därför över till Boas som är näste man i ledet. Boas återlöser marken gladeligen och tar sig Rut till hustru:

Boas gick upp till stadsporten och satte sig där. Då kom återlösaren förbi, den som Boas hade talat om. Boas sade: “Kom och sätt dig här, min vän.” Och han kom och satte sig. Därefter tog Boas till sig tio män av de äldste i staden och sade: “Sätt er här.” Och de satte sig. Sedan sade han till återlösaren: “Den åkermark som tillhörde vår broder Elimelek vill Noomi sälja, hon som kom tillbaka från Moabs land. Därför tänkte jag meddela dig detta och säga: Köp marken inför dem som sitter här och inför mitt folks äldste. Vill du lösa in den, så gör det. Men om du inte vill lösa in den så säg mig det, så att jag vet. För ingen annan än du har den rätten och näst dig jag själv.” Han sade: “Jag löser in den.”

Boas sade: “När du köper marken av Noomi, då köper du den också av den moabitiska kvinnan Rut, den dödes hustru, för att uppväcka den dödes namn över hans arvslott.” Återlösaren svarade: “Då kan jag inte lösa in den, för då skulle jag skada min egen arvslott. Lös du in det jag skulle ha löst in, för jag kan inte göra det.”  Vid inlösen och ägarbyte var det förr i tiden sed i Israel att den ena parten, för att stadfästa avtalet, drog av sig sin sko och gav den åt den andre. Detta gällde som bekräftelse i Israel. Återlösaren sade till Boas: “Köp det du!” Och han tog av sig skon. Då sade Boas till de äldste och till allt folket: “Ni är i dag vittnen till att jag av Noomi har köpt allt det som tillhört Elimelek och allt det som tillhört Kiljon och Mahlon. Samtidigt har jag också förvärvat moabitiskan Rut, Mahlons hustru, till hustru åt mig för att uppväcka den dödes namn över hans arvslott, så att den dödes namn inte blir utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. Ni är i dag vittnen till detta.” (Rut 4:1-10)

Boas som en typ av Kristus

Då Boas återlöser land som fallit i någon annans händer medan de ursprungliga ägarna varit i främmande land, samt tar sig en hednisk hustru, tycker jag parallellerna till Kristus är extremt uppenbara. Det som sker i Uppenbarelseboken är just det: Jesus Kristus köper tillbaks det land som fallit i någon annans händer. Både i fråga om landet Israel, samt planeten jorden. Han tar sig även sig en hednisk brud i församlingen.

Paralleller till oss

Återlösningen har tydliga paralleller till mänsklighetens situation. Vi blev tilldelade jorden och att förvalta den. Vi sålde den dock rakt in i den Ondes våld.4 Människan var oförmögen att betala skulden vi orsakat. Endast en återlösare kunde betala priset och återlösa mänsklighetens förlorade arvedel. Men vem skulle kunna vara kapabel att betala en skuld så stor, en skuld som innefattar hela mänskligheten? (Uppenbarelseboken 5:1-5)

Endast Gud själv kunde möta den lösensumman. Därför valde Gud att bli en människa, en ”nära släkting”  (goel) till Adam för att betala återlösningspriset för oss. Han blev en människa för att cirka 33 år senare betala priset för hela mänskligheten på ett blodigt kors. Sedan är det dags för honom att närma sig Fadern och öppna bokrullen med rättigheterna till jorden efter att han mött återlösningskravet.

Kristus vår återlösare

Uppenbarelseboken behandlar antagligen just detta. Aposteln Johannes börjar gråta eftersom ingen i himlen och på jorden var funnen värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill. Ingen ängel kunde kvalificera sig eftersom det behövde vara en släkting till Adam. Det var det mänskliga släktet som sålt in sig själv i syndens och dödens slaveri och det skulle krävas en människa för att återlösa. Men plötsligt träder någon fram i denna hopplösa scen i Uppenbarelseboken:

“Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill.” (Uppenbarelseboken 5:5)

Sedan sjunges den nya sången. Sången som deklarerar att Jesus Kristus är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill då han har friköpt (återlöst) mänskligheten med sitt blod.

“Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk. Du har gjort dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden.” (Uppenbarelseboken 5:9-10)

Bibelns budskap centrerar därmed kring den återlösning Jesus Kristus utfört åt mänskligheten.

Ännu fler paralleller mellan Boas och Jesus

Det finns ett väldigt betydelsefullt element i Boas återlösningshandlande värt att lysa upp som pekar på Kristus. När Rut lägger sig vid Boas fötter, tar Boas inte henne till sin brud. Han talar nämligen om för henne att det finns en närmre släkting än honom själv som har rätten att återlösa henne.5 Boas agerar därmed helt i linje med vad Guds lag uppenbarar i Fjärde Mosebok 27:8-11 och 3 Mosebok 25:25. Det innebär att hur mycket Boas än älskade Rut behövde han följa lagen och uppfylla dess krav innan han kunde närma sig henne och återlösa henne.

Det här är en fantastisk bild på Kristus. Han uppfyller först lagens krav för att sedan betala priset åt oss på korset för vår återlösning.6 Som Filipperbrevet 2:8-9 uttrycker det: ”När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.” Hur mycket Jesus än älskade oss behövde han först uppfylla lagens krav innan han kunde närma sig oss och ta oss (församlingen) till brud.7 Jesus var lydig Guds lag ända in till döden, för att sedan återlösa oss.

Typologin är överväldigande när man tar med Rut och Noomi i bilden

Typologiskt perspektiv:

Noomi, Ruts svärmor = Israel

Boas = Kristus

Rut = Församlingen

  • Rut som är en hedning, får komma in bland Guds folk som ett resultat av Noomis exil  – Församlingen, som till mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan.
  • Rut är inte en ersättning till Noomi – liksom församlingen inte ersätter Israel (Rom 9-11)
  • Rut får lära sig om Boas via Noomi – Församlingen får lära sig om Kristus genom den fantastiska judiska bakgrund vi har i hela Gamla Testamentet (Rom 9:1-5 mm.)
  • Noomi möter Boas personligen efter att Rut gjort det. Rut får reda på saker om Boas genom Noomi, och Rut kommer till Boas via det Noomi förkunnat –  Israel kommer bli frälst och få möta Kristus efter församlingen (Rom 11:25-27). Trots detta har församlingen fått reda på saker om Kristus genom det enorma judiska arvet i Gamla Testamentet. 
  • Rut lämnade sina gudar för den Sanne Guden (Rut 1:16) –  Kyrkan har lämnat sina avgudar för den ende sanne Guden (1 Kor 12:2)
  • Hur mycket Boas än älskade Rut behövde han invänta henne – Hur mycket Kristus än älskar varje individ är det bara de som kommer till honom som kan bli hans brud
  • Rut lägger sig på tröskplatsen vid Boas fötter – tröskplatsen är en symbol för dom i Skriften (Matt 3:12, Ps 1:4-5 mm.) Församlingen kommer lägga sig vid Jesu fötter i Upp 4:9-10, men istället för att bli dömd finna nåd likt Rut
  • Rut fick nåd av Boas (Rut 2:10-13) – Församlingen får nåd och åter av Kristus
  • Rut föll ner och bugade sig inför Boas (Rut 2:10) – Församlingen kommer böja knä inför Kristus
  • Rut blir erbjuden vin och bröd av Boas (Rut 2:14) – En skuggbild av hur Kristus ger nattvarden till sin församling
  • Boas kom från Betlehem – Kristus är född i Betlehem (Mika 5:2)
  • Boas återlöser marken åt Noomi och tar Rut till brud – Kristus återlöser landområdet Israel till sitt och ska regera därifrån samtidigt som han tar sig sin hedniska brud i församlingen
  • Rut blir köpt av Boas via återlösningslagen – Kyrkan är köpt av Kristus med hans blod (Apg 20:28) och genom återlösningen (Upp 5:)
  • Rut ska ”tvätta sig, smörja sig och klä sig fin” (Rut 3:3) innan mötet med Boas – Församlingen ska tvätta sig i ordet (Ef 5:26), ha olja i lampan (Matt 25:1-13) och klä sig fin (Upp 19:7-8) inför mötet med Kristus

Load More