När det kommer till vår tid finns det väldigt mycket att stå i förundran över. Det finns dock en händelse som i ljuset av de ofattbara förutsägelser Bibeln givit står ut som kanske vår tids mest imponerande händelse. Det faktum att det judiska folket fortfarande existerar och har sin egen nation.

När vi nu går igenom några av de profetior som yttrats för tusentals år sedan vill jag att du ska försöka komma på om det finns någon liknande händelse i mänsklighetens historia. Att ett folk blir skingrat ur sitt hemland, förföljda var de än kommer, men som vägrar bli utplånade. Istället återsamlas de efter mer än 1800 år av diaspora i precis det land som Gud lovat deras stamfader Abraham cirka 4000 år innan. Det här är historien som är för bra för att vara sann, men som blev sann.

Den sekuläre författaren Mark Twain skrev år 1899 i Harpers Magazine: ”All things are mortal but the Jew; all other forces pass, but he remains. What is the secret of his immortality?”

Det här kommer från en man som inte på något sätt var troende, ändå var han helt förundrad över judarnas förmåga att överleva. Det som gör citatet så kraftfullt är att det är skrivet innan förintelsen i Nazityskland.

Frågan han ställer är onekligen en bra fråga: ”Vad är hemligheten till judens odödlighet?”. Efter att ha läst dessa profetior hoppas jag att du inte längre ska ha några tvivel kring svaret.

Det judiska folket kommer bestå för evigt

Innan vi utforskar profetiorna som talar om att Israel skulle bli en nation igen, måste vi fastställa det Bibeln tydligt lär: att det judiska folket aldrig kommer utplånas.

Det kanske inte är en så imponerande profetia för dig, men om man förstår vad judarna som folk gått igenom de senaste 4000 åren är det rätt häftigt.

Trots alla hemskheter de varit med om har de alltid på något sätt lyckats överleva. De har överlevt två diasporor och förintelsen för att nämna något. Inte för att de är bättre än andra folk, utan för att Gud av någon anledning valt att beskydda dem. Gud har valt att sätta sitt namn på Israel, inte på grund av deras trofasthet, utan för att visa sin trofasthet.

”Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avvisa dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud.” (3 Mosebok 26:44)

”Så säger Herren, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, Herren Sebaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger Herren, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid. Så säger Herren: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då skall jag förkasta hela Israels släkte för allt vad de har gjort, säger Herren.” (Jeremia 31:35-37)

Först den dag vi kan mäta himlen och utforska jordens grundvalar kommer Israels släkte förkastas. Vilket är poetiskt språk för att det aldrig kommer ske. De har aldrig utplånats, och kommer aldrig heller bli det.

Israels folk skulle komma tillbaka till landet

Det ni nu ska utforska är biblisk profetia uppfylld i modern tid. Om du aldrig tidigare konfronterats med dessa förutsägelser kan jag i förväg varna om att de har potential att förändra hela ditt liv och perspektiv på Bibeln.

“Ty se, dagar skall komma, säger Herren , då jag skall göra slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag skall låta dem komma tillbaka till det land som jag gav åt deras fäder. Och de skall ta det i besittning.” (Jeremia 30:3)

Bibeln är fylld med förutsägelser om att Israel skulle samlas i sitt land i den sista tiden. Om det är något som inte går att förneka är det just det. Nedan följer två bibelverser:

”Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle Herren, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. Herren, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder.” (5 Mosebok 30:4-5)

”Se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn, bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. I en stor skara skall de komma tillbaka hit. Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son. Hör Herrens ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord.” (Jeremia 31:8-10)

Det båda dessa ställen tydligt lär är att det israeliska folket skulle vara kringsprida till ”jordens yttersta hörn” och även om de skulle vara vid ”himlens ände” skulle Gud hämta tillbaka dem till landet. Precis som dessa skriftställen indikerar var det judiska folket kringspritt över hela jorden, öst, väst, nord och söder. För att i vår livstid återsamlas till det land deras fäder haft i besittning.

Jesaja, cirka 700 före Kristus talar också om detta:

”På den dagen skall HERREN för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna. Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.” (Jesaja 11:11-12)

Det återsamlande Jesaja talar om här är inte återföreningen som ägde rum från Babylon flera sekel innan Kristus. Detta eftersom återkomsten från Babyloniska riket (med start år 539 f.kr.) var det första återsamlandet. Denna passage talar istället om en global återförening (”Havsländerna”, ”jordens fyra hörn”). Något som ägt rum bara de senaste sjuttio åren.

Jesaja profeterar dessutom inte bara om judarnas återkomst till sitt hemland, utan också om hur det skulle vara enormt motstånd från norr och söder i samband med det.

”Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: ”Ge hit!” och till södern: ”Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände” (Jesaja 43:5-6)

Här adresserar Gud länderna i norr och säger: ”Ge hit!” i samband med återförenandet. Är det inte intressant att Sovjetunionen först inte tillät judar att lämna Sovjet för Israel? Det var först efter flera år av hårda påtryckningar som Sovjet tillslut släppte taget och lät judarna börja återvända till Israel i slutet på 80-talet.

Gud adresserar även södern här och säger: ”Håll dem inte tillbaka!”.  Etiopien, som ligger söder om Israel, hade också en utbredd judisk population när den judiska staten Israel bildades 1948. Det skulle dock dröja länge innan de etiopiska judarna skulle komma till landet. Efter mycket motstånd skulle profeten Jesajas ord ”Håll dem inte tillbaka!” bli verklighet. 1991 fördes över 14 000 judar från Etiopien till Israel i något som kallades ”Operation Solomon”.

…Och ett uttåg större än det ur Egypten skulle äga rum

”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga: ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn ut ur Egyptens land’, utan ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem.’ Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.” (Jeremia 16:14-15)

Vad profeten Jeremia här yttrar för mer än 2600 år sedan är att Gud skulle låta ”Israels barn” (det judiska folket) få vara med om ett mer imponerande uttåg än det ur Egypten. Ganska befängd förutsägelse med tanke på att uttåget ur Egypten innefattade 600 000 män (barn och kvinnor ej inkluderat).

Vad denna passage säger är att det skulle komma en tid då judarna skulle kolla tillbaka på sin historia och proklamera att deras återsamlande från landet i norr och ur alla andra länder var ett större mirakel än deras befrielse ur det egyptiska slaveriet.

Trots detta djärva uttalande från Jeremias sida är det precis vad som gått i uppfyllelse i vår tid. För några år sedan ägde ett judiskt uttåg större än det ur Egypten rum. Ett mirakel utan dess like ägde rum när det judiska folket återsamlades i sitt land från att ha varit kringspridda i jordens alla länder. Miljontals judar har flyttat hem till Israel senaste decennierna och vi får vara ögonvittnen till profetia bli uppfylld i vår tid.

Dessutom specificerar även Jeremia för oss tusentals år i förväg att det största uttåget skulle vara från landet i norr. Landet i norr refererar uppenbarligen till Sovjetunion där mer än en miljon judar lämnat för att bosätta sig i nationen Israel.

Landet skulle blomstra igen när judiska folket återvände

Gång på gång igen ser vi att Bibeln förutsäger hur landområdet Israel skulle blomstra i samband med det judiska folkets återkomst. Det land som varit i princip öken och ruiner majoriteten av de senaste 1900 åren blommar nu som förutsagt.

Det är häftigt att landet numer har blivit precis som Jesaja profeterat att de skulle bli:

”Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag skall göra öknen till sjö och torrt land till källsprång. Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen med myrten och olivträd. På hedmarken skall jag plantera cypress tillsammans med alm och buxbom, för att man tillsammans skall se och veta, ge akt på och förstå att Herrens hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.” (Jesaja 41:18-20)

“Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.” (Jesaja 35:1)

När det judiska folket återvände var det inte till ett rikt land som flödade av “mjölk och honung” som för deras förfäder. Istället kom de till ett förfallet land i ruiner och öken. Sedan deras återkomst har dock landet förvandlats och blivit som Jesaja beskriver det. Öknen blomstrar som en lilja och träd växer upp på platser där det inte tidigare växte. Judarna har åter igen byggt upp det förlovade landet med hjälp av avancerade bevattningssystem samt genom planterandet av mer än 200 miljoner träd. 

Scientific American beskriver fenomenet som en “regenerering av öknen“.¹ Tänk att Jesaja visste att det skulle äga rum redan för 2700 år sedan.

Profeten Amos (cirka 750 år f.kr) förutsade något liknande angående vad som skulle ske med landet när folket återvände:

”Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger Herren, din Gud.” (Amos 9:14-15)

…Och fylla världen med frukt

Inte bara skulle öknen blomstra och träd växa upp i landet igen. Profeten Jesaja förutsade även att hela världen skulle bli fylld med frukt från Israel.

”I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt.” (Jesaja 27:6)

Att Israel skulle fylla hela världen med frukt ur ett andligt perspektiv genom sin Messias är inte så svårt att tänka sig. Men att det även skulle uppfyllas bokstavligen är väldigt imponerande. Idag när du går in i en svensk livsmedelsaffär kan du hitta frukt från Israel. Något som var helt otänkbart bara för 70 år sedan då det i princip bara var öken där och nationen inte ens existerade.

Nationen skulle bli till på en dag

”Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet. Innan kval kommer över henne, har hon fött ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar? Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? säger Herren. Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.” (Jesaja 66:7-8)

Här har vi en profetia från Jesaja för cirka 2700 år sedan som beskriver något som väldigt mycket liknar det som ägde rum 14 maj 1948. 14:e maj 1948 var det datum då Israel utropades som en judisk stat. Under samma dag erkände även USA:s sittande president Harry Truman med sin underskrift Israel som en självständig stat. Till råga på det så skulle även FN:s mandat över landområdet upphöra dagen efter, den 15 maj, bara timmar efter judarnas självständighetsdeklaration. Moderna Israel föddes således bokstavligen inom ett dygn.

Denna vers ur Jesaja säger även att nationen skulle födas innan hon känt någon födslovånda. Är det inte intressant att Israel inte blev till som ett resultat av ett krig, utan utsattes för krig efter de blivit födda?

Som född ur förintelsens aska var Israel bara några timmar gammalt innan det var under attack av cirka tio arméer från alla gränser, syd, öst och norr. USA:s dåvarande utrikesminister George Marshall varnade och sa att ifall USA erkänner Israel som självständig stat så kommer Israel att definitivt att förlora det krig som då följer. CIA hade också uppskattat att judarna skulle förlora ett eventuellt krig om de utlyste självständighet, eller att de åtminstone inom två års tid skulle kollapsa och upplösas som stat bl.a. på grund av av svår ekonomi.

De mänskliga förutsägelserna gick dock inte i uppfyllelse. Istället fick hela världen skåda hur Guds löfte stod fast: ”Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka?”² Den judiska nationen Israel hade fötts på nytt för att förbli för evigt.

”Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger Herren, din Gud.” (Amos 9:14-15)

Aldrig mer kommer de ryckas upp ur sitt land. Hur många gånger de än blivit attackerade har de stått kvar. Krigen 1948, 1956, 1967, 1973 eller alla de krig som ägt rum de senaste åren har ännu inte lyckats utplåna Israel. Mot alla odds står de kvar och Guds ord har ännu inte brutits.

---

Hesekiel 36 och 37

De två kapitel vi nu ska utforska är skrivna av profeten Hesekiel cirka 585 f.kr, det vill säga för cirka 2600 år sedan. Ändå verkar dessa passager skildra händelserna som ägt rum i vår tid. Kan Hesekiel ha vetat framtiden? Låt oss utforska det.

Hesekiel 36

”Du människobarn, profetera för Israels berg och säg: Ni Israels berg, hör Herrens ord. Så säger Herren, Herren: Eftersom fienden säger om er: “Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom”, därför måste du profetera och säga: Så säger Herren, Herren: Eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att få sluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor, därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring. Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte.” (Hesekiel 36:1-5)

Det vi läser här är att Hesekiel ska börja profetera för Israels berg. Han profeterar därmed här till landet Israel och inte specifikt folket. Detta förtydligas ytterligare i vers 4 där det står att Herren adresserar ”bergen och höjderna, bäckarna och dalarna, de öde ruinerna och de övergivna städerna…” osv.

Varför Hesekiel ska profetera till landet är eftersom fienden säger ”ha, ha,” och gläder sig över att de tagit landet. Det är andra folk än Israel som har intagit landet. Detta är inte något som behagar Gud och därför ber han Hesekiel profetera:

”Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken. Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.” (Hesekiel 36:6-7)

Gud är alltså inte nöjd med vad han ser. Landet israel blir hånat. Folk ser ner på Guds förlovade land som om det inte vore något speciellt. Och det ogillar Gud. Därför säger han att folken runt omkring kommer bli förödmjukade. (Något som hände bl.a. år 1948 och 1967 då Israel blev attackerat av länderna runt omkring.  Länderna hade avsevärt större arméer, men led ändå en förnedrande förlust mot Israel). Hesekiel fortsätter:

Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås. Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp. Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren. Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn. (Hesekiel 36:8-12)

Här profeteras det om att landet Israel åter igen ska grönska och bära frukt åt folket Israel, som snart ska komma tillbaka enligt vers 8. Profetian blir därmed att landet som ännu inte bär grönska och frukt, kommer göra det när judiska folket är tillbaka i landet. Det är inte bara profeten Hesekiel som säger detta utan även Jesaja 27:6, 35:1, 41:18-20 och Amos 9:11-15 säger samma sak.

Varför detta blir så häftigt är eftersom landet var i princip en öken och i ruiner innan judarna återvände.³Efter att folket Israel fick tillbaka landet Israel är städerna nu bebodda och Israel som var likt en öken är nu ett blomstrande land med rik fruktproduktion.

Hesekiels profetia fortsätter:

”Herrens ord kom till mig. Han sade: ’Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig. Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar. Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem. Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land. Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon. Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land.” (Hesekiel 36:16-24)

Här förtydligar passagen för oss varför de blev fördrivna ur sitt land: på grund av deras synder. Passagen förtydligar också inte bara varför de blev fördrivna, utan också varför de skulle komma tillbaks till landet. Anledningen är för att Herren bryr sig om sitt heliga namn.

Israels återsamlande har därför ingenting med folkets trofasthet att göra eller att de är bättre än andra folk. Det har bara med Guds trofasthet och respekt för sitt namn att göra.

Efter detta återsamlande av det judiska folket profeteras det i resten av kapitlet om hur de ska bli renade, få ett nytt hjärta, en ny ande och leva för Herren. Detta är även precis samma sak vad Hesekiel 37 säger och flertalet andra profeter – att de först ska samlas i landet ohelgade och ”ofrälsta”, för att sedan bli renade och få en ny ande etc. Något vi fortfarande väntar på. Vad som är förutsagt kommer ske.

Hesekiel 37

Efter att ha läst Hesekiel 36 blir man onekligen impad av Bibelns förutsägelser, men frågan är inte om Hesekiel 37 förstärker ens respekt för Bibeln ännu mer:

”Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: ’Du människobarn, kan de här benen få liv igen?’ Jag svarade: ’Herre, Herre, du vet det.’” (Hesekiel 37:1-3)

Det första som händer är att profeten transporteras till en dal full med förtorkade ben. En död, hopplös situation som bara Gud själv vet om den kan göras om till liv och hopp.

Då sade han till mig: “Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren. (Hesekiel 37:4-6)

Hesekiel blir instruerad av Herren att profetera till de förtorkade benen och tala om för dem vad som kommer ske med dem. Så det är vad han gör:

”Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra. Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem. Då sade han till mig: “Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv.” Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.” (Hesekiel 37:7-10)

Medan Hesekiel profeterar får han därmed se vad som sker. Först samlas benen ihop och senor och kött kommer samman som sedan täcks med hud. Allt kommer samman, men saknar fortfarande ande i sig. Allt kommer därmed samman innan anden sedan uppfyller dem. När han profeterar igen kommer Anden in i dem så att de får liv. Sedan får vi uttydningen av vad Hesekiel just skådat:

Han sade till mig: “Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.” (Hesekiel 37:11-14)

Plötsligt ser vi att hela denna episod med de förtorkade benen var en andlig bild för det judiska folket och deras framtid. En läsning av Hesekiel 37 för i alla fall mina tankar till det vi sett äga rum i modern tid. Vi har Israel som är likt förtorkade ben och utan hopp, kanske även som allra tydligast i en av mänsklighetens värsta händelser – förintelsen. För att sedan gå från hopplöshet och förtorkade ben till att fogas samman som folk och föras till Israels land igen.

Hesekiel 37:15-22 fortsätter sedan med att förklara hur det kommer se ut när Israel återsamlas till landet. Profetian är att de inte längre kommer vara två riken, utan ett. Judarnas stat var nämligen i historien uppdelat i norra riket Israel och södra riket Juda. Det som hände år 1948 var dock det Gud förutsagt genom Hesekiel, att de återsamlades som ett land och ett folk.

”Säg sedan till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg… De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.” (Hesekiel 37:21-22)

”Wow” säger jag bara.

Vi är ögonvittnen till uppfylld profetia

Något annat som är värt att nämna är hur otroligt fascinerande det är att läsa material från gamla kristna experter på eskatologi (läran om sista tiden) och vad de skrev för 100 år sedan. Det de förstod från att läsa Bibeln var att Israel måste bli en nation i den sista tiden. För att ta ett exempel av många skrev till exempel Clarence Larkin (1850-1924) i sin bok ”Dispensational Truth” år 1918 angående Hesekiel 37:1-14: ”This is not a bodily resurrection of all the jewish people that have ever lived, but a ”national resurrection” of the ”12 tribes” from the graveyard of the nations, where they were buried in a.d. 70. Only the living jews of the ”endtime” are included in it.” för att sedan utveckla hur judarna måste samlas i sitt land i sista tiden.

Detta är bara ett av många exempel på individer som tog den bibliska texten seriöst och var övertygade om att det som var profeterat skulle ske. Clarence Larkin levde själv inte för att se den dagen då Hesekiel 37 blev verklighet, ändå var han fullt övertygad om att det skulle ske då Gud sagt det. Du och jag lever nu i tiden då detta blivit uppfyllt. Vi är ögonvittnen till uppfylld profetia och tyvärr är världen ändå fylld med människor som inte har någon aning om det.

Men vet och glöm aldrig detta: Nationen Israel och det judiska folkets återsamlande på 1900-talet är uråldriga förutsägelser som blivit sanna.

1. https://www.scientificamerican.com/article/reclamation-of-man-made-desert/
2. Jesaja 66:9
3. …[a] desolate country whose soil is rich enough, but is given over wholly to weeds-a silent mournful expanse….A desolation is here that not even imagination can grace with the pomp of life and action….We never saw a human being on the whole route….There was hardly a tree or a shrub anywhere. Even the olive and the cactus, those fast friends of the worthless soil, had almost deserted the country.”– 1867 (Citerad i Mark Twain, The Innocents Abroad. London: 1881)