Jona – en förebild till Kristus
Att Jona är en typ (förebild) av Kristus är inte så svårt att härleda då Jesus själv sade i evangelierna att han själv skulle ge dem profeten Jonas tecken:
”Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken. Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.” (Matteusevangeliet 12:39-41)
Jesus preciserar därför åt oss väldigt tydligt hur Jonas liv var en profetisk modell av Kristus. Liksom Jona var i fiskens buk tre dagar skulle Människosonen vara i jordens inre. Det många missar är dock att Jona troligtvis inte bara var i fiskens buk i tre dagar, utan steg ner i dödsriket. När man läser Jona 2 går det inte att undvika den känslan:
”Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst… Till bergens grund sjönk jag ner, jordens bommar slöts för evigt bakom mig. Men du förde mig levande upp ur graven, Herre, min Gud.” (Jona 2:3, 7)
Därför ser vi att båda ”uppstod” från det döda på tredje dagen.
Förutom denna väldigt tydligt profetiska incident finns det flera andra saker i Jonas liv som pekade på Kristus:
Jona kom från Galiléen, precis som Kristus.1 Jona var en profet och predikant liksom Jesus var en profet och predikant. Efter sin ”död och uppståndelse” på tre dagar gör de båda något mycket liknande – de har en förkunnelse som cirkulerar kring fyrtio dagar:
Fyrtio dagar
Efter Jona ”uppstått” går han för att predika till folket: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.”2 Det fanns inga indikationer i Jonas predikan om att Nineve kunde förändra sin situation. Budskapet var bara kort och gott: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.” Trots detta omvände sig folket i Nineve, från den minste till den störste, både människor och djur. Och när Gud såg detta förbarmade han sig över Nineve och drog tillbaka den förstörelse han utlovat.
Jesus hade proklamerat liknande dom till Israel. Jesus hade gång på gång varnat Israel om konsekvenserna av att förskjuta honom och den kommande domen av det beslutet. Matteusevangeliet 21:43 är ett bra exempel: ”Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.”
Detsamma hände under det som traditionellt sett kallas palmsöndagen: ”När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade: ’Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.’” (Lukasevangeliet 19:41-44)
Precis som i profeten Jonas fall var det ett tydligt meddelande om kommande dom. Självklart visste Gud att Nineve skulle omvända sig, det var även därför Jona först försökte fly undan uppdraget. På samma sätt visste Gud att Israel inte skulle omvända sig. Att veta framtiden är dock inte samma sak som att kontrollera den fullt ut. Folket hade fortfarande fri vilja. Kanske var det just därför Jesus stannade kvar på jorden fyrtio dagar efter sin uppståndelse som Apostlagärningarna 1:3 talar om för oss. Vad gjorde han annars fyrtio dagar kvar på jorden? Han undervisade inte offentligt eller botade sjuka. (Han visade sig förvisso flertalet gånger för sina lärljungar). Men kan det vara så att han likt profeten Jona gav dem fyrtio dagar efter de tre dagarna och nätterna att respondera och omvända sig?
Om Israel hade omvänt sig hade diasporan aldrig ägt rum. Missförstå mig inte, Gud visste naturligtvis att allt som hänt skulle ske. Det var därför Jesus efter fyrtio dagar uppfyllde profeten Hoseas ord: ”Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.” (Hosea 5:15)
Jesus var kvar på jorden fyrtio dagar efter sin uppståndelse och uppfyllde så profeten Jonas tecken på fler sätt än vi först kunnat tro. Efter de fyrtio dagarna vände han tillbaka till sin boning och kommer en dag återvända till jorden – den dag judarna ”erkänner sin skuld och söker mitt ansikte”.
Fler likheter
Jonas uppdrag var att kalla hedningarna i Nineve att omvända sig till Herren då han bryr sig om alla människor. Jesu uppdrag var att kalla alla människor till att omvända sig till Herren.
Jona kunde stilla stormen när han färdades över havet, likt Jesus stillade stormen när han var på en båt.
Lista
- Jona var en profet (Jona 1:1) – Jesus var en profet
- Jona var från Galiléen (2 Kung 14:15) – Jesus var från Nasaret, Galiléen (Matt 4:15-16 mm.)
- Jona var med om att stilla en storm (Jona 1:9-15) – Jesus stillade en storm (Mark 4:35-41)
- Jona var tre dagar och tre nätter i fiskens buk – Kristus var tre dagar och tre nätter i jordens inre (Matt 12:40)
- Efter sin ”uppståndelse” går de båda ut och predikar till hedningar
- Jona gav Nineve 40 dagar att omvända sig (Jona 3:4)- Kristus stannade 40 dagar på jorden innan han steg upp till himlen (och gav Israel tid att respondera på ”Jonas tecken”) (Apg 1:3)
- Jona blev ett redskap för att visa Guds barmhärtighet (Jona 4) – Kristus liv är den ultimata demonstrationen av Guds barmhärtighet