För den som är bevandrad med Gamla Testamentet eller judisk kultur vet man att det finns sju stora högtider i Tanak (Den samling böcker kristna kallar Gamla Testamentet). Dessa högtider är till för att fira historiska händelser i Israels historia. Det vi dock kommer märka när vi studerar dessa är att de är långt mer än bara historiska högtider – de är profetiska högtider. Varje högtid pekar nämligen på ett övernaturligt sätt tusentals år i förväg på det nytestamentliga budskapet om Jesus Kristus.

Skuggbilder

Det vi kommer märka är att varje högtid funnen i de judiska skrifterna (Gamla Testamentet) är skuggbilder på personen Jesus. Detta är även något Nya Testamentet bekräftar:

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.” (Kolosserbrevet 2:16-17)

Högtiderna bekräftas därför som skuggbilder av Kristus, inte så konstigt då Johannesevangeliet 5:39, Psaltaren 40:8 och Hebreerbrevet 10:7 talar om för oss att hela Bibeln handlar om Jesus.

Det som fascinerar mig extra mycket är just termen ”skugga”. För att kunna se en skugga måste man först ha ljuset som projekteras på det verkliga objektet. Ljuset själv och det verkliga objektet är just Jesus från Nasaret, när vi sätter honom i centrum av dessa högtider kommer vi plötsligt se hur otroliga skuggbilder de är av honom.

Liksom en skugga är en dimension kortare, färglösare osv. jämfört med det objekt den är en skugga av, så är det med dessa högtider. Man kan inte heller se att högtiderna är skuggor förrän man har ljuset från det verkliga objektet. När vi nu har ljuset av Jesus kommer det bli uppenbart att högtiderna är skuggbilder i förväg på Jesus. Allt för att verifiera vem Jesus från Nasaret verkligen var – judarnas Messias, världens Frälsare och Guds Son.

Särskilda tider

Hebreiska ordet som används för högtider i Bibeln är ”moadim”. Ett ord som betyder i stil med ”särskilda tider” (se t.ex Första Mosebok 1:14). Dessa särskilda, eller utmärkta, tider utspelar sig 70 dagar om året enligt Bibeln. Dessa 70 dagar utgörs av:

• 52 ”vanliga” sabbater
• 7 dagar av de tre vårhögtiderna (Påsk, Osyrade brödets högtid och Förstlingsfrukten)
• 1 dag av Pingst (Veckohögtiden)
• 1 dag av Nyårshögtiden (Även kallad Yom Teruah och Rosh Hashana)
• 1 dag av Försoningsdagen (Yom Kippur)
• 8 dagar av lövhyddohögtiden som avslutas med en högtidsförsamling på 8e dagen.

De första tre högtiderna inträffar i den första månaden; dessa är även starkt profetiskt kopplade till Kristus första ankomst. De sista tre högtiderna äger rum i den sjunde månaden och verkar vara profetiskt kopplade till Jesu andra ankomst. Mellan dessa två grupper av högtider har vi veckohögtiden/pingsten som verkar ha sitt profetiska uppfyllande i och med pingsten och kyrkans födelse i Apostlagärningarna 2.

Låt oss därför utforska dessa högtider och fascineras över hur de så tydligt pekar på det nytestamentliga budskapet. I slutet av nästan varje högtids avsnitt kommer det finnas en summerande lista för den som inte har tid/ork att läsa allt.

Påsk

Påsk är ursprungligen inte en kristen högtid, utan en judisk, hämtad från Gamla Testamentet. Påsk är en minneshögtid från den historiska händelsen nedskriven i Andra Mosebok 12; där beskrivs det hur det gick till när Israels folk blev fria från slaveriet i Egypten. Det hebreiska ordet för påsk är pesach och betyder ”passera”.

I Andra Mosebok 12 kan vi läsa om hur Gud instruerar Israels folk att ta sig ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön på det hebreiska datumet “Nisan 10” (Det vill säga tionde dagen i hebreiska månaden Nisan). Efter de tagit sig lammet på det datumet skulle de förvara lammet i fem dagar (fram till den fjortonde dagen). På den fjortonde dagen i månaden (Nisan 14) skulle lammet slaktas i skymningen.

Efter att lammet blivit slaktat skulle folket ta av lammets blod och stryka det på dörrposterna och det övre dörrträet. Sedan skulle lammet ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. Inget av köttet fick lämnas kvar till morgonen och inget ben på det fick krossas. Samma natt gick sedan Herren genom Egypten för att döda allt förstfött och bara de som hade täckt sig med lammets blod slapp undan domen (domen passerade). Frågan vi får när vi läser detta blir: Varför? Och hur är detta en skuggbild av Jesus Kristus?

Jesus Kristus vårt påskalamm

När vi kommer till Nya Testamentet och slår upp evangelierna konfronteras vi direkt med hur Johannes Döparen introducerar Jesus med en av de märkligaste titlarna man kan tänka sig. Han utropar: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Johannesevangeliet 1:29)

Guds lamm? Vad i allsin dar betyder det. Det kanske inte klingar så konstigt i våra öron då vi hört det så många gånger, men om man bara lutar sig tillbaka och reflekterar över det är det en ganska märklig titel. Vad menade Johannes Döparen egentligen?

Det Johannes gjorde var att han pekade på att Jesus skulle vara uppfyllandet av det utlovade “lammet” i Gamla Testamentet. Profeten Jesaja hade nämligen i Jesaja 53 (skrivet cirka 700 år före Kristus) profeterat om att Messias skulle träda fram som ett lamm (i likhet med påsklammet från 2 Mosebok 12):

Johannes Döparen talar därmed om för oss att Jesus är uppfyllandet av denna profetia. Precis som varje man i Israel skulle ta sig ett lamm och slakta för att rädda sin familj från domen under den första påsken, skulle nu Gud ta sig ett lamm för att rädda de han älskar från den kommande domen. Parallellerna mellan Jesu liv och påsken i 2 Mosebok 12 är därmed väldigt häftiga.

Paralleller mellan Jesus och påsken

Likt lammet i 2 Mosebok 12 var Jesus felfri och syndfri.¹ Liksom lammet skulle utväljas den 10:e Nisan innan det slaktades på den 14:e Nisan, presenterades Jesus för folket inridandes på en åsna i Jerusalem på datumet Nisan 10² för att sedan dö den 14:e Nisan, liksom påsklammet. Lammet bevarades i hemmet från det att det utvaldes till det att det slaktades, på samma sätt stannade Jesus i Jerusalem från det att han presenterades till dess att han slaktades på påskdagen.

Efter att lammet blev slaktat skulle dess blod strykas på trä, liksom Jesu blod utgjöts på trä. De som undkom domen i Egypten var bara de som var täckta med lammets blod; på samma sätt är det med Jesus, bara de som är täckta av hans blod är de som slipper undan domen.

”När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.” (Romarbrevet 5:9)

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Johannesevangeliet 3:16,18)

Det var inga goda gärningar som frälste Israels folk då, och det är inga goda gärningar som frälser någon nu. Det enda som spelar någon roll är om man är täckt med Lammets blod eller inte. Precis som påsklammet initierade Israels befrielse från slaveri, så är det samma sak för den kristne. Jesu offerdöd initierar vår befrielse från syndens slaveri.³

Påsklammet skulle stekas över eld.⁴ Eld talar ofta i Skriften om dom, på grund av dess hetta och förstörande kapacitet.⁵ Jesus hänger inte kvar över natten utan plockas bort direkt, precis som påsklammet inte fick lämnas kvar till morgonen.⁶ Dessutom är den isopstjälk de använder sig av i Johannesevangeliet 19:29 för Jesus, precis som en knippa isop användes enligt 2 Mosebok 12:22 när påsklammets blod ströks på träet.

Liksom påsklammet skulle ätas i all hast, dog Kristus mycket snabbt.⁷ Liksom lammet skulle ätas, talade Jesus om för sina åhörare att ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.” (Johannesevangeliet 6:53)

Det som även kan chockera en van läsare av Gamla Testamentet är att denna högtid med dess offer faktiskt inte är levitisk (det vill säga att offret man frambär inte måste ske via en levitisk präst), utan detta offer är något varje person gör individuellt. Lammet slaktas av varje familj och man måste personligen ta del av lammet.

Det är samma sak när det kommer till Kristus, du måste personligen ta del av honom, personligen ta del av hans blod – du kan inte be någon präst/pastor göra det åt dig.⁸

Måltiden skulle sedan bli ihågkommen för evigt. En stadga från släkte till släkte för att påminna folket om hur de blev räddade av Herren och lammets blod.⁹ På samma sätt instiftade Jesus en måltid i åminnelse av hans offerdöd, nattvarden, så att vi ständigt blir påminda om hur vi blivit räddade undan domen tack vare hans blod och brustna kropp.

Annan detalj värd att notera är Uppenbarelseboken 11:8 som säger angående Jerusalem: ”…den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst”. Liksom lammet blev slaktat i Egypten, slaktades Jesus på en plats som andligt talat kallas Egypten.

Judiska påskseden

Förutom de fantastiska paralleller vi finner i den bibliska texten finns det enormt mycket att lära sig från de judiska sederna och deras tradition kring hur de firar påsk. Insikter som även kanske kommer hjälpa oss förstå vad Jesus menade när han sa vissa saker i Nya Testamentet:

Påskmåltiden kallas sedermåltid av judarna och är en rituell måltid som firas till minne av uttåget ur Egypten. ”Seder” är hebreiska och betyder ”ordning”. Ordningen är till så att de viktigaste detaljerna i berättelsen om hur Herren befriade sitt folk inte glöms bort.

Cirka 1400 år före Kristus när påskmåltiden först instiftades i den bibliska texten innehöll måltiden tre huvudingredienser: Ett lamm stekt över eld tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. Ju längre in i historien vi kommer broderas dock måltiden ut ytterligare via tradition och när Jesus äter sedermåltiden med sina lärljungar har den fått ytterligare element introducerat. Även om vi inte kan veta med full visshet exakt hur Jesus och hans lärljungar åt påskmåltiden finns det mycket vi kan lära oss från sedermåltiden. Sedern innehöll förutom ett lamm, osyrat bröd och bittra örter, även fyra vinbägare, färska örter, skål med saltat vatten, ”Haroseth/Charoses” (en blandning av äpplen, mandlar, russin och kanel blandat med lite vin) och ett hårdkokt ägg.

Förutom ingredienserna är även Haggadan mycket viktig till sedern. Haggadan är ett formulär som innehåller instruktioner för sedern. ”Haggada” betyder ”berättande” och delar roten till det ord som brukas i 2 Mosebok 13:8. Haggadan berättar vad man ska göra vid sedern; när, var och hur. Den moderna Haggadan är baserad på gamla skrifter i Mishna och kan dateras till minst andra århundradet.

Det är dock ingredienserna vi ska lägga fokus på här i vårt studie. Alla ingredienser pekar på minnet av uttåget, men för att tjäna våra syften ska vi lägga fokuset på vinet och brödet. Vinet och brödet pekar nämligen på ett tydligt sätt på Jesus och har även kommit att bli en viktig symbol inom kristendomen.

Fyra vinbägare

Vid påskmåltiden finns det fyra bägare. Dessa fyra bägare är till för att minnas allt Gud gjorde för folket och hans löften till dem. Deras betydelse är hämtade från 2 Mosebok 6:6-7:

“Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är Herren, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna.“

1. Bägaren av avskildhet – ”Jag skall föra er ut…”.
2. Befrielsens bägare – ”Jag skall rädda er…”
3. Återlösningens bägare – ”Jag skall återlösa er…”
4. Gemenskapens bägare – ”Jag skall ta er till mitt folk…”¹⁰

Det är specifikt den tredje bägaren, återlösningens bägare (även kallad välsignelsens bägare), som omnämns i evangelierna. Denna bägare dricks efter måltiden och det är om denna bägare Lukasevangeliet säger: ”På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er’”.¹¹ Även Paulus nämner denna i 1 Korintierbrevet 10:16.

Jesus instiftar därför det nya förbundet i samband med påskmåltiden och den tredje bägaren, ett förbund som Jeremia, Hesekiel och Jesaja profeterat om.¹²

Värt att notera är att vissa källor påstår att påskvinet var rött (naturligtvis), men också blandat med vatten för att påminna om påsklammets blod. Låter det bekant?

”När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.” (Johannesevangeliet 19:33-34)

Direkt efter Jesus druckit den tredje bägaren vid den sista måltiden säger han: ”Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.”¹³

Här talar Jesus om för oss att han inte tänker röra den fjärde bägaren, den som symboliserar Herrens löfte om att ta dem till sitt folk, förrän han är tillsammans med dem i Faderns rike. Detta når sin kulmen vid uppryckandet, då Herren plockar hem oss för bröllopsmåltid.

”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Johannesevangeliet 14:2-3)

En dag ska vi få dricka det nya vinet tillsammans med Jesus i vår Faders rike. Vi ska vara hans folk och han skall vara vår Gud. Till och med vinbägarna i påskmåltiden förmedlar den profetiska informationen till oss.

Matza, det osyrade brödet

På sederbordet ligger inte bara ett, utan tre osyrade bröd. Dessa bröd är platta och har blivit ”punkterade” (eller genomborrade om du vill). De tre bröden är inlindade i ett tygstycke, tills det sedan är dags att bryta det mittersta brödet. Matza-brödet som ligger i mitten bryts i två delar, där den ena avbrutna delen sedan sveps in i ett tygstycke kallad afikoman. Fadern i huset, som är ledare för påskfirandet, tar sedan afikoman och gömmer den. Den förblir dock inte gömd, utan barnen går sedan på jakt efter afikoman tills de funnit den och vecklar sedan ut brödet ur tyget.

Varför det är tre bröd har en lång historia och brukar motiveras på diverse sätt. En teori är för att Abraham fick tre himmelska middagsgäster på besök en dag och bad Sara hastigt baka bröd av tre mått mjöl. Det kan också argumenteras att det är för att det fanns tre patriarker: Abraham, Isak och Jakob. När vi nu ser tillbaka på måltiden med nytestamentliga ögon kan man inte undvika att tro att det troligtvis symboliserar treenigheten. Extra provokativt blir det när de tre bröden brukar vara inlindade i ett tygstycke, så att de samtidigt som de är tre bildar en enhet.

Matza-brödet pekar på Jesus på extremt många sätt. Först och främst är det osyrat bröd. Surdeg är en symbol i Skriften för synd. Detta då surdeg gör så att brödet sväller upp (symbol för stolthet och högmod, roten till synd). Det osyrade brödet representerar därför Jesu syndfria kropp.

Brödet innehåller hål (likt Jesus blev stucken i sidan) och har ränder (som Jesu sår efter gisselslagen). Dessutom är det specifikt det andra brödet, det mittersta, som blir brutet, liksom det är den andra personen i treenigheten som blev bruten. (Jesus hängde dessutom i mitten av tre kors på Golgata). Halva brödet som bröts placeras sedan in i ett tygstycke – en symbol för hur Jesu döda kropp blev insvept i en linneduk av Josef av Arimatea. När afikoman sedan göms undan under sedermåltiden är det en bild på hur Jesu kropp lades i en grav. När afikoman sedan blir upptäckt av barnen  och kommer fram ur sitt gömställe har vi en symbol för uppståndelsen.

Lista:

• Varje person skulle utvälja ett lamm (2 Mos 12:3) –  Gud utvalde sitt lamm i Jesus (Joh 1:29)
• Lammet skulle vara av hankön (2 Mos 12:5), något Jesus uppenbarligen var.
• Lammet skulle vara utan fel (2 Mos 12:5) – Jesus ”hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.” (Jes 53:9, 1 Pet 2:22)
• Lammet skulle utväljas på datumet Nisan 10 (2 Mos 12:3) – Jesus presenterade sig för Israel på Nisan 10 (Luk 19, Matt 21, Mark 11 mm.)
• Lammet skulle slaktas (2 Mos 12:6) – Jesus blev slaktad likt ett lamm (Jes 53:7, Upp 5:12)
• Jesus dog under påskhögtiden, liksom lammet blev slaktat då. (Matteus 26:2)
• Lammets blod ströks på trä (2 Mos 12:7) – Jesu blod utgjöts på korsets trä (Kol 1:20)
• Folket blev fria från slaveriet tack vare Gud och lammet – Vi blir fria från syndens slaveri tack vare Guds lamm (Rom 8:2 mm.)
• Frälsning undan domen kom genom att applicera lammets blod i tro, inte genom några goda gärningar – precis samma sak med Jesus (Joh 3:16, Ef 2:8-9 mm.)
• Inte ett ben krossades på lammet (2 Mos 12:46) – Inte ett ben krossades på Jesus (Psalm 34:21, Joh 19:33)
• En knippa isop brukades för att stryka lammets blod på dörrposterna (2 Mos 12:22) och isopstjälken dyker även upp i samband med Jesu korsfästelse (Joh 19:29)
• Lammet stekt över eld (symbol för dom) (2 Mos 12:9) – Jesus tog på sig domen för världens synd (Jes 53:7-8, 1 Joh 2:2)
• Lammet skulle tas del av varje familj individuellt (2 Mos 12:3) – Jesus måste tas emot individuellt (Upp 3:20, Joh 1:12 mm.)
• Lammet skulle ätas (2 Mos 12:11) – Jesus sa att om vi inte ”äter hans kött” har vi ingen del i honom (Joh 6:53)
• Lammet skulle ätas i all hast, med skor på fötterna och redo att flytta (2 Mos 12:11) – Alla som tagit del av Kristus ska vara iklädda fridens evangelium som skor på fötterna (Ef 6:15) och vara redo att flytta (Matt 24:44 mm.)
• Lammet fick inte lämnas kvar till dagen efter och skulle ätas i all hast (2 Mos 12:10-11) – Jesus dog mycket snabbt och plockades ner från korset i all hast (Joh 19:31, Mark 15:44 mm.)
• Lammet slaktades i Egypten – Jesus slaktades i andliga Egypten (Upp 11:8)
• Påskmåltiden är till för att minnas befrielsen genom lammets blod (2 Mos 12:24-27) — Nattvardsmåltiden är till för att minnas befrielsen genom Lammets blod (1 Kor 11:23-26)

Seder

• Måltiden innehåller bröd + vin – Symboler för Jesu kropp och blod
• Osyrat bröd – syndfri kropp
• punkterad Matza – genomborrad kropp
• randig matza – Jesu sårmärkta kropp
• Brödet bryts – Jesu kropp blev bruten
• Specifikt brödet i mitten som bryts (bröd nummer två) – Specifikt den andra personen i gudomligheten som bryts.
• Brödet sveps in i ett tygstycke – Jesu kropp blev insvept i en linneduk
• Brödet göms undan en tid för att sedan komma fram igen – Jesu kropp var gömd i graven en tid, för att sedan uppstå.
• Vinet som dricks är rött och blandat med vatten – Det rann vatten och blod från Jesus när han blev genomborrad (Joh 19:33-34)
• (Se texten för utförligare utläggning kring vinbägarna)

---

Osyrade brödets högtid

I Andra Mosebok 12 ser vi att i samband med påsken åt man även osyrat bröd i sju dagar. Dessa sju dagar blir i Tredje Mosebok 23 sedan tillskrivna en separat högtid ”osyrade brödets högtid”. Termen ”påsk” och även ”osyrade brödets högtid” används emellertid väldigt ofta i Bibeln för att syfta på båda högtiderna. När man ser den ena termen kan man därför förstå att det i en konnotativ betydelse anspelar på båda högtiderna. Mycket som behandlar osyrade brödets högtid har därför redan nämnts i avsnittet kring påsken. Det finns dock ytterligare skuggbilder och intressanta fenomen som förutser Kristus.

Vad högtiden var

Det går att läsa om Osyrade brödets högtid i 2 Mosebok 12:16-20, 31-42, 13:3-10, 3 Mosebok 23:6-8, 4 Mosebok 28:17-25 samt 5 Mosebok 16:3-4.

Högtiden innehöll följande: 1) Undvikande av surdeg 2) äta osyrat bröd 3) undvika arbete på första och sjunde dagen 4) hålla en helig sammankomst på de dagarna 5) offrandet av diverse saker listade i 4 Mos 28:17-25.

Hur högtiden är profetisk

Det osyrade brödet symboliserar syndfrihet. Surdeg är en symbol för synd och korruption i Skriften.¹⁴ Surdeg sprider sig snabbt och sväller upp, vilket blir en symbol för stolthet och högmod. ”Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?” talar Paulus om för oss.

Osyrat bröd är därför en symbol för Jesu kropp som är fri från synd och korruption. Ännu mer intressant blir det när Femte Mosebok kallar brödet en speciell term:

”Till offret skall du inte äta något syrat. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, betryckets bröd. Ty snabbt drog du ut ur Egyptens land. Så länge du lever skall du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land.” (5 Mosebok 16:3)

”Betryckets bröd”. Hebreiska ordet som används här för betryck är ”oniy” som betyder betryck eller ”lidande” och härstammar från ordstammen ”anah” – ett ord för att beskriva Jesus i Jesaja 53:7.¹⁵Det osyrade brödet pekar därför inte bara på Kristi syndfrihet utan också hans lidande och det betryck han fick utstå.

Förutom det sa Jesus om sig själv: ”Jag är livets bröd.” (Johannesevangeliet 6:48) för att uppmärksamma oss på hur brödet pekar på honom.

Det osyrade brödets högtid börjar direkt efter påsken och leder även fram till den tredje högtiden: förstlingsfrukten. När vi tittar närmare på förstlingsfrukten kommer vi även märka hur osyrade brödets högtid är en symbol för Jesu begravning. Detta då det är högtiden mellan det att han slaktas på påsken och uppstår under förstlingsfrukten. Så förutom att uppfylla hundratals profetior, uppfyller han även de tre vårhögtiderna i och med sin första ankomst.

---

Förstlingsfrukten

Den tredje högtiden under det judiska året är Förstlingsfrukten. Denna högtid infaller under det osyrade brödets högtid och bara Tredje Mosebok 23:9-14 talar om hur den ska gå till.

”Herren talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, skall ni ta den kärve som är det första av er skörd och bära den till prästen. Den kärven skall han vifta inför Herrens ansikte, för att ni skall räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den. Den dag ni viftar kärven skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren . Som matoffer till det skall ni offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, ett eldsoffer åt Herren till en ljuvlig doft, och som drickoffer till det en fjärdedels hin vin. Ingenting av den nya skörden, varken bröd, rostade ax eller korn av grönskuren säd, skall ni äta förrän på den dagen, inte förrän ni har burit fram offergåvan åt er Gud. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.” (3 Mosebok 23:9-14)

De flesta högtider har en specifik dag de firas på i månaden. Det unika med denna högtid är dock att den alltid inträffar på en söndag (dagen efter sabbaten, vers 11). Detta för självfallet tankarna direkt till Jesu Kristi uppståndelse som ägde rum på en söndag.

Även Paulus bekräftar hur Kristus uppfyllde denna högtid i och med sin uppståndelse:

”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” (1 Korintierbrevet 15:20)

Liksom ingenting av den nya skörden kunde få tas del av förrän förstlingsfrukten blivit presenterad inför Herren, behövde Kristus först skördas från graven innan resten skulle kunna få ta del av uppståndelsen från det döda:

”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.” (1 Korintierbrevet 15:20-23)

Förstlingsfrukten är en uppståndelsehögtid!

Det vi kan se är att Jesus dog på påsk, blev begraven under det osyrade brödets högtid och uppstod sedan efter tre dagar på förstlingsfrukten. Detta är naturligtvis inte en slump utan bara en bekräftelse på att Jesu död och uppståndelse inte var en eftertanke utan något som planerats före världens grundläggelse.¹⁶

Ytterligare parallell är liksom ett eldsoffer åt Herren till en ljuvlig doft bars fram på denna dag, bars Kristus fram inför Gud ”som offergåva, ett välluktande offer åt Gud” (Efesierbrevet 5:2).

---

Pingst

Mellan de tre vårhögtiderna och de tre hösthögtiderna har vi Shavuot, veckohögtiden. Pingsten är en av de tre obligatoriska högtiderna för alla män att delta i.¹⁷ Historiskt sätt firas denna högtid även till minne av laggivandet på Sinai berg då man tror den gavs på Shavuot, något den bibliska texten verkar bekräfta.¹⁸

Denna högtid firas efter en ganska udda formel: räkna femtio dagar efter förstlingsfrukten, fram till dagen efter den sjunde sabbaten.¹⁹ Detta innebär att högtiden inte har ett fastställt datum utan firas istället alltid på en söndag.

Personligen tror jag att Gud satt det som 50 dagar efter förstlingsfrukten och inte 50 dagar efter påsken just för att betona för oss att det är en uppstånden, levande Herre vi tjänar och inte en död.

Denna högtid, som går att läsa om i bl.a. 2 Mosebok 23:15-21, 5 Mosebok 16:9-17 och 4 Mosebok 28:26-31, kan summeras med att den firar skörden, två syrade bröd bärs fram som viftoffer, några djuroffer, man firar en helig sammankomst och man ska ”bära fram din hands frivilliga gåva, given efter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.”²⁰

Högtidens profetiska implikationer är rätt uppenbara för en nytestamentlig läsare som vet att kyrkan föddes på pingstdagen:

”När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apostlagärningarna 2:1-4)

De två syrade bröden som frambärs som viftoffer är väldigt intressanta. Detta då (som vi redan fastställt i utläggningen kring de föregående högtiderna) surdeg är en symbol för synd. Detta är den enda högtid som tillåter syrat börd, alla andra högtider som innehar bröd kräver att det ska vara osyrat. Detta verkar vara en hint till att vi har med syndfulla människor att göra och inte specifikt den syndlöse Kristus. Det skulle även kunna vara en hint åt att det har med hedningar att göra. Att det just är två bröd kan ha att göra med hedning + jude. Oavsett tolkning är det ganska uppenbart att detta i förväg pekar på kyrkan.

Högtiden hölls med eldoffer²¹, liksom elden föll på pingstdagen i Apostlagärningarna 2.

Högtiden är en skördehögtid, likt kyrkans uppdrag är att skörda in själar för Guds rike.²²

Man kan naturligtvis inte läsa detta utan att slås kring hur tydligt kyrkans födelse blivit inkodad i den judiska Toran (De fem Moseböckerna) cirka 1400 år innan sin födelse.

Lagen vs Anden

En annan provokativ studie är att jämföra givandet av lagen kontra givandet av Anden som båda ägde rum på Shauvot, pingstdagen. Givandet av Anden hade dessutom blivit profeterat av Joel cirka 700 i förväg i Joel 2:28-32.

Lagen och Anden ställs alltid i kontrast i Skriften. Vi får till exempel veta att ”Bokstaven dödar och Anden ger liv” (2 Korintierbrevet 3:6). Kontrasterna blir även tydliga i samband med dess givande.

Givandet av lagen kontra Anden

• Lagen gavs på ett skakande berg (2 Mos 19:18) – Anden i ett (antagligen) skakande hus (Apg 2:1-4)
• Lagen kom med eld på berget (2 Mos 19:18) – Anden kom med tungor som av eld (Apg 2:3)
• Lagen kom med dån och dunder från himlen (2 Mos 19:16) – Anden kom med ett våldsamt dån från himlen (Apg 2:2)
• Lagen kom som med blixt och dunder (som en storm) (2 Mos 19:16) – Anden kom som när en våldsam storm drar fram (Apg 2:2)
• Hela berget höljdes i rök när lagen kom (2 Mos 19:18) – Hela huset uppfylldes när Anden kom (Apg 2:2)
• Folket som bevittnade laggivandet blev mycket uppskakade (2 Mos 20:18) – Folket som bevittnade Andeutgjutelsen blev mycket uppskakade (Apg 2:6)
• Gud ville göra Israel till ett ”rike av präster och heligt folk”, om de höll hans förbund (2 Mos 19:5) – Kyrkan blir sedan ett ”konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk” (1 Petrusbrevet 2:9)
• Vid givandet av lagen dog 3000 män (2 Mos 32:28) – Vid givandet av Anden blev 3000 män frälsta (Apg 2:41)
• Herrens röst hörs vid givandet av lagen (2 Mos 19-32) – Herrens röst hörs vid givandet av Anden då den ingav folk att tala (Apg 2:4)
• Lagen givs efter att Moses stigit upp på berget (2 Mos 19-32) – Anden givs efter att Jesus stigit upp till himlen (Apg 1:4-9)

---

Hösthögtiderna

Eftersom det blivit tydligt hur vårhögtiderna pekar på Jesu första ankomst och pingst på kyrkan, blir den naturliga härledningen att de tre resterande högtiderna kommer bli uppfyllda i och med Jesu andra ankomst. Då de första fyra högtiderna blev uppfyllda till den precisa dagen förväntar jag mig att de tre återstående också kommer bli det. När vi analyserar dessa resterande tre högtider är vi dock ute på mer spekulativ mark när det kommer till att förstå vad de förebådar. Det finns emellertid flera profetiska paralleller vi kan peka på redan nu. Dessutom pekar mycket av Försoningsdagen på Kristi redan uträttade försoningsverk.

Nyårshögtiden

På första dagen i sjunde månaden äger nyårshögtiden (Yom Teruah/Rosh Hashanah) rum. Tredje Mosebok 23:24-25 beskriver den som följande:

”Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra, och ni skall offra eldsoffer åt Herren.”

Högtiden är unik bland de sju då den inte verkar vara tillskriven någon speciell historisk händelse som ska minnas. Väldigt lite är sagt om denna högtid och är lite av ett mysterium. Högtiden inleds när man ser den första strimman av den nya månen och då är det dags för basunen att ljuda. Man visste aldrig exakt klockslag på högtiden, utan man väntade istället på signalen från månen. Det är lätt att tankarna förs till en fras Jesus använder sig av i Matteusevangeliet 24:36 när Jesus refererar till sista tiden och sin återkomst. ”Om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”

Har det någon koppling? Möjligtvis.

Då högtiden innehåller basunklang är det väldigt troligt att detta är en skuggbild av det kommande uppryckandet av församlingen. Detta då passager som refererar till uppryckandet talar om en basun:

”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.” (1 Tessalonikerbrevet 4:16-17)

”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.” (1 Korintierbrevet 15:51-52)

Passagen i Första Korintierbrevet refererar även till händelsen som en ”hemlighet” eller ”mysterium”, vilket nyårshögtiden också verkar vara.

Uppryckandet behöver naturligtvis inte inträffa på denna högtid, men parallellerna är provokativa…

Nyårshögtiden inleder även de tio dagarna av omvändelse, Aseret Yemei Teshuva²³, som leder fram till försoningsdagen.

Försoningsdagen

Tio dagar efter nyårshögtiden var en fastedag – den stora försoningsdagen, även kallad Yom Kippur.

”Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, och ni skall fasta och offra eldsoffer åt Herren. På den dagen skall ni inte utföra något arbete, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för er inför Herren, er Gud. Var och en som inte fastar på denna dag skall utrotas ur sin släkt. Och var och en som utför något arbete på just den dagen skall jag utrota ur hans folk. Inget arbete skall ni utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall då fasta. På kvällen den nionde dagen i månaden skall ni hålla denna sabbatsvila, från kväll till kväll.” (3 Mosebok 23:27-32)

Försoningsdagen är kanske den viktigaste högtiden på det judiska året. Yom Kippur anses varas den heligaste och högtidligaste dagen på året. Det är en dag av omvändelse och försoning.

Detta var den enda dagen på året översteprästen var tillåten att gå in i det allra heligaste, och detta endast efter väl förberedda ceremoniella reningar, offer och tillhörande ritualer.²⁴

Två bockar

Det var på denna dag även två bockar utvaldes, en för Herren och en för att skaffa bort synden enligt 3 Mosebok 16:7-10.

Översteprästen skulle ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte. Sedan skulle han dra lott om de båda bockarna för att avgöra vilken bock som skulle offras till Herren och vilken som skulle bli bocken att bära bort synden. Det är härifrån den svenska termen ”syndabock” kommer ifrån, vilket refererar till den sistnämnda bocken.

Den första bocken slaktas för folkets synder och sedan tar översteprästen och bär in dess blod för att stänka det på nådastolen och framför nådastolen i den allra heligaste delen av templet.²⁵ Detta är naturligtvis en bild i förväg på hur Kristus skulle träda in i det allra heligaste och bära fram sitt eget blod:

”I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder. Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består. Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.

Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.” (Hebreerbrevet 9:7-12)

Kristus är den kompletta försoningen för våra synder. Han är översteprästen som gick in i det allra heligaste en gång för alla och gav det fullkomliga offret, det offer som blivit modellerat under försoningsdagens högtid.²⁶

Bocken vars blod blev inburet för att bringa försoning i helgedom förs sedan bort utanför lägret och bränns upp i eld. Som vi varit inne på i tidigare texter är eld symbol för bl.a. dom på grund av dess hetta och förstörande kapacitet. Parallellerna till hur Kristus tog på sig domen utanför Jerusalems stadsport är slående, något även Hebreerbrevets författare snappar upp:

”Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.” (Hebreerbrevet 13:11-12)

Det är emellertid inte bara den första bocken som pekar på Jesu verk, utan även den andra bocken. Denna levande bock tar översteprästen och lägger sina händer på. Han lägger sina händer på syndabocken och bekänner folkets alla synder, vilket blir symboliskt för att folkets synd överförs till bocken. Sedan skickas bocken ut i öknen.²⁷

Även detta är en profetisk förutsägelse kring hur Herrens tjänare skulle bära folkets synd. ”All vår skuld lade Herren på honom.” (Jesaja 53:6) eller som 2 Korintierbrevet 5:21 uttrycker det: ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud”.

Bocken skickas sedan ut i öknen för att visa att synderna är bortförda från folket. Ett eko av Psalm 103:12 ”Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss” och Mika 7:19 ”Han ska kasta alla deras synder i havets djup.”

Vilket integrerat budskap och hur skickligt sammanvävd är inte skriften! 

Messianskt stöd från oväntat håll

Källorna till följande stycke finnes under denna fotnot.²⁸

När vi talar om syndabocken går det inte att undvika att nämna hur det finns talmudiskt bevis för att Jesus skulle vara Messias, vår syndabock. För att förstå hur oväntat och häftigt det är måste man förstå vad ”Talmud” är för något. Talmud är efter Tanak (Gamla Testamentet) judendomens viktigaste skrift.

När det judiska templet förstördes år 70 e.kr. i Jerusalem förändrades den judiska situationen drastiskt. Rabbinerna konfronterades med flera stora dilemman; Judendomen centreras mycket kring templet och att utan utgjutandet av blod finns ingen försoning för synder.²⁹ När nu inget tempel fanns, fanns det ingen plats att utföra sina offer på. Judea förlorade även sitt partiella självstyre, vilket skakade om situationen.

Detta ledde till en uppsjö av instabilitet och systemet baserat på muntlig tradition kunde inte upprätthållas. Judisk lärdom baserades på denna tid väldigt mycket på muntlig tradition där rabbinerna diskuterade och ägnade sig åt utläggande av Skriften. På grund av krisen som uppstod såg de dock ett behov att skriva ner sina muntliga traditioner och dylikt istället, vilket resulterade i ett sammanställande under en period som pågick fram till 500-talet och resultatet blev det vi idag kallar Talmud. Talmud finns i två versioner: den jerusalemska Talmud och den babyloniska Talmud, av dessa två anses den sistnämnda vara den mer auktoritativa.³⁰

Talmud är därför en judisk skrift, inte en kristen skrift och den får inte heller betraktas i jämvikt med Bibeln då den inte är utandad av Gud. Den är emellertid intressant för historiska syften, samt rabbinska tolkningar. Poängen jag vill göra är att det är en skrift som inte inneboende ska ha någon agenda överhuvudtaget att vilja framställa Jesus från Nasaret som Messias. Därför är det extra provokativt när talmuden ger oväntat stöd för Jesus och hans roll som syndabock i dess historiska skildring av syndabocken åren innan templets förstörelse. (Då Talmud inte finns på svenska online refererar jag till den engelska översättningen):

”Our rabbis taught: During the last forty years before the destruction of the Temple the lot [‘For the Lord’] did not come up in the right hand; nor did the crimson-colored strap become white; nor did the western most light shine; and the doors of the Hekel [Temple] would open by themselves…” (Babyloniska Talmud, Soncino version, Yoma 39b)³¹

För att förstå sig på denna vers måste man kunna lite judisk historia och hanteringen av syndabocken. Av någon anledning uppträdde saker inte som vanligt i processen med syndabocken de cirka sista fyrtio åren av templets historia.

Abnormiteter

Den första abnormiteten var i lottkastandet – som vi tidigare läst om skulle översteprästen lotta vilken av bockarna som skulle vara ”till Herren” och vilken som skulle skaffa bort synden. Av någon anledning talar Talmud om för oss att lotten ”till Herren” aldrig kom i den högra handen. Det här refererar till en sedvana där översteprästen skulle ta upp två stenar; en svart och en vit, för att låta ”slumpen” avgöra vilken av bockarna som skulle offras och vilken som skulle bli syndabocken. Om den svarta stenen hamnade i höger hand skulle bocken till höger bli syndabocken och vice versa. Det Talmud hävdar är att lotten som representerade bocken ”till Herren” aldrig hamnade i höger hand i cirka 40 år i streck. Ett fenomen som är absurt (2^40)… (Olika källor hävdar olika kring hur lottdragningen gick till specifikt, men de är ense om att det Talmud hävdar – att något suspekt ägde rum åren innan templets förstörelse)

Den andra abnormiteten var i kring det röda tygstycke som brukades knytas runt syndabockens horn samt hängas vid templets dörr. Denna föreskrift är inget som är utstakat i den bibliska texten, men som var en integrerad del av historien. En rött tygbit (eller snöre/rem) brukades bindas på syndabocken, och en del av den hängdes vid templets dörr. Man gjorde detta då man ville markera bocken och vara säker på att den inte skulle komma tillbaks från öknen dit den förts. Det var sedvana för mannen som ledde bocken ut i öknen att se till att den föll ner från ett stup och dog, för att garantera att bocken inte kom tillbaka med synderna som var associerade till folket. När syndabocken dog sägs det att den röda tygbiten vid templet (som symboliserar folkets blodröda synder) förvandlades till vit. Vilket då bekräftade att Israels synder hade blivit avlägsnade:

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jesaja 1:18)

Det Talmud emellertid återger är att av någon anledning slutade tygstycket förvandlas till vitt, utan förblev rött istället de sista cirka 40 åren av templets historia. Hmmm… Undrar om det hände något cirka 40 år innan templets förstörelse? Vad kan Israel ha gjort som hindrat dem från att få sina blodröda synder snövita av syndabocken? Jag låter dig dra dina egna slutsatser.

Det Talmuden även återger angående templet är hur ljuset och dörrarna började bete sig annorlunda. Båda dessa saker verkar indikera hur Guds närvaro lämnat templet. Oavsett tolkning på vad händelserna kan symbolisera inser vi att Talmuden, en judisk källa, preciserar dessa saker till fyrtio år före templets förstörelse.

Att dessa händelser började hände fyrtio år innan templets förstörelse är uppenbarligen av en anledning. Om dessa saker var hämtade ur kristna källor skulle det inte vara så chockerande och någon skulle kunna hävda att de var efterkonstruktioner. Nu är dock dessa händelser återgivna från judiska källor – folk som förnekar Jesus som Messias. Att de ändå bekräftar det skifte som ägde rum samma tid som Jesu död kan därför inte bara viftas bort. Jesus från Nasaret är judarnas Messias, den stora syndabocken, försoningen för hela världens synder.

Hur försoningsdagen avslutas

Liksom nyårshögtiden inleds avslutas försoningsdagen traditionellt sätt med ljudandet av en shofar³², ett musikinstrument som vanligtvis var gjord av hornet från en bagge. Betydelsen av baggens horn är traditionellt hämtad från Första Mosebok 22. Där befaller Gud Abraham att ”ta sin ende son, som han älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.” Abrahams tro sätts på prov av Gud. Abraham består dock provet och när han precis ska offra sin son stoppar Gud honom. Istället för att Isak offras, offrar Abraham en bagge som fastnat med sina horn i en närliggande buske.

När shofaren därför ljuder som avslutning på dagen kan minnena riktas mot Första Mosebok 22 och den profetiska händelse som förebådar då en annan Fader skulle offra sin Son på ett berg, för att den som tror på honom inte skulle gå förlorad utan ha evigt liv.

Framtida profetiskt uppfyllande av Försoningsdagen

Yom Kippur är en dag av fasta och omvändelse. Eftersom Skriften (Gamla och Nya Testamentet) tydligt profeterar om en framtida massomvändelse från det judiska folkets sida till sin Messias som de först förkastat³³ är det högst rimligt att tro att detta kommer äga rum på Yom Kippur. Yom Kippur kommer därför få sitt fulla uppfyllande i och med Jesu andra ankomst.

”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.” (Sakarja 12:10)

”Jag [Herren] vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning [betyder att han först lämnat den], till dess de [judarna] erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.” (Hosea 5:15, mina kommentarer i klamrarna)

Det kommer en dag då hela Israel bekänner sin skuld och tar emot Jesus från Nasaret som sin Messias. Jesus kommer återvända den dag judiska folket bekänner sin skuld. Den dagen kommer med största sannolikhet vara Försoningsdagen.

Lista:

• En bock slaktades för att sedan få sitt blod framburet inför nådastolen i det allra heligaste – Kristus slaktades och gick in i det allra heligaste med sitt blod för att vinna evig återlösning (Heb 9:12)
• Bocken som blivit slaktad blev sedan förd utanför lägret och brändes upp i eld (symboliskt för dom) – Jesus dog utanför statsporten och fick ta på sig domen där (Heb 13:11-12)
• En syndabock fick all synd lagd på sig – Jesus fick all synd lagd på sig (Jes 53, 2 Kor 5:21)
• Syndabocken fördes sedan bort ut i öknen och bar bort synden – Jesus bar bort vår synd så långt öster är från väster (Psalm 103:12 mm.)
• Översteprästens uppgifter förebådar vad Jesus skulle göra i den verkliga helgedomen
• Talmuden bekräftar ett skifte i templet / försoningsdags-firandet 40 år innan templets förstörelse (cirka 40 år innan templet förstördes dog Jesus)
• Högtiden avslutas med att man blåser i en shofar – något som för tankarna till 1 Mos 22 då en far offrade sin son på ett berg idiomatiskt sett.
• Yom Kippur är en dag av fasta och omvändelse – Bibeln lär tydligt att Israel en dag kommer omvända sig och bekänna sin skuld för att ha förkastat sin Messias vid hans första ankomst, det troliga är att det kommer äga rum på försoningsdagen

---

 

Lövhyddohögtiden

Fem dagar efter försoningsdagen firas Sukkot, lövhyddohögtiden. Högtiden varar åtta dagar och är en av de tre obligatoriska högtiderna för varje judisk man att delta i. Högtiden är den sjunde och sista som Herren sa åt Israel att hålla.

Det finns många händelser associerade till Sukkot i Skriften. Till exempel var det då Salomos tempel blev dedikerat åt Herren³⁴, Esra högläste ur Skriften under lövhyddohögtiden i Nehemja 8 och det var även på denna högtiden Jesus utropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.”³⁵ Det verkar även finnas en hint till lövhyddohögtiden i samband med Jesu och hans tre lärljungars vistelse på förvandlingsberget.³⁶

Ur ett historiskt perspektiv firas denna högtid till åminnelse av det faktum att Israels barn behövde bo i lövhyddor under sin tid i öknen:

”Då skall ni bo i lövhyddor i sju dagar. Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor, för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.” (Tredje Mosebok 23:42-43)

Högtiden varar i åtta dagar och på den första samt åttonde dagen hålls en helig sammankomst. I slutet av var sjunde år, på det så kallade friåret (då alla skulder ströks mm.)³⁷, var det på just denna högtid som man skulle högläsa ur lagen:

“Och Mose befallde dem och sade: ‘Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, då hela Israel kommer för att träda fram inför Herrens , din Guds, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, för att de skall höra den. Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta Herren , er Gud, och noggrant följer alla ord i denna lag. Också deras barn, som ännu inte känner den, skall höra och lära sig den så att de fruktar Herren , er Gud, så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning.'” (Femte Mosebok 31:9-13)

Denna högtid firas efter skörden är inbärgad och är en glädjens högtid då man skulle ta palmkvistar, grenar mm. och gläder sig med inför Herrens ansikte.³⁸

Lövhyddohögtiden profetiskt sett

Profetiskt sett är de flesta seriösa bibellärare och studenter överens om att Lövhyddohögtiden pekar på Jesu kommande regerande på jorden i det så kallade tusenårsriket (eller eventuellt då vi kliver in i evighetens dag). Då högtiden läger tonvikt på hyddor känns det troligt att det refererar till då Jesus återvänder, reser upp Davids fallna hydda och regerar på jorden:

”På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nerrivet. Jag skall bygga upp den som i forna dagar” (Amos 9:11)

”Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där Herrens hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit. Ja, många folk skall gå i väg och säga: “Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.” Ty undervisning skall gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem.” (Jesaja 2:2-3)

”Herren skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: Herren är en och hans namn är ett.” (Sakarja 14:9)

Sukkot är en tid av jubel inför Herrens ansikte, när landets skörd blivit inbärgad³⁹, samtidigt som man bor i lövhyddor och bär fram offer inför Herren. Vad skulle kunna vara mer glädjande än att se Herren ha sin boning bland människorna?

Att Sukkot firas direkt efter skörden blivit inbärgad är också betydelsefullt – Jesus återvänder för att sätta upp sitt rike på jorden efter skörden av själar blivit inbärgad.

Sedan har vi det faktum att Lövhyddohögtiden läger stor vikt vid att frambära offer inför Herren, något som kommer ske mycket i samband med att Jesus regerar i Jerusalem.⁴⁰

Det vi får reda på från passagen i Jesaja 2:2-3 och Mika 4:1-2 är att undervisning ska utgå från Sion under den messianska eran då det fysiska riket blivit uppsatt på jorden. Detta för oss till parallellerna med Lövhyddohögtiden och hur man skulle högläsa ur lagen och undervisa under denna högtid så att alla fick kunskap om Herren och fruktade honom.

”Ingen skall göra något ont eller förstöra något på hela mitt heliga berg, ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet.” (Jesaja 11:9)

Ytterligare symbolik finns i antalet dagar. Då talet åtta är en symbol för ”ny början” i Skriften⁴¹ är det relevant att lövhyddohögtiden är åtta dagar. Tusenårsriket kommer nämligen inleda en ny era, en ny början för mänskligheten med Kristus som Kung på jorden.

Tills vi ser detta nå sitt profetiska uppfyllande får vi jubla över den profetiska förebild Lövhyddohögtiden ger oss. En dag kommer vi inte bara få se dess skuggbild i Skriften utan få vara deltagare av dess verklighet – om vi gjort Jesus till vår Herre.

”Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.” (Romarbrevet 8:24-25)

Lista:

• Sukkot handlar om hyddor och pekar troligtvis på när Herren kommer ner och reser upp Davids fallna hydda och regerar på jorden
• Sukkot pekar troligtvis på då Jesus är på jorden i härlighet, då Petrus verkar anspela till det i evangelierna (Matteus 17:1-13 mm.)
• Sukkot var en högtid av jubel (3 Mos 23:40) – Tusenårsriket är en tid av jubel (Jes 61:7, 10)
• Sukkot firas direkt efter skörden blivit inbärgad (3 Mos 23:39) – Jesus sätter upp sitt fysiska rike efter jorden blivit skördad (Upp 14, 19 mm.)
• Sukkot var en tid av frambärande av offer (3 Mos 23:37) – Tusenårsriket kommer vara en tid av frambärande av offer inför Herren (Jes 60 mm.)
• Under Sukkot förkunnades Herrens ord så att folk lärde sig frukta honom (5 Mos 31:9-13) – Under tusenårsriket kommer kunskap om Herren förkunnas och spridas (Jes 2:2-3, Mika 4:1-2 mm.)
• Sukkot varade i åtta dagar, ett tal som pekar på ”ny början” i Skriften – Jesu fysiska rike kommer slussa in en ny era och en ny början för mänskligheten med Jesus som kung över jorden.

1. 1 Petrusbrevet 2:22, Jesaja 53:9
2. Matteusevangeliet 21:1-11. I Johannesevangeliet 12:1 får vi reda på att Jesus kom till Betania sex dagar för påsk, det skulle innebär att han anlände till Betania den 9:e (Räknat inklusivt, enligt hebreisk sed). Nästa dag red Jesus in på en åsna i Jerusalem inför jublande skaror, vilket i så fall skulle vara den 10:e Nisan. Jesus presenterades i Jerusalem för att avskiljas som Guds lamm på exakt samma datum som Gud sade åt judarna att utvälja sina lamm i Egypten.
3. Romarbrevet 8:2
4. 2 Mosebok 12:10
5. Psaltaren 89:47, Jesaja 66:15, 1 Korintierbrevet 3:11-15, 2 Tessalonikerbrevet 2:8, Hebreerbrevet 12:29 mm.[/ntoe] Symboliken blir därför att en dom tas ut över lammet. Väldigt intressant med tanke på att Jesaja cirka 700 år efter påskalammet och cirka 700 år innan Kristus profeterar om en Herrens tjänare som kommer bli slaktat likt ett lamm och ta på sig folkets dom på sig själv:

   ”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?” (Jesaja 53:7-8)

   Ännu fler paralleller mellan påsken och Jesus finns i Johannesevangeliet 19:29-31:

   ”Där stod ett kärl fullt med ättikvin, och de fäste en svamp fylld med ättikvin runt en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus fått det sura vinet, sade han: ’Det är fullbordat.’ Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten – det var nämligen en stor sabbatsdag – bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med honom… När de därefter kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben”

   Jesu ben krossas inte – precis som påsklammets ben inte fick krossas.[note] 2 Mosebok 12:46

6. 2 Mosebok 12:10
7. 2 Mosebok 12:10-11, Johannesevangeliet 19:31, Markusevangeliet 15:44
8. Uppenbarelseboken 3:20, Johannesevangeliet 1:12, Romarbrevet 10:9-10
9. 2 Mosebok 12:24-27
10. bägarna kallas olika saker av olika källor, men alla är överens om deras association till de fyra sakerna hämtade ur 2 Mosebok 6:6-7
11. Lukasevangeliet 22:20
12.  Jeremia 31:31ff, Hezekiel 11:19-20, 36:25-27, Jesaja 42:6, 49:6
13. Matteusevangeliet 26:29
14. Matteusevangeliet 16:16, 1 Korintierbrevet 5:7
15.  http://biblehub.com/hebrew/6040.htm http://biblehub.com/hebrew/6031.htm 
16. 1 Petrusbrevet 1:20, Uppenbarelseboken 13:8
17. 5 Mosebok 16:16
18. 2 Mosebok 19:1, 16
19. 3 Mosebok 23:15-16
20. 5 Mosebok 16:10
21. 3 Mosebok 23:18
22. Matteusevangeliet 9:37-38, Johannesevangeliet 4:35
23. https://en.wikipedia.org/wiki/Ten_Days_of_Repentance
24. Hebreerbrevet 9:1-28, Tredje Mosebok 16:1-34
25. Tredje Mosebok 16:15
26. Hebreerbrevet 9:25-26
27. 3 Mosebok 16:21-22
28.  Källor till följande avsnitt: http://www.windowview.org/hmny/pgs/talmuds.30ce.html http://www3.telus.net/public/kstam/en/temple/details/evidence.htm http://www.halakhah.com/rst/moed/15b%20-%20Yoma%20-%2028a-61b.pdf http://www.evidencetoconsider.com/prophecies-messianic/talmudic-evidence-for-the-messiah-at-30-ad 
29. 3 Mosebok 17:11
30. https://en.wikipedia.org/wiki/Talmud
31. http://www.halakhah.com/rst/moed/15b%20-%20Yoma%20-%2028a-61b.pdf
32. http://www.jewfaq.org/holiday4.htm
33. Hosea 5:15, Sakarja 12:10, 13:1-9, Malaki 3:2-4, Joel 2:12-17, 28-32, Romarbrevet 10:12-15, 11:25-27 (Typologier i Josef, Mose mm.)
34. 1 Kungaboken 8:2
35. Johannesevangeliet 7:37-38
36.  Matteusevangeliet 17:1-13, Markusevangeliet 9:1-13, Lukasevangeliet 9:27-36
37. 5 Mosebok 15
38. 3 Mosebok 23:39-40
39. 3 Mosebok 23:39
40.  Jesaja 60:4-18, typologi i 2 Mosebok 35:20-36:7 mm.
41. Åtta personer påbörjade den nya eran efter floden, åttonde dagen i en vecka är början på en ny vecka, pojkar omskars på åttonde dagen (när vi blir frälsta tar vi del av hjärtats omskärelse och får en ny början som en ny skapelse). mm.