Pingst och dess profetiska betydelse
Pingst
Mellan de tre vårhögtiderna och de tre hösthögtiderna har vi Shavuot, veckohögtiden. Pingsten är en av de tre obligatoriska högtiderna för alla män att delta i.1 Historiskt sätt firas denna högtid även till minne av laggivandet på Sinai berg då man tror den gavs på Shavuot, något den bibliska texten verkar bekräfta.2
Denna högtid firas efter en ganska udda formel: räkna femtio dagar efter förstlingsfrukten, fram till dagen efter den sjunde sabbaten.3 Detta innebär att högtiden inte har ett fastställt datum utan firas istället alltid på en söndag.
Personligen tror jag att Gud satt det som 50 dagar efter förstlingsfrukten och inte 50 dagar efter påsken just för att betona för oss att det är en uppstånden, levande Herre vi tjänar och inte en död.
Denna högtid, som går att läsa om i bl.a. 2 Mosebok 23:15-21, 5 Mosebok 16:9-17 och 4 Mosebok 28:26-31, kan summeras med att den firar skörden, två syrade bröd bärs fram som viftoffer, några djuroffer, man firar en helig sammankomst och man ska ”bära fram din hands frivilliga gåva, given efter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.”4
Högtidens profetiska implikationer är rätt uppenbara för en nytestamentlig läsare som vet att kyrkan föddes på pingstdagen:
”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apostlagärningarna 2:1-4)
De två syrade bröden som frambärs som viftoffer är väldigt intressanta. Detta då (som vi redan fastställt i utläggningen kring de föregående högtiderna) surdeg är en symbol för synd. Detta är den enda högtid som tillåter syrat börd, alla andra högtider som innehar bröd kräver att det ska vara osyrat. Detta verkar vara en hint till att vi har med syndfulla människor att göra och inte specifikt den syndlöse Kristus. Det skulle även kunna vara en hint åt att det har med hedningar att göra. Att det just är två bröd kan ha att göra med hedning + jude. Oavsett tolkning är det ganska uppenbart att detta i förväg pekar på kyrkan.
Högtiden hölls med eldoffer5, liksom elden föll på pingstdagen i Apostlagärningarna 2.
Högtiden är en skördehögtid, likt kyrkans uppdrag är att skörda in själar för Guds rike.6
Man kan naturligtvis inte läsa detta utan att slås kring hur tydligt kyrkans födelse blivit inkodad i den judiska Toran (De fem Moseböckerna) cirka 1400 år innan sin födelse.
Lagen vs Anden
En annan provokativ studie är att jämföra givandet av lagen kontra givandet av Anden som båda ägde rum på Shauvot, pingstdagen. Givandet av Anden hade dessutom blivit profeterat av Joel cirka 700 i förväg i Joel 2:28-32.
Lagen och Anden ställs alltid i kontrast i Skriften. Vi får till exempel veta att ”Bokstaven dödar och Anden ger liv” (2 Korintierbrevet 3:6). Kontrasterna blir även tydliga i samband med dess givande.
Givandet av lagen kontra Anden
- Lagen gavs på ett skakande berg (2 Mos 19:18) – Anden i ett (antagligen) skakande hus (Apg 2:1-4)
- Lagen kom med eld på berget (2 Mos 19:18) – Anden kom med tungor som av eld (Apg 2:3)
- Lagen kom med dån och dunder från himlen (2 Mos 19:16) – Anden kom med ett våldsamt dån från himlen (Apg 2:2)
- Lagen kom som med blixt och dunder (som en storm) (2 Mos 19:16) – Anden kom som när en våldsam storm drar fram (Apg 2:2)
- Hela berget höljdes i rök när lagen kom (2 Mos 19:18) – Hela huset uppfylldes när Anden kom (Apg 2:2)
- Folket som bevittnade laggivandet blev mycket uppskakade (2 Mos 20:18) – Folket som bevittnade Andeutgjutelsen blev mycket uppskakade (Apg 2:6)
- Gud ville göra Israel till ett ”rike av präster och heligt folk”, om de höll hans förbund (2 Mos 19:5) – Kyrkan blir sedan ett ”konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk” (1 Petrusbrevet 2:9)
- Vid givandet av lagen dog 3000 män (2 Mos 32:28) – Vid givandet av Anden blev 3000 män frälsta (Apg 2:41)
- Herrens röst hörs vid givandet av lagen (2 Mos 19-32) – Herrens röst hörs vid givandet av Anden då den ingav folk att tala (Apg 2:4)
- Lagen givs efter att Moses stigit upp på berget (2 Mos 19-32) – Anden givs efter att Jesus stigit upp till himlen (Apg 1:4-9)