Tre dagar som var bestämda före all tid

Det finns tre dagar i historien som står ut över alla andra. Tre dagar som förändrade mänskligheten för alltid. De här dagarna är centrum av den kristna tron och ändå har de flesta människor ingen aning om dess implikationer eller att de var förutsagda tusen- och hundratals år i förväg.

”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna…” (1 Korintierbrevet 15:1-4)

Om du någonsin undrat hur du skulle summera det kristna evangeliet har du det i versen ovan. Evangeliets kärna, det allra viktigaste, är att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. Det är vad evangelium är. Att Jesus inte bara dog, blev begraven och uppstod efter tre dagar – utan att han gjorde det enligt Skrifterna som bekräftar hans verk.

När Paulus talar om Skrifterna refererar han här till Gamla Testamentet. Detta väcker dock en provokativ fråga: var i Gamla Testamentet indikeras det att Messias skulle spendera tre dagar i graven innan han uppstod? Nedan kommer sex ställen föreslås.

1. Tecknet Jona

Detta känns som den mest självklara referensen och profetian kring Messias tre dagar då Jesus själv bekräftade den i Nya Testamentet: ”Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter”. (Matteusevangeliet 12:40)

Före korset hade de judiska ledarna frågat om ett tecken från Jesus för att bevisa att han var Messias. Trots att Jesu tjänst var präglad av mirakel, sa han åt dem att det enda tecken de skulle få var profeten Jonas tecken. Angående dessa tre dagar finns inte så mycket mer att säga, Jonas liv var en profetisk modell för den kommande Messias. Jesus steg ner i graven och dödsriket under tre dagar för att sedan uppstå från det döda. Jona steg ner i fiskens buk (och Jona kapitel 2 verkar indikera att han även steg ner i dödsriket) för att sedan komma ut igen levande.

Det många missar i detta tecken är att han uppfyllde mer av profeten Jonas tecken än de tre dagarna och tre nätterna.

Jesus gav dem det tecken han lovat, ett tecken ingen annan någonsin skulle kunnat ge dem. Efter sin uppståndelse tror jag Jesus gav judarna tid att respondera på det tecken han gett. ”Tre dagar och tre nätter”-tecknet var kanske inte det enda Jesus tänkte på när han jämförde sig med Jona. Gud sände nämligen Jona för att predika till Nineve: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt” (Jona 3:4) efter han varit tre dagar och tre nätter i fiskens buk.

Jesus hade gång på gång varnat Israel om konsekvenserna av att förskjuta honom och den kommande domen av det beslutet. Matteusevangeliet 21:43 är ett bra exempel: ”Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.”

Detsamma hände under det som traditionellt sett kallas palmsöndagen: ”När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: ’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.’” (Lukasevangeliet 19:41-44)

Precis som i profeten Jonas fall var det ett tydligt meddelande om kommande dom. Det fanns inga indikationer i Jonas predikan om att Nineve kunde förändra sin situation. Budskapet var bara kort och gott: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.” Trots detta omvände sig folket i Nineve, från den minste till den störste, både människor och djur. När Gud såg detta förbarmade han sig över Nineve och drog tillbaka den ödeläggelse han utlovat. ¹

Är det möjligt att Israels dom också kunde blivit upphävd? Vad hade hänt om de efter att Jesus gett dem ”Jonas tecken” omvänt sig likt folket i Nineve?

Självklart visste Gud att Nineve skulle omvända sig, det var även därför Jona först försökte fly undan uppdraget (Jona 4). På samma sätt visste Gud att Israel inte skulle omvända sig. Att veta framtiden är dock inte samma sak som att kontrollera den fullt ut. Folket hade fortfarande fri vilja. Kanske var det just därför Jesus stannade kvar på jorden fyrtio dagar efter sin uppståndelse som Apostlagärningarna 1:3 talar om för oss. Vad gjorde han annars fyrtio dagar kvar på jorden? Han undervisade inte offentligt eller botade sjuka. Han visade sig förvisso flertalet gånger för sina lärljungar. Men kan det vara så att han likt profeten Jona gav dem fyrtio dagar efter de tre dagarna och nätterna att respondera och omvända sig?

Om Israel hade omvänt sig hade diasporan aldrig ägt rum. Missförstå mig inte, Gud visste naturligtvis att allt som hänt skulle ske. Det var därför Jesus efter fyrtio dagar uppfyllde profeten Hoseas ord: ”Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.” (Hosea 5:15)

Jesus var kvar på jorden fyrtio dagar efter sin uppståndelse och uppfyllde så profeten Jonas tecken på fler sätt än vi först kunnat tro. Efter de fyrtio dagarna vände han tillbaka till sin boning och kommer en dag återvända till jorden – den dag judarna ”erkänner sin skuld och söker mitt ansikte”.

2. Offrandet av Isak

Historien som inom judendomen traditionellt kallas Akeda – ”bindandet” av Isak är fylld med profetiska mönsterbilder som pekar till Jesus. Detta är något vi utforskar lite närmare i vårt avsnitt om typologi. Denna händelse är dock en av de tydligaste modellerna för Jesu tre dagar.

Första Mosebok 22 inleds med att Gud ger Abraham en befallning: ”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg jag skall visa dig.”

För den som läst sin Bibel vet vi att Abraham hade två söner vid den här tidpunkten, Isak och Ismael. Att Gud här adresserar Isak som hans ende son här är därför mycket betydelsefullt. Det vi märker är att texten direkt har dykt till ett profetiskt lager som pekar framåt mot den dag en annan Fader skulle offra sin ende Son.

Det som förstärker textens profetiska genomsyrande är det vi kan läsa härnäst:

”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd.” (1 Mosebok 22:3-4)

Här har vi frasen vi letat efter: på tredje dagen. Det är självfallet inte en slump att Abraham går upp på berget för att offra sin son tre dagar efter det att han fått befallningen. Ur Abrahams synvinkel var Isak död den sekund han fick befallningen. Metaforiskt sett var Isak därför död i tre dagar.

Nästföljande vers i Första Mosebok 22 talar dessutom om för oss att Abraham trodde att Gud skulle uppväcka Isak från det döda. Detta då Abraham säger till sin tjänare ”Jag och pojken går dig bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”

Abraham förväntade sig att han och Isak skulle återvända från berget efter offrandet. Varför? För Abraham trodde att Isak skulle uppstå från det döda. Abraham visste att Gud lovat efterkommande åt Isak. Om Gud därför säger åt honom att offra Isak är det Guds uppgift att uppväcka honom igen, för Isak skulle inte kunna få avkomlingar som död.²

Denna historia förebådar inte bara när en annan Fader skulle offra sin ende Son på ett berg, utan den preciserar också för oss hur många dagar Sonen skulle vara död innan han blev uppväckt. De tre dagarna som skulle förändra mänsklighetens historia för alltid.

3. Rahabs rep

Det här är en av de mer subtila tre dagars-profetiorna. En vanlig ytligt läsning av texten kommer inte uppenbara dess profetiska lager. Gud belönar dock alltid den flitige och efter du läst detta hoppas jag du får en ökad respekt för texten på detaljnivå.

Berättelsen om Rahab och de två spejarna finns att bli återfunnen i Josua kapitel två. Historien handlar om hur två israeliska sändebud blir sända att spionera på det förlovade landet och speciellt staden Jeriko. Väl i Jeriko träffar de på en prostituerad vid namn Rahab som tar in dem i sitt hem. Varför tog hon in israelerna i sitt hem? För att hon trodde på deras Gud:

”Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden.” (Josua 2:9-13)

De två spejarna går med på detta och svarar ”Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet, skall vi visa nåd och trofasthet mot dig.” 

Sedan säger vers 15 att: ”Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så att hon bodde i själva muren.” (Josua 2:15)

Ordet som används i denna vers för termen ”rep” är det hebreiska ordet chebel. Detta är ett ord som självfallet betyder rep, men ordet kan också betyda sorg/smärta.³

Efter hon släppt ner dem genom fönstret med repet säger Rahab åt dem: ”Gå upp i bergen, så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar, till dess era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd.”

Åter igen har vi frasen tre dagar; något vi kommer märka är mycket anmärkningsvärt när vi fortsätter läsa texten. Som respons till Rahabs gästfrihet lovar sedan israelerna att beskydda hennes familj när de intar landet:

”Vi är fria från den ed du har tagit av oss, om du, när vi kommer in i landet, inte binder detta röda snöre i fönstret som du släppte ner oss genom…” (Josua 2:17-18)

Denna gång har dock ordet för rep bytts ut mot snöre, det hebreiska ordet tiqvah. Tiqvah betyder naturligtvis snöre, men ordet kan även betyda hopp. ⁴ Är det en slump att ordet chebel används när spejarna ska lämna och när de talar om att återvända används ordet tiqvah? Definitivt inte.

Det vi plötsligt kan se är att helige Ande påverkat texten. Ytterligare en ledtråd på att den här texten är messiansk är det faktum att det är en röd tråd. Är det inte provokativt att det först talas om sorg, sedan tre dagar och sedan hopp? Jag vet inte hur det är för dig, men mina tankar går i alla fall direkt till hur det var tre dagar mellan sorgen på korset och hoppet av den tomma graven.

4. Josef i fängelset

Josefs liv går att läsa om i Första Mosebok 37-50. Han är en av de mest otroliga karaktärerna i Gamla Testamentet och hela hans liv förebådar den kommande Messias, något vi utforskar i avsnittet om typologi: Josef. Inte bara modellerar hans liv Jesus från Nasaret tusentals år i förväg, utan vi ser också att mitt i berättelsen om hans liv har vi hinten om Messias tre dagar inbäddat i texten.

När vi kommer till Första Mosebok 40 har Josef orättvist blivit placerad i fängelset för ett brott han inte begått. Väl i fängelset stöter han på två personer: en bagare och en munskänk. Dessa två råkar samma natt ha varsin dröm, var och en med sin särskilda uttydning. 

”När Josef på morgonen kom in till dem, såg han att de var upprörda. Han frågade faraos hovmän, som satt i förvar med honom i hans herres hus: “Varför ser ni så sorgsna ut i dag?” De svarade honom: “Vi har haft en dröm och det finns ingen som kan uttyda den.” Josef sade till dem: “Att ge uttydningen är Guds sak. Berätta drömmen för mig.” (1 Mosebok 40:6-8)

De berättar sedan sina drömmar för Josef som uttyder dem. Han uttyder munskänkens dröm och talar om för honom:

”Detta är uttydningen: De tre rankorna betyder tre dagar. Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ge dig tillbaka din plats. Du skall få ge farao bägaren i handen som förut då du var hans hovmästare (munskänk).” (1 Mosebok 40:12-13)

Sedan uttyder Josef bagarens dröm och talar om för honom:

”Detta är uttydningen: De tre korgarna betyder tre dagar. Om tre dagar skall farao upphöja ditt huvud och ta det av dig. Han skall hänga upp dig på trä och fåglarna skall äta ditt kött.” (1 Mosebok 40:18-19)

Tre dagar efter detta var det faraos födelsedag. Då satte han tillbaka munskänken i tjänst, medan han lät hänga bagaren, precis som Josef hade uttytt.

De profetiska bilderna här är väldigt tydliga. Vi har en bagare som blir avrättad, medan munskänken går fri. Låter det inte väldigt likt nattvarden och Jesu verk? Liksom Jesu kropp blev bruten (brödet vi bryter i nattvarden), blev bagaren dödad. Och liksom Jesu blod friköper oss (representerat av vinet i nattvarden), gick munskänken fri.

För att förstärka denna skuggbild ytterligare har helige Ande pekat ut att det var specifikt tre dagar som innefattade denna historia. Det är självklart inte en slump att bagaren blir hängd på trä efter tre dagar, medan munskänken går fri efter tre dagar. Allt ihop pekar på Jesus, de viktigaste tre dagarna av mänsklighetens historia – hans kropp som blev bruten och hängd på trä och hans blod som friköpte oss. 

5. Esters fasta

Ester är på många sätt en av Bibelns mest mystiska böcker. Vid en första ytlig anblick kan det till och med vara svårt att förstå varför den är med i Bibeln.⁵ Boken nämner inte Guds namn, den tar inte upp tillbedjan på ett explicit sätt och talar inte om det himmelska. Den finns dock med i vår kanon av en anledning. Inte bara pekar Esters bok på Jesus långt innan han trädde fram, utan den pekar explicit på hans tre dagar.

I Ester 3:12 kan vi läsa om hur en skrivelse angående judarnas förgörelse sattes upp i det persiska riket av kung Ahasveros på inrådan av den onde Haman. Detta ägde rum den trettonde dagen i första månaden – det datum vi kallar 13:e Nisan.

När den judiske Mordokaj får reda på detta river han sönder sina kläder och klär sig i säck och aska. Sedan sätter han sig utanför kungens port till dess han får tala med sin släkting Ester som är drottning i riket till kung Ahasveros. Det är även då han yttrar den välkända frasen till henne:

”Tro inte att du ensam av alla judar skall slippa undan därför att du är i kungens hus. För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?” (Ester 4:13-14)

När Ester hör detta utropar hon genast en tre dagars-fasta för henne:

”Då sände Ester detta svar till Mordokaj: ’Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt. Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.’” (Ester 4:16-17)

Det judiska folket inleder därför antagligen sin fasta direkt dagen efter skrivelsen gått ut. Det innebär att de börjar sin fasta på Nisan 14 – samma datum som påskdatumet, samma datum som Jesus korsfästes hundratals år senare. På tredje dagen träder sedan Ester fram inför kungen och för fram sitt önskemål om att få ha en festmåltid med Haman och kungen nästföljande dag. Haman blir jublande glad över dessa nyheter, men yttrar även orden ”trots detta är jag inte nöjd så länge jag ser juden Mordokaj sitta i kungens port.” (Ester 5:13) Haman reser därför upp en påle för att hänga Mordokaj på dagen efter.

Det går dock inte som planerat för Haman och istället för att Mordokaj hängs på pålen upptäcker kung Ahasveros ett hjältedåd Mordokaj tidigare gjort. Kungen beslutar sig därför för att belöna Mordokaj och ikläder honom en kunglig dräkt, krona och ger honom en häst att rida på.⁶ Ester för sedan fram sin bön om det judiska folkets räddning – kungen bönhör henne, det judiska folket räddas och Haman hängs på den påle han själv rest.

Skuggbilderna för Jesus är fantastiska här. Tre dagar av sorg med start vid Nisan 14 som sedan resulterar i folkets frälsning. Låter det bekant? Jesus korsfästes på Nisan 14 och efter tre dagar i graven vann han frälsning åt folket.

Sedan har vi även parallellerna mellan Mordokaj och Jesus. Mordokaj går från att bli hängd på en påle till att bli iklädd kunglig skrud, krona och häst. Kristus går från att vara hängd på trä till att vinna kronan och en dag rida in triumferande in på en vit häst.⁷

6. Tola-masken

Psaltaren 22 är bland de mest citerade psalmerna i Nya Testamentet, och det av en anledning. Det är nämligen en psalm som skildrar Jesu korsfästelse cirka 1000 år innan det faktiskt inträffade. Mitt i denna messianska psalm finns det dock en mycket märklig vers inbäddad:

”Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket.” (Psaltaren 22:7)

Om vi håller den vedertagna uppfattningen att Psaltaren 22 läses som om den var dikterad på korset av Kristus måste vi fråga oss: Vad i allsin dar anspelar denna vers på? Vad menar han när han säger att han är ”en mask”?

Vanligtvis i Bibeln används det hebreiska ordet rimmah för mask, i denna vers är det dock ett annat ord: tolah’ath. Denna mask är en väldigt speciell mask som är röd till färgen. När det är tid för denna mask att ha barn, vilket den bara har en gång i livet, hittar masken ett träd att fästa sin kropp på så hårt som möjligt. Masken fäster sig sedan stenhårt på trädet och bildar ett hårt rött skal. Detta skal sitter fast så hårt att det inte kan flyttas på utan masken dör.

Masken lägger sedan sina ägg under detta beskyddande skal. När babymaskarna föds stannar de under skalet. Mammans kropp förser därför inte bara sina nyfödda barn med beskydd, utan även näring genom att de tar del av mammans levande kropp. Efter några dagar när maskungarna är kapabla att ta hand om sig själva dör mamman.

När maskmamman dör dryper hon ut en scharlakansröd färg som inte bara färgar trädet hon sitter fast på, utan den bestänker även barnen. Barnen förblir sedan scharlakansröda för resten av sitt liv. Efter tre dagar försvinner den röda färgen från den döda tola-masken på trädet och blir istället en vit flinga som faller till marken.⁸

Vad menade Jesus när han sa ”Jag är en mask” i Psaltaren 22? Man kan bara spekulera, det är emellertid intressant att likt tola-masken offrade Jesus sitt liv på ett träd så att Guds barn kunde bli tvättade i rött (blod) och få sina blodröda synder vita som snö.

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jesaja 1:18)

1. Jona 3:10
2. Hebreerbrevet 11:17-19
3. http://www.biblestudytools.com/lexicons/hebrew/kjv/chebel.html
4. http://biblehub.com/hebrew/8615.htm
5. (Det var i alla fall något Martin Luther tyckte)
6. Ester 5:14-6:11
7. Uppenbarelseboken 19:11-18
8.  http://www.discovercreation.org/newsletters/TheCrimsonOrScarletWorm.htm http://www.khouse.org/articles/2011/985/