För att först kunna besvara denna fråga måste vi behandla ett ämne som kallas ”epistemologi”. Epistemologi är ett pretentiöst namn för läran om kunskap: hur kan vi veta något överhuvudtaget?
Den traditionella synen på kunskap är att personen A vet p om och endast om (1) p är sant, (2) A är övertygad om att p är sant och (3) A har goda, tillfredställande eller tvingade skäl för att tro att p är sant.
Summan av detta är att kunskap är ”sann berättigad tro”.
Följdfrågan blir då: Har vi goda, tillfredställande skäl att tro att “p” (Bibeln) är sann?
Traditionella bevis för Bibeln brukar vara dess historiska äkthet, exempel på detta är:
- Manuskript (Jämfört med andra gamla dokument har Nya Testamentet långt mycket mer bevis till sin fördel än någon annan antik skrift)
- Arkeologiska fynd som stämmer överens med Bibelns historieskildringar
- Det faktum att kristna i det första århundradet var villiga att gå tortyrfyllda dödar till mötes för vittnesbördet om Jesu uppståndelse
Dessa bevis tenderar dock att vara akademiska. Även om dessa bevis är mycket starka, tilltalar de inte till alla. De slår inte heller spiken i kistan när det kommer till att utveckla en enorm respekt för den bibliska texten.
Därför är vårt epistemologiska tillvägagångssätt på denna sida lite annorlunda. Här handlar det om att verifiera Bibelns integritet (dess övernaturliga design och helhet). Argumentet är att Bibeln inte bara är 66 böcker författade av mer än 40 författare på ett tidsspann över mer än 1500 år, utan att det är en bok författad av en författare – Gud själv. När vi säger ”Bibelns integritet” menar vi att den besitter en bevislig helhet samt design.
Denna upptäckt verifierar i sin tur vem Jesus är. Då man kan fastställa Bibelns integritet kan man därför också med säkerhet veta vem Jesus var. När man vet vem Jesus är bekräftar han i sin tur Bibeln.
Espistemologiskt tillvägagångssätt:
Fastställa Bibelns integrerade helhet och övernaturliga design → autentiserar i sin tur Jesu identitet som Messias → när man vet vem Jesus är bekräftar han i sin tur saker inom Bibeln
Är det cirkelresonemang?
Det skulle vara cirkelresonemang att använda sig av Bibeln för att bekräfta Bibeln om det vore så att den var ett dokument författad av en författare, eller författad av folk som alla kände varandra. Nu är så inte fallet. Det som argumenteras eftertryckligt för på denna hemsida är just att Bibeln är skriven av mer än 40 olika individer, varav flera inte kände varandra och vars liv skiljer sig åt med flera sekler.
En vanlig myt är att kristendomen skulle ”uppfunnits” på 300-talet och att man där på något sätt skulle kommit samman och författat Bibeln för maktsyften. Även denna förvrängda historieuppfattning kan vederläggas rätt snabbt tack vare judendomen och deras bevarade skrifter.
De judiska skrifterna, det kristna kallar Gamla Testamentet, är bland de starkaste bevisen för bekräftelsen av Jesu sanna identitet. När det kommer till de skrifterna finns det en mycket viktig fakta att ha i bakhuvudet: det faktum (som vilken encyklopedi som helst erkänner) att de hebreiska skrifterna, Gamla Testamentet, översattes till grekiska ca 270 f.kr i en översättning som kallas septuaginta. Detta är extremt viktigt då det är ett historiskt faktum att dessa skrifter var i omlopp tre sekel innan evangeliernas period. Poängen jag vill göra är därmed att (sekulär) historia bevisar att Gamla Testamentet fanns nedskrivet minst tre århundraden innan Jesus trädde fram. Sakerna som står där är därmed inte efterhandskonstruktioner för att få dem att passa in på Jesus.
Bland de starkaste bevisen för Jesus bevaras därför av det folk, judarna, som till majoriteten inte accepterar budskapet om Jesus från Nasaret. Därför går det inte att föra argumentationen att man gjort om Gamla Testamentet för att passa historien om Jesus. Inte heller går det att argumentera för det vice versa, då det är min personliga övertygelse (som jag anser mig ha tillräckligt bevis för att tro) att man kan finna Jesus på varenda sida i Gamla Testamentet.
Därmed kan vi fastställa att det inte är cirkelresonemang att använda sig av Bibeln för att bekräfta Bibeln.