Påsk och dess profetiska betydelse
Påsk
Påsk är ursprungligen inte en kristen högtid, utan en judisk, hämtad från Gamla Testamentet. Påsk är en minneshögtid från den historiska händelsen nedskriven i Andra Mosebok 12; där beskrivs det hur det gick till när Israels folk blev fria från slaveriet i Egypten. Det hebreiska ordet för påsk är pesach och betyder ”passera”.
I Andra Mosebok 12 kan vi läsa om hur Gud instruerar Israels folk att ta sig ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön på det hebreiska datumet “Nisan 10” (Det vill säga tionde dagen i hebreiska månaden Nisan). Efter de tagit sig lammet på det datumet skulle de förvara lammet i fem dagar (fram till den fjortonde dagen). På den fjortonde dagen i månaden (Nisan 14) skulle lammet slaktas i skymningen.
Efter att lammet blivit slaktat skulle folket ta av lammets blod och stryka det på dörrposterna och det övre dörrträet. Sedan skulle lammet ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. Inget av köttet fick lämnas kvar till morgonen och inget ben på det fick krossas. Samma natt gick sedan Herren genom Egypten för att döda allt förstfött och bara de som hade täckt sig med lammets blod slapp undan domen (domen passerade). Frågan vi får när vi läser detta blir: Varför? Och hur är detta en skuggbild av Jesus Kristus?
Jesus Kristus vårt påskalamm
När vi kommer till Nya Testamentet och slår upp evangelierna konfronteras vi direkt med hur Johannes Döparen introducerar Jesus med en av de märkligaste titlarna man kan tänka sig. Han utropar: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Johannesevangeliet 1:29)
Guds lamm? Vad i allsin dar betyder det. Det kanske inte klingar så konstigt i våra öron då vi hört det så många gånger, men om man bara lutar sig tillbaka och reflekterar över det är det en ganska märklig titel. Vad menade Johannes Döparen egentligen?
Det Johannes gjorde var att han pekade på att Jesus skulle vara uppfyllandet av det utlovade “lammet” i Gamla Testamentet. Profeten Jesaja hade nämligen i Jesaja 53 (skrivet cirka 700 år före Kristus) profeterat om att Messias skulle träda fram som ett lamm (i likhet med påsklammet från 2 Mosebok 12):
Johannes Döparen talar därmed om för oss att Jesus är uppfyllandet av denna profetia. Precis som varje man i Israel skulle ta sig ett lamm och slakta för att rädda sin familj från domen under den första påsken, skulle nu Gud ta sig ett lamm för att rädda de han älskar från den kommande domen. Parallellerna mellan Jesu liv och påsken i 2 Mosebok 12 är därmed väldigt häftiga.
Paralleller mellan Jesus och påsken
Likt lammet i 2 Mosebok 12 var Jesus felfri och syndfri.1 Liksom lammet skulle utväljas den 10:e Nisan innan det slaktades på den 14:e Nisan, presenterades Jesus för folket inridandes på en åsna i Jerusalem på datumet Nisan 102 för att sedan dö den 14:e Nisan, liksom påsklammet. Lammet bevarades i hemmet från det att det utvaldes till det att det slaktades, på samma sätt stannade Jesus i Jerusalem från det att han presenterades till dess att han slaktades på påskdagen.
Efter att lammet blev slaktat skulle dess blod strykas på trä, liksom Jesu blod utgjöts på trä. De som undkom domen i Egypten var bara de som var täckta med lammets blod; på samma sätt är det med Jesus, bara de som är täckta av hans blod är de som slipper undan domen.
”När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.” (Romarbrevet 5:9)
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Johannesevangeliet 3:16,18)
Det var inga goda gärningar som frälste Israels folk då, och det är inga goda gärningar som frälser någon nu. Det enda som spelar någon roll är om man är täckt med Lammets blod eller inte. Precis som påsklammet initierade Israels befrielse från slaveri, så är det samma sak för den kristne. Jesu offerdöd initierar vår befrielse från syndens slaveri.3
Påsklammet skulle stekas över eld.4 Eld talar ofta i Skriften om dom, på grund av dess hetta och förstörande kapacitet.5 Jesus hänger inte kvar över natten utan plockas bort direkt, precis som påsklammet inte fick lämnas kvar till morgonen.6 Dessutom är den isopstjälk de använder sig av i Johannesevangeliet 19:29 för Jesus, precis som en knippa isop användes enligt 2 Mosebok 12:22 när påsklammets blod ströks på träet.
Liksom påsklammet skulle ätas i all hast, dog Kristus mycket snabbt.7 Liksom lammet skulle ätas, talade Jesus om för sina åhörare att ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.” (Johannesevangeliet 6:53)
Det som även kan chockera en van läsare av Gamla Testamentet är att denna högtid med dess offer faktiskt inte är levitisk (det vill säga att offret man frambär inte måste ske via en levitisk präst), utan detta offer är något varje person gör individuellt. Lammet slaktas av varje familj och man måste personligen ta del av lammet.
Det är samma sak när det kommer till Kristus, du måste personligen ta del av honom, personligen ta del av hans blod – du kan inte be någon präst/pastor göra det åt dig.8
Måltiden skulle sedan bli ihågkommen för evigt. En stadga från släkte till släkte för att påminna folket om hur de blev räddade av Herren och lammets blod.9 På samma sätt instiftade Jesus en måltid i åminnelse av hans offerdöd, nattvarden, så att vi ständigt blir påminda om hur vi blivit räddade undan domen tack vare hans blod och brustna kropp.
Annan detalj värd att notera är Uppenbarelseboken 11:8 som säger angående Jerusalem: ”…den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst”. Liksom lammet blev slaktat i Egypten, slaktades Jesus på en plats som andligt talat kallas Egypten.
Judiska påskseden
Förutom de fantastiska paralleller vi finner i den bibliska texten finns det enormt mycket att lära sig från de judiska sederna och deras tradition kring hur de firar påsk. Insikter som även kanske kommer hjälpa oss förstå vad Jesus menade när han sa vissa saker i Nya Testamentet:
Påskmåltiden kallas sedermåltid av judarna och är en rituell måltid som firas till minne av uttåget ur Egypten. ”Seder” är hebreiska och betyder ”ordning”. Ordningen är till så att de viktigaste detaljerna i berättelsen om hur Herren befriade sitt folk inte glöms bort.
Cirka 1400 år före Kristus när påskmåltiden först instiftades i den bibliska texten innehöll måltiden tre huvudingredienser: Ett lamm stekt över eld tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. Ju längre in i historien vi kommer broderas dock måltiden ut ytterligare via tradition och när Jesus äter sedermåltiden med sina lärljungar har den fått ytterligare element introducerat. Även om vi inte kan veta med full visshet exakt hur Jesus och hans lärljungar åt påskmåltiden finns det mycket vi kan lära oss från sedermåltiden. Sedern innehöll förutom ett lamm, osyrat bröd och bittra örter, även fyra vinbägare, färska örter, skål med saltat vatten, ”Haroseth/Charoses” (en blandning av äpplen, mandlar, russin och kanel blandat med lite vin) och ett hårdkokt ägg.
Förutom ingredienserna är även Haggadan mycket viktig till sedern. Haggadan är ett formulär som innehåller instruktioner för sedern. ”Haggada” betyder ”berättande” och delar roten till det ord som brukas i 2 Mosebok 13:8. Haggadan berättar vad man ska göra vid sedern; när, var och hur. Den moderna Haggadan är baserad på gamla skrifter i Mishna och kan dateras till minst andra århundradet.
Det är dock ingredienserna vi ska lägga fokus på här i vårt studie. Alla ingredienser pekar på minnet av uttåget, men för att tjäna våra syften ska vi lägga fokuset på vinet och brödet. Vinet och brödet pekar nämligen på ett tydligt sätt på Jesus och har även kommit att bli en viktig symbol inom kristendomen.
Fyra vinbägare
Vid påskmåltiden finns det fyra bägare. Dessa fyra bägare är till för att minnas allt Gud gjorde för folket och hans löften till dem. Deras betydelse är hämtade från 2 Mosebok 6:6-7:
“Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är Herren, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna.“
- Bägaren av avskildhet – ”Jag skall föra er ut…”.
- Befrielsens bägare – ”Jag skall rädda er…”
- Återlösningens bägare – ”Jag skall återlösa er…”
- Gemenskapens bägare – ”Jag skall ta er till mitt folk…”10
Det är specifikt den tredje bägaren, återlösningens bägare (även kallad välsignelsens bägare), som omnämns i evangelierna. Denna bägare dricks efter måltiden och det är om denna bägare Lukasevangeliet säger: ”På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er’”.11 Även Paulus nämner denna i 1 Korintierbrevet 10:16.
Jesus instiftar därför det nya förbundet i samband med påskmåltiden och den tredje bägaren, ett förbund som Jeremia, Hesekiel och Jesaja profeterat om.12
Värt att notera är att vissa källor påstår att påskvinet var rött (naturligtvis), men också blandat med vatten för att påminna om påsklammets blod. Låter det bekant?
”När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.” (Johannesevangeliet 19:33-34)
Direkt efter Jesus druckit den tredje bägaren vid den sista måltiden säger han: ”Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.”13
Här talar Jesus om för oss att han inte tänker röra den fjärde bägaren, den som symboliserar Herrens löfte om att ta dem till sitt folk, förrän han är tillsammans med dem i Faderns rike. Detta når sin kulmen vid uppryckandet, då Herren plockar hem oss för bröllopsmåltid.
”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Johannesevangeliet 14:2-3)
En dag ska vi få dricka det nya vinet tillsammans med Jesus i vår Faders rike. Vi ska vara hans folk och han skall vara vår Gud. Till och med vinbägarna i påskmåltiden förmedlar den profetiska informationen till oss.
Matza, det osyrade brödet
På sederbordet ligger inte bara ett, utan tre osyrade bröd. Dessa bröd är platta och har blivit ”punkterade” (eller genomborrade om du vill). De tre bröden är inlindade i ett tygstycke, tills det sedan är dags att bryta det mittersta brödet. Matza-brödet som ligger i mitten bryts i två delar, där den ena avbrutna delen sedan sveps in i ett tygstycke kallad afikoman. Fadern i huset, som är ledare för påskfirandet, tar sedan afikoman och gömmer den. Den förblir dock inte gömd, utan barnen går sedan på jakt efter afikoman tills de funnit den och vecklar sedan ut brödet ur tyget.
Varför det är tre bröd har en lång historia och brukar motiveras på diverse sätt. En teori är för att Abraham fick tre himmelska middagsgäster på besök en dag och bad Sara hastigt baka bröd av tre mått mjöl. Det kan också argumenteras att det är för att det fanns tre patriarker: Abraham, Isak och Jakob. När vi nu ser tillbaka på måltiden med nytestamentliga ögon kan man inte undvika att tro att det troligtvis symboliserar treenigheten. Extra provokativt blir det när de tre bröden brukar vara inlindade i ett tygstycke, så att de samtidigt som de är tre bildar en enhet.
Matza-brödet pekar på Jesus på extremt många sätt. Först och främst är det osyrat bröd. Surdeg är en symbol i Skriften för synd. Detta då surdeg gör så att brödet sväller upp (symbol för stolthet och högmod, roten till synd). Det osyrade brödet representerar därför Jesu syndfria kropp.
Brödet innehåller hål (likt Jesus blev stucken i sidan) och har ränder (som Jesu sår efter gisselslagen). Dessutom är det specifikt det andra brödet, det mittersta, som blir brutet, liksom det är den andra personen i treenigheten som blev bruten. (Jesus hängde dessutom i mitten av tre kors på Golgata). Halva brödet som bröts placeras sedan in i ett tygstycke – en symbol för hur Jesu döda kropp blev insvept i en linneduk av Josef av Arimatea. När afikoman sedan göms undan under sedermåltiden är det en bild på hur Jesu kropp lades i en grav. När afikoman sedan blir upptäckt av barnen och kommer fram ur sitt gömställe har vi en symbol för uppståndelsen.
Lista:
- Varje person skulle utvälja ett lamm (2 Mos 12:3) – Gud utvalde sitt lamm i Jesus (Joh 1:29)
- Lammet skulle vara av hankön (2 Mos 12:5), något Jesus uppenbarligen var.
- Lammet skulle vara utan fel (2 Mos 12:5) – Jesus ”hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.” (Jes 53:9, 1 Pet 2:22)
- Lammet skulle utväljas på datumet Nisan 10 (2 Mos 12:3) – Jesus presenterade sig för Israel på Nisan 10 (Luk 19, Matt 21, Mark 11 mm.)
- Lammet skulle slaktas (2 Mos 12:6) – Jesus blev slaktad likt ett lamm (Jes 53:7, Upp 5:12)
- Jesus dog under påskhögtiden, liksom lammet blev slaktat då. (Matteus 26:2)
- Lammets blod ströks på trä (2 Mos 12:7) – Jesu blod utgjöts på korsets trä (Kol 1:20)
- Folket blev fria från slaveriet tack vare Gud och lammet – Vi blir fria från syndens slaveri tack vare Guds lamm (Rom 8:2 mm.)
- Frälsning undan domen kom genom att applicera lammets blod i tro, inte genom några goda gärningar – precis samma sak med Jesus (Joh 3:16, Ef 2:8-9 mm.)
- Inte ett ben krossades på lammet (2 Mos 12:46) – Inte ett ben krossades på Jesus (Psalm 34:21, Joh 19:33)
- En knippa isop brukades för att stryka lammets blod på dörrposterna (2 Mos 12:22) och isopstjälken dyker även upp i samband med Jesu korsfästelse (Joh 19:29)
- Lammet stekt över eld (symbol för dom) (2 Mos 12:9) – Jesus tog på sig domen för världens synd (Jes 53:7-8, 1 Joh 2:2)
- Lammet skulle tas del av varje familj individuellt (2 Mos 12:3) – Jesus måste tas emot individuellt (Upp 3:20, Joh 1:12 mm.)
- Lammet skulle ätas (2 Mos 12:11) – Jesus sa att om vi inte ”äter hans kött” har vi ingen del i honom (Joh 6:53)
- Lammet skulle ätas i all hast, med skor på fötterna och redo att flytta (2 Mos 12:11) – Alla som tagit del av Kristus ska vara iklädda fridens evangelium som skor på fötterna (Ef 6:15) och vara redo att flytta (Matt 24:44 mm.)
- Lammet fick inte lämnas kvar till dagen efter och skulle ätas i all hast (2 Mos 12:10-11) – Jesus dog mycket snabbt och plockades ner från korset i all hast (Joh 19:31, Mark 15:44 mm.)
- Lammet slaktades i Egypten – Jesus slaktades i andliga Egypten (Upp 11:8)
- Påskmåltiden är till för att minnas befrielsen genom lammets blod (2 Mos 12:24-27) — Nattvardsmåltiden är till för att minnas befrielsen genom Lammets blod (1 Kor 11:23-26)
Seder
- Måltiden innehåller bröd + vin – Symboler för Jesu kropp och blod
- Osyrat bröd – syndfri kropp
- punkterad Matza – genomborrad kropp
- randig matza – Jesu sårmärkta kropp
- Brödet bryts – Jesu kropp blev bruten
- Specifikt brödet i mitten som bryts (bröd nummer två) – Specifikt den andra personen i gudomligheten som bryts.
- Brödet sveps in i ett tygstycke – Jesu kropp blev insvept i en linneduk
- Brödet göms undan en tid för att sedan komma fram igen – Jesu kropp var gömd i graven en tid, för att sedan uppstå.
- Vinet som dricks är rött och blandat med vatten – Det rann vatten och blod från Jesus när han blev genomborrad (Joh 19:33-34)
- (Se texten för utförligare utläggning kring vinbägarna)