Sex fristäder – en bild på Jesus
Toran, de fem Moseböckerna, är fyllda med tillsynes märkliga regler. Även om varje regel självfallet tillämpades ur ett historiskt perspektiv är det mycket uppenbart att allt även är nedskrivet för vår lärdom idag.
Som vi gång på gång fastställt kan man bevisa att Jesu ord i Johannesevangeliet 5:39 inte var en överdrift: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.”
Reglerna i Toran exkluderas självfallet inte i Jesu uttalande.
Lagen gällande fristäder
När Israel intog Kanaans land delade de upp landet mellan de tolv stammarna. Levi stam fick dock inte ärva något landområde då ”Herren var deras arvedel”.1 Istället blev Levi stam tilldelad 48 städer, varav sex stycken var så kallade ”fristäder”.
Vi kan läsa om fristäderna och reglerna för dessa i Fjärde Mosebok 35. På den tiden var reglerna så att om någon blivit mördad kunde hans nära släkting, den så kallade ”blodshämnaren” (Vendetta är vanlig term idag), få utkräva hämnd genom att döda mördaren. Då Israel inte hade polis eller fängelse var det menighetens uppgift att skipa rättvisa.
Ifall det var så att personen blivit dödad av misstag, kunde dråparen få finna tillflykt till en av dessa så kallade fristäder. Om han kunde bevisa för menigheten i staden att dråpet inte begåtts med berått mod var han beskyddad i staden från blodshämnaren. Så länge han stannade i fristaden fick inte blodshämnaren röra honom. Dråparen skulle sedan stanna i fristaden fram till dess att översteprästen (som bodde i Jerusalem) dött. När översteprästen dött fick dråparen vända hem till den ort där han kom ifrån utan att blodshämnaren fick röra honom.
Varför?
Även om detta hade en praktisk applikation kan man inte undvika att tycka att det verkar lite märkligt. Varför beror dråparens öde på huruvida han lyckas ta sig till en fristad eller ej? Och vad har översteprästens död, som bor i en annan stad långt borta, med någonting att göra överhuvudtaget? Svaret på dessa frågor klarnar när vi filtrerar vårt läsande med Jesus.
Regeln pekar på Jesus
Var mördandet av Jesus med berått mod eller ej? Jesu död var självfallet genomtänkt före världens grundläggelse, men hur är det med oss? Det var faktiskt våra synder som drev honom till korset. Ändå säger Jesus när han hänger på korset i Lukasevangeliet 23:34: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”. Det Jesus bekräftar här är att vårt mord av Jesus inte klassas som ”med berått mod”. Detta gör oss berättigade till att finna tillflykt i en fristad för att slippa dö för vårt brott!
Och vem är vår tillflykt? Jesus Kristus naturligtvis. Fristaden är därmed en symbol för Jesus. I fristaden samt den dag översteprästen dör får inte blodshämnaren längre röra oss. Jesus Kristus är vår överstepräst, något Hebreerbrevet utvecklar2. Det var Jesu död som gjorde oss fria från blodshämnaren och döden som jagade oss:
”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.” (Romarbrevet 8:1-2)
Jesus Kristus är vår fristad, vårt skydd från våra brott och blodshämnaren. Blodshämnaren är uppenbarligen en symbol för Guds vrede. Jesus Kristus har dock frälst oss från den kommande vredesdomen.3
Toran pekar på honom, hela Gamla Testamentet pekar på honom och att sätta sin tillit till honom är det enda sättet att undvika döden.